Dagens fredsforsknings ursprung

av Cicci Johansson Samhällskunskap Komvux 1996

Syfte

Syftet är att förklara hur man tänker inom dagens freds-forskning. Jag skall presentera bakgrunden till tankegångarna och de olika riktningarna.

– Hur kom dagens fredsforskning till?

– Vilka är riktlinjerna man arbetar efter?

– Kan man översätta teorierna i praktiken? D.v.s går det att praktiskt se någon lösning i en verklig konflikt med något av dagens sätt att tänka inom fredsforskningen?

Machiavelli

För att kunna förklara fredsforskningens ursprung behöver jag först presentera en tänkare som haft stor betydelse i västvärldens sätt att tänka när det gäller krig, våld och makt. Den jag talar om är Niccolo Machiavelli, en Italienare som levde under renässansen, (1469-1527). Han skrev bland annat en bok som heter ”Fursten”. Den beskriver hur en furste bör vara för att styra sitt rike framgångsrikt. Målet med ”Fursten” var att få fram en kung som var stark nog att ena det dåvarande Italien som var mycket splittrat.

Fredsforskningen har kommit att handla mycket om våld. Machiavelli var den förste som beskrev våldet utan att ursäkta eller idealisera det, det är det som gjort honom så intressant för fredsforskningen.I ”Fursten” gjorde han sex grundläggande antaganden;

1. Våld är allestädes närvarande och oundvikligt: ”Om jag inte använder det så gör någon annan det. Krig går inte att undvika, det går bara att fördröja det till någon annans fördel.”( Machiavelli 1975 40 och 43)

2. Våld är bidrar till en framgångsrik regeringsmakt, men det skall användas med omdöme. ”Det är en fråga om grymhet använd på ett bra eller dåligt sätt”;”grymhet är använd bra . . . när man tagit den i sin tjänst en gång för alla” (Machiavelli 1975, 65-66)

3. I politiken är våld den ultimata källan till makt, även om det finns lagar och allmänt stöd blir kontrollen över militärmakten det avgörande. ”Det fundamentala i varje stat . . . är bra lagar och bra vapen”

4. Konflikter löser man genom makt och våld; det här är huvudtemat i ”Fursten”. I stort är principen den att den enes seger är den andres underlag. Endast en kan vara furste; de andra är hans undersåtar.

5. Staten och regeringen är de ursprungligen viktigaste aktörerna. Hos Machiavelli är staten det samma som fursten och han skulle ensam regera och styra med hjälp av regeringen.

6. Staten är oberoende i jämförelse med andra stater. Den här punkten är både utgångspunkt för analyser, och det ultimata målet för staten.

Antagandet om suveränitet blir debatterat av Machiavelli, han menar att det kan vara farligt för Italien att överbetona maktförhållandet.

Intressen och mål tas för givet; t.ex. att uppnå och behålla makten, att bevara oberoendet, etc.-hos stater ofta kallat ”nationella intressen”.

Dessa antaganden är centrala för fredsforskare.

Fredsforskningen växer fram

Dagens fredsforskning har egentligen två infallsvinklar, bland annat en kritisk och konstruktiv analys av Machiavellis tankebanor i Fursten. Fredsforskningen började delvis som en intellektuell strid mot hans tankegångar, men utvecklades ihop med andra forskningsmetoder till att bli en studie av våldet som företeelse. Man undersöker om Machiavellis ideer stämmer med verkligheten.

En annan infallsvinkel till fredsforskningen är olika ideologier, religioner, världsliga och filosofiska traditioner. Detta har tjänat som grogrund för ett utopiskt fredstänkande. Man har alltid talat om fred genom historien, särskilt inom de olika religionerna.

Dessa båda typer av fredsforskning ställs inte mot varandra utan kan istället komplettera varandra. Den ena ger ett motiv till forskningen och den andra ger ett ämne att studera.

Man kan säga att dessa två synvinklar är som olika sidor av ett prisma. Ser man igenom prismat från en vinkel kommer vissa frågor fram först. Om man vänder på prismat uppstår nya frågeställningar.

