Cicci, vem är hon egentligen?


Cicci Wik 21 juli 2009

– Jag är en tjej-tant-käring som:
grubblar för mycket….
skrattar för mycket…
är uppe för sent på kvällen och tycker det är tråkigt att diska!

Jag kan vara ytlig, fnissig och tjejig!
Jag kan vara djupsinnig och filosofisk och allvarlig!
Jag kan ha åsikter men aldrig om något jag inte vet nåt om! Jag kan acceptera att jag har fel men har en självklar rätt att va som jag är!

Jag kan; skriva, dansa, måla, baka, laga mat, cykla, gympa, photoshop, HTML, städa, många fågelarter, hundraser, miljöfakta, engelska, tyska(lite) …ja o en massa massa mer!

För det första finns det en sak att säga om mig. Jag har som mål att vara jag i alla lägen. Det vill säga, helst inte ge en falsk bild av mig själv. Nyligen läste jag på en jobbsökarsajt att man som bloggare och eller medlem på facebook inte blir lika attraktiv på arbetsmarknaden. Jag har varit synlig på nätet sedan jag började lära mig göra hemsidor och det var nog 1996 jag gjorde debut. Inget jag skriver eller lägger ut på nätet om mig själv är påhittat eller på något sätt med målet att ge en bild av mig som inte stämmer. Därför kära besökare; som man säger på dataspråk ”wysiwyg”, what you see is what you get. Alltså vad du ser här är faktiskt jag, Cicci Wik.

Kuriosa
Det finns nog ganska mycket att säga om mig. Men framför allt finns jag till för min familj och för mina nära och kära i första hand. Målet med allt jag gör är att det ska bli så bra som möjligt för dem. När det gäller mina vänner och blivande vänner så är det viktigast för mig att vara ärlig och vänlig, att aldrig göra medvetet onda handlingar och att jag i utbyte får vara den jag är och blir accepterad som jag är.

Jag älskar att vara ute och gå i naturen! Har ett speciellt intresse för fåglar! Måsar, rovfåglar, ja alla… Tänk att kunna sväva där uppe…. *drömmer*

När jag hade gått ut nian var jag så skoltrött att jag började jobba i stället, bland annat var jag barn o hemhjälp hos en familj. Det vill säga au pair, fast i Sverige. Sedan har jag jobbat som lärarassistent, dagisfröken, barnvakt på Friskis o Svettis, butiksbiträde, restaurangbiträde, tvätteribiträde med mera fram till 1988 då jag började som vårdbiträde i hemtjänsten. 1992 kom Jonatan till världen och då bytte jag och började på Landalahus på natten i stället. Att jobba natt trivdes jag med, nattuggla som jag är. Men 2002 blev jag tvungen att börja jobba dag i stället. Heltid. Det var iden värsta anställning jag någonsin haft… Av många anledningar som skulle ta upp alldeles för mycket plats att berätta här och nu. Men 2003 sade jag upp mig och flyttade till Värmland som TUR är!

Under åren från 1988 har jag pluggat till och från. Först läste jag in gymnasiet på komvux. Idag har jag treårig humanistisk samhällsvetenskaplig linje bakom mig. När jag var klar med det sökte jag in på högskolan.Där har jag läst nästan en fil kand i media o kommunikation. Har bara en halv C-uppsats kvar. NÅGON gång kanske den blir klar…. *ler*

Jag är mestadels självlärd i webdesign men jag har gått en kurs också. Det gjorde jag för att få papper på vad jag kan. Där fick jag lära mig photoshop och det var en välsignelse för mig! Detta underbara program!!! *ler* Jag har alltid älskat att uttrycka mig i text och bild. Datorn, webdesign och photoshop har gett mig en fantastiskt bra kanal att att ge utlopp för mitt behov av att skapa!!! Tack IT!!! *ler*

Lite historia
26/5 1990 gifte jag mig med Håkan. Det var nog den roligaste dagen i mitt liv. Att för en dag få vara prinsessa och allas medelpunkt, att få göra detta i kärlek med en man man älskar. Ja det var en lycklig dag!

Idag är vi skilda tyvärr… Vi gled isär, tappade bort varandra i vardagens slit med barn, ekonomi. Jag har lärt mig att man måste ta hand om relationer. Har man en bra relation ska man aldrig ta den för given, man får kämpa för att behålla den sådan man vill ha den. Kärleken är inte självgående. Den behöver skötas om som ett barn! Med ömhet och omtanke!

Hur som helst har äktenskapet med Håkan gett mig många fina år och det värdefullaste jag har i livet, mina barn! Min fina fina Jonatan och min fina fina Ruben! Jag älskar er mina goa, gurkeskrutt-grabbar! Håkan är en fin människa och jag är glad att han är far till dem! Tack Håkan! 🙂

I juni 2001 fick jag ett vikariat på en datafirma. Jag arbetade med företagets internwebb och med administrativa uppgifter på kontoret där jag satt. Det var roligt att sköta om webben. Administrativa uppgifter är roligt det med men inte lika utvecklande som att få arbeta med webb och internet.

I september åkte vi på kickoff med företaget till Wien. Jag tror den resan var minst lika rolig som mitt bröllop. 🙂 Åh, så roligt det var!!!! Jag hade gärna åkt på kickoff igen o igen o igen! Men men… allt kan inte vara för evigt! Affärerna gick dåligt efter ”elfteseptember” och tjänsten jag hade drogs in. Det var bara att gå tillbaka till mitt jobb inom äldreomsorgen igen. Det är ett mycket meningsfullt arbete att hjälpa gamla! Men nu är jag fri. Jag har gjort mitt i äldreomsorgen, det är dags att vidga vyerna och göra något helt annat nu….

Cicci och framtiden
I framtiden önskar jag att mitt liv blir utvecklande och spännande. Både privat och i yrkeslivet. Ett liv fyllt med upplevelser som ger mig erfarenheter och gör så att jag känner att jag lever. Att ha tråkigt är inget för mig. Jag vill att det rör på sig, att det händer något hela tiden helst. Svårigheter är bra i lagom dos. Då uppskattar man medgången bättre. Men det får inte vara övervägande svårt att leva. Då blir det ju inte bra heller…

Goa Tommy
Jag är en tvåsam människa, inte ensam. I Juli 2002 reste jag och barnen och hälsade på Tommy som jag inte sett på 20 år. Någon gång under den veckan vi var hos honom och hans barn sa det inte ”klick” utan PANG mellan oss!!! *myser* Tommy Svensson heter denna underbara man. Han har varit min vän sedan 1978 då jag var en liten flicka på 13 år. Då var jag såååå kär i honom, men han var ju 22 och jag bara 13! *skratt* Men vänner blev vi! Mycket bra vänner!

Jag flyttade tillbaka till Göteborg 1980 från Forshaga. Tommy och jag skrev brev till varandra till och från ända till 1985. Jag tror det var våra respektive familjeliv som till slut gjorde att kontakten bröts. Varje år på hans födelsedag 18/1 har jag skrivit in Tommy i mina almenackor under alla dessa år sedan dess. Jag har undrat hur han haft det. Många gånger har jag funderat på att skriva till honom men… Ja det blev inte av förrän sommaren 2002… Så glaaaaaad jag är att vi fann varandra igen!!! Och den här gången har vi verkligen ”funnit varandra” dessutom!! Älskade Tommy!!!!

Efter separationen från Håkan funderade jag på vilka önskemål jag hade på en ny partner om jag fann en. Jag önskade mig en stark och självständig man med intuition och empati. En som har en trygg famn att krypa in i när livet känns svårt. Men jag önskade mig oxå en man att ha ett intellektuellt utbyte med. På samma gång skulle det ska gå att busa och ha roligt tillsammans med honom. Tommy är allt detta. Han har ett brett register, många strängar på sin lyra. *skrattar* Eller ska jag säga gitarren?

Jag älskar när Tommy är tillsammans med sin gitarr! *ler* Det var han som lärde mig uppskatta visor en gång i tiden. Dan Andersson, Fred Åkerström, ja mycket mer. ”Visa vid vindens ängar”, ”Där björkarna susa” ja jag skulle kunna räkna upp många fler visor som under årens lopp fått mig att sända en tanke till Tommy varje gång jag hört dem.

När man samlat vänner för en trevlig kväll blir det härlig stämning när gitarren kommer fram! Så roligt det är att sjunga! Tommy är något av expert på musik. Vi delar det intresset till 100%. Musik har alltid varit MYCKET viktigt för mig. Jag är inte lika duktig som han är på 50, 60 och 70-talsmusik men pop från 78 och framåt är jag inte helt dum på i alla fall… *skratt*

Livsfilosofi
Min filosofi säger att livet blir vad man gör det till. Eller så är det som det är och blir som det blir. En vän till mig säger att vi är våra egna livs byggmästare. Att vi själva väljer hur vi vill ha våra liv. Det är sant. Men kanske vet man inte alltid i förväg vilka konsekvenser de val man gör i livet får. Kanske är det så att vi ibland är rädda att göra det som känns mest rätt. Om jag ser tillbaka på mitt liv har jag varit feg och dum många gånger! Rädslan är borta och jag är bra mycket klokare nu än för 20 år sedan. Kanske var det därför det blev så rätt den här gången Tommy? 🙂 Tajming och mognad! *ler*

Man kan välja att alltid försöka se de positiva sidorna i allt i livet. Det är ett bra sätt att få energi. Den energin är positiv och en bra hjälp när man vill bygga sitt liv som man vill ha det. Perfekt!

Att ta tillvara de små pärlorna i livet och uppskatta dem är viktigt! Det är en tillgång när man lyckas med det. För på det sättet finns det alltid källor till glädje och energi, det gäller bara att upptäcka dem när man som bäst behöver. Tommy är en mästare på att vända och vrida på saker som inte alltid är så roliga för att hitta guldkornen i tillvaron och det högaktar jag honom för! Det har jag alltid gjort! ”Kan man vara glad åt lite kan man vara glad åt mycket!”

Hur jag tycker att jag är
Som människa är jag nog annars rätt rastlös men jag kan reflektera och se tillbaka emellanåt oxå. Hm… tja… *skrattar* Fast ibland går det till överdrift. Det är då jag grubblar för mycket! Då gäller det att slå till bromsen och leva här och nu! Det behöver jag hjälp med ibland… *suck* Men men…

Att ta till vara vad livet ger är viktigt, men då måste man ju se vad det ger! Den finaste gåva jag fått i mitt liv är mina fina barn! Tillsammans med dem ska jag se till att få ut mesta möjliga av livet framöver. Det ska jag bli kvinna för! *skrattar*

Ett nytt liv
15/6 2003 flyttade jag, Jonatan, Ruben och Matilda(vovven) till Forshaga. Då flyttade vi in i det röda huset med vita knutar som är det finaste på hela gatan! *ler* Så spännande det kändes innan vi väl var här… Spännande och bara så helt underbart på samma gång!!!!

Jag vet att Tommy och hans barn i Värmland kommer att tillföra mycket i mitt och mina grabbars liv framöver och det känns underbart! Hur underbart som helst!

Min plats mitt yrke
Jag har sökt jobb efter jobb sedan 2000 när jag slutade läsa på universitetet. Men när det är 300 sökande till i stort sett varje tjänst där min utbildning är relevant så är det inte lätt. Jag hade teoretisk utbildning och inte så mycket praktisk erfarenhet. När jag fann en kurskatalog från Molkoms folkhögskola på arbetsförmedlingen här i Forshaga lyste ordet praktik ur texten om journalistiklinjen.

Jag sökte dit och efter intagningsprover och intervju blev jag en av fjorton som kom in. De två terminer jag spenderade där har gett mig massor! Att ha till yrke att vara nyfiken på allt och dessutom få skriva om det man är nyfiken på! Kan man ha det bättre? Det här är definitivt något som passar mig som handen i handsken. Journalist är vad jag är! Det var nog det mest väsentliga jag lärde mig i Molkom!

Men journalistens arbetsmarknad är stentuff, ännu tuffare än informatörens. Men det här är vad jag vill göra! Så är det bara! Jag har valt att arbeta som frilans med eget företag och jag begränsar mig inte till att enbart arbeta med journalistiskt hantverk utan min uppgift är att arbeta med allt inom text och ibild.
Någon gång kommer jag att skriva en bok också. Det är jag säker på…

Share