0
0
…jag arbetade på Nicator, bodde i en tvåa i Eriksbo och hade mina grabbar hos mig varannan vecka. Då var allt jag trott på som bortblåst och min framtid som en ”tabula rasa”, en tom tavla som kunde fyllas med vad som helst.
Ett minne för livet blev ”kick-offen” med Nicator. Varje år åkte hela personalen på kick-off och traditionen var att man som anställd fick en inbjdan med ledtrådar till vart resan skulle gå men man fick inte veta vart…
Det här året som jag var med fick vi veta att resmålet hade med vin och öl att göra. Att vi behövde lagom kläder och att vi skulle ha pass med oss. Vi som jobbade i Göteborg fick en tid som vi skulle infinna oss på Landvetter. Väl där fick vi vänta en stund innan vi fick våra flygbiljetter och på DEM stod vart vi skulle. Wien!!
Jag hade en egen väska och dessutom en låda med saker som jag fått i uppdrag att ta med mig från kontoret. Detta hade jag surrat på en bagagevagn och ovan som jag var vid att flyga hade jag ju inte gjort detta rätt.
Det slutade med att jag fick packa om mina grejor och så missade jag planet som de andra tog till Köpenhamn där vi skulle möta upp personalen från Norge, Skåne och Stockholm. Men en snäll person på flygplatsen lotsade mig till nästa plan. Det gick ett en kvart senare så det löste sig.
I Köpenhamn mötte de upp mig och så fick jag eskort till den plats där de andra samlades innan vi flög vidare till Wien.
Alla hade vi fått röda jackor med text på ryggen, något om Nicator Tour har jag för mig… Vi hade fått cykelbyxor, sådana med inbyggd blöja i och kepsar.
Väl framme i Wien fick vi åka buss. Vår chaufför var österrikare och när han pratade sin tyska i högtalaren lät han som den Svenske kocken i Mupparna. Österrikisk tyska har samma språkmelodi. 🙂
Jag tog plats bredvid Benny Olsson som arbetade i Kristianstad på den tiden. Honom hade jag träffat en gång då jag hade fått följa med dit och jag gillade honom. Under den här resan satt jag bredvid honom varje gång vi skulle åka buss och det blev några gånger.
Benny och jag fortsatte hålla kontakten när vi hade kommit tillbaka till Sverige och jag har fortfarande kontakt med honom då och då. Goa Benny!
De här dagarna i Österrike kommer för alltid att vara ett av de häftigaste minnen jag har. Det var en upplevelse att få umgås med alla dessa härliga människor där och uppleva miljön och allt det vi gjorde!
Vi åt god mat, vi bodde fint och vi var ute och cyklade!
När jag sökte vikariatet som administratör/webbredaktör så tror jag att jag fick det delvis för att jag sa att jag brukade cykla överallt, jag hade ju inget körkort på den tiden. Jag minns att Robin som var vd, sa;
– Ja på det här företaget är vi ofta ute och cyklar!
Varpå alla som var med runt bordet i konferensrummet där vi satt började skratta!
En av dagarna i Österrike cyklade vi ut en tur på förmiddagen. Det var grått och landskapet platt. Jag tror till och med att det småregnade lite.
När vi hade cyklat runt på landsbygden runt byn där vi bodde kom vi så småningom ner till en sjö. Där gick vi ombord och fick åka över till andra sidan sjön. På andra sidan cyklade vi vidare och genom tullen till Ungern och sedan ytterligare några kilometer till en by, Balf, hette den. Där blev det lunch och dit kom solen.
På tillbakavägen satte jag fart. Jag har alltid älskat att cykla och det gjorde jag nu. Jag kom ikapp en av styrelsens medlemmar och blåste förbi honom och när han kom ikapp och stannade vid båten frågade han om jag skulle vara med i OS. Hur han fick ihop min cykeltur med det OS han menade som var ett vinter-OS vet jag inte… 🙂
På återresan låg båten och flöt mitt ute på sjön medan vi fick mat och musikunderhållning.
Jag satt vid samma bord som Robin, vd-n. Han bjöd på Jägermeister. Öl och vin var gratis och fritt att ta hur mycket vi ville men ville vi ha mineralvatten fick vi köpa det själva.
Jag minns också att ölen tog slut så det kom en båt med påfyllning till oss där ute.
Sjön vi var på var som djupast 80 cm och båten vi satt på var därför en platt bred båt med glasrutor utmed hela sidorna. I fören satt kapten och i aktern har jag för mig att våra cyklar stod.
Några andra saker jag minns från den här resan var ett ställe som vi åkte till med bussen. Det var inne i en liten pitoresk by och där stod en narr-klädd man i dörröppningen. Han var förtjust över att vi var svenskar för han skulle sjunga senare och då ville han så väldigt gärna sjunga ”elangå” sa han. Ingen förstod vad han menade då. Men det gick upp ett ljus när han gick runt med sin gitarr och började sjunga ”Helan går”. 🙂
Jag tror det var senare den kvällen som vi gick på nattklubb. På vägen hem därifrån var vi några stycken som gick vilse i den lilla byn där vi bodde. Det regnade och vi gick och gick och gick…
Den gången lärde jag känna en man som fick stort utrymme i mitt liv under en intensiv period på ungefär ett halvår efter den resan. Men det är en annan historia… Jag kan ju tala om att det fanns ett före den kvällen och ett efter för så mycket betydde den där promenaden i regnet. Jag fick låna hans kavaj som var sticksig och våt och luktade ull och rakvatten… *ler vid minnet*
Sista dagen, innan vi skulle åka hem, fick vi en tur till Schönbrunns slott i Wien. Där hade Sissi bott. Hon hette egentligen Elisabeth av Ungern, men kallades Sissi.
Jag kommer ihåg när vi skulle dela upp oss och resa hem med olika plan. Det var sorgligt…
Ett minne till som gör att jag minns den här resan är att vi landade i Göteborg den 10 september 2001 och alla vet ju vad som hände den 11 september…
Average Rating