Striden mot Machiavelli

Våldet framträder i ”Fursten” utan kamouflage eller romantik, men som ett maktverktyg, det ger material till en rationell analys. Machiavellis tankar var inte nya eller originella och de har än idag ett utbildningsvärde i sitt innehåll och även ett värde som forskningsmotiv. De skapar frågeställningar kring våld som sedan går att analysera.

Mycket ur Machiavellis skrifter förekommer i den realistiska traditionen av fredsforskningen. Därför kan man säga att han är en viktig utgångs-punkt när man letar efter fredsforskningens rötter.

Hans sex antaganden som beskrevs ovan bildar basen för en realistisk analys, och inom fredsforskningen har dessa blivit viktiga tvistefrågor. Machiavelli och hans ideer är inte basen i fredsforskningen utan snarare en samling grundideer som skall fingranskas och kanske kullkastas. Ändå var han ingen  våldsprofet, han ville snarare begränsa användandet av våld, i det andra antagandet står det att att våld är bra men att det skall användas med omdöme.

Första världskriget och studier om orsaker till krig

De sex antagandena om våld dominerade I västerländskt tänkande och politik fram till första världskriget. Trots att många protester kom från filosofer, pacifister, liberala socialister, och Röda kors-rörelsen hade de ingen effekt på beslutsfattarna I de ledande staterna. Första världskriget startade I andan av det traditionella tänkandet:“Våld är oundvikligt; om inte jag slår till först kommer jag att förlora.” Alla centralt placerade beslutsfattare trodde sig veta hur kriget skulle komma att bli, men det tog en vändning med förskräckelse. Kriget blev alltför ödeläggande, initiativ-tagarna till kriget förlorade och deras riken omstörtades, staterna blev reducerade utan några segerfester att fira.

Det traditionella sättet att tänka om krig ställdes mot hur verkligheten I första världskriget såg ut. Nya tankebanor krävdes och ur detta intellektuella och moraliska trauma föddes dagens fredsforskning.

Alltså startade de systematiska, historiska studierna av mönster och orsaker till krig.

Andra världskriget, nedrustningsforskning och konfliktteori

Andra världskriget blev än mer ödeläggande än det första. Det visade än en gång att makthavarna inte kunde förutsäga effekten av sina handlingar. Initiativtagarna blev återigen besegrade och de angripna blev krigets segrare.Nya problem som dök upp för fredsforskningen var kärnvapnen och konflikterna mellan segrarmakterna som uppstod efter kriget. Ur dessa problem växte nedrustnings-forskningen och konfliktteorin fram.

Den civil- och humanist-inriktning som forskningen baserats på blev plötsligt ifrågasatt. Forskarna själva hade sett sin forskning som något abstrakt och teoretiskt. Plötsligt blev den både praktisk och konkret på ett mycket obehagligt sätt.

I Einstein/Russelmanifestationen 1955 uttalade flera forskare från olika områden ett behov av att arbeta för att förhindra en kärnvapenkatastrof.

Inom fredsforskningen utvecklades ett fält för nedrustnings- och vapenkontrollforskning. I detta fält koncentreras studierna kring hur vapenteknologin utvecklas, och kring förslag till hur man förhindrar  växande upprustning. Den här typen av forskning arbetar man bland annat med i Stockholm, (SIPRI, Stockholm International Peace Research Institute, Se bilaga). Nedrustnings och vapenkontroll-forskningen relaterar till Machiavellis andra antagande; ”Våld bidrar till en framgångsrik regeringsmakt, men det bör användas med omdöme”. Att kontrollera vissa typer av våld och ifrågasätta användningen av våld samt upprustningen ( även konventionella, kemiska, och bakteriologiska vapen inkluderas förutom kärnvapen) är huvuddragen i det här forskningsfältet.

I internationella förhandlingar har man lagt ner störst energi på att nedrusta kärnvapnen först. När det  gäller inköp, överföring och produktion av konventionella vapen har det blivit ett stridbart ämne. En serie frågor  handlar om nödvändigheten av upprustning när det gäller ekonomiska problem, t.ex. arbetslöshet, industriell vinning, regional utveckling, och inflation. Dessa frågor har sällan fått någon penetrerande analys av ekonomiska forskare, däremot från fredsforskare som tidigt intresserat sig för detta. Intresset hade delvis med Machiavellis andra antagande att göra, (våldets betydelse för en framgångsrik regeringsmakt) och även med statens roll i det hela, (”det militär-industriella komplexet”).

En annan konsekvens av andra världskriget är den snabba polariseringen mellan segrar-makterna. Enigheten mot Tyskland, Italien och Japan  under kriget byttes snabbt ut mot två motpoler, en väst och en öst. Enligt väst stod konflikten mellan demokrati och totalitarism, och enligt öst mellan socialism och kapitalism.

Det kalla kriget med sin avskräckningspolitik (senare kärnvapen-avskräcknig) och att de båda supermakterna använde sig av historiska händelser för att försvara sina handlingar  underströk än en gång behovet av att studera historiska orsaker till krig. Det dök även upp ett behov av att förstå hur konflikter fungerar. Ur dessa behov föddes konflikt-teorin. Genom att studera andra konflikter och se hur de fungerat hoppades man kunna förstå och lösa tvisterna mellan öst och väst I slutet av 50-talet och till och med mitten på 60-talet grundades flera forsknings-center och tidskrifter som behandlade  just konfliktlösning. (ex; Journal of Con-flict Resolution och the Center for Conflict Resolution, University of Michigan; Journal of Peace Research, och Peace Research Institute, Oslo). Stort arbete lades ner på konfliktlösning och konfliktanalys (Galtung 1959, 1964).

Det kalla krigets användande av avskräckning som skydd mot krig oroade forskarna som trodde att det skulle trappa upp konflikten istället. De var rädda för att orsaken till krig fanns i själva konflikten som hade egen kraft. Om antagonismen fick fritt spelrum släppte man lös sådana krafter att konflikten skulle kunna urarta. Makthavarna skulle inte kunna stoppa dess inneboende kraft och det skulle kunna bli krig.

En väg ur den onda cirkel som hotade att komma ur avskräckningen är integrationsfrågor. Genom att samarbeta över gränserna och skapa ekonomiska, kulturella och sociala band mellan stater hoppades man minska på suveräniteten. Detta innebar att man bestred  ännu ett av Machiavellis antagande, det 4;e som handlar om att makt och våld är medel mot konflikter. ”Den enes seger är den andres nederlag”. En oberoende stat måste skydda sig själv och sitt oberoende, en beroende stat måste se om sina intressen och har inte råd att angripa/försvara sig mot den som de står i beroendeställning till.

Vietnamkriget

Vietnamkriget ställde till det för många forskare. Både för fredsforskare och flera social-vetenskapare blev det problem att analysera det här kriget. En supermakt var i konflikt med en väldigt liten och fattig stat. Det hela rörde sig skenbart om principer som var svåra att förstå, antikommunism eller prodemokrati, samt om att upprätthålla trovärdigheten i en stormakts förmåga. Inget av detta hade mycket att göra med själva Vietnam. För freds-forskningen blev kriget den största utmaningen sedan institutionaliseringen. Det visade att flera fredsmodeller var bristfälliga. Till exempel ansågs beslutsfattare inte vilja ha krig utan tvingas till det på grund av konfliktens upptrappning. Dessutom togs det för givet att makthavare var intresserade av lösningar som tillfredställde alla parter. Det ansågs också vara så att stridande parter var jämnbördiga i styrka och lika skyldiga till orsaken i kon-flikten.

Sådana antaganden var troligen mer korrekta när det gäller konflikten mellan öst och väst, men i Vietnamkriget var det annorlunda. Båda parter ville vinna, inte kompromissa. Hur behandlar man två så olika parter lika? Den här frågan fick stor betydelse eftersom den avslöjade en betoning på symmetri inom teorin om en värld full av bevis på motsatsen. När det gäller utvecklingen inom fredsforskningen skapade Vietnamkriget många nya fråge-ställningar; Hur utformas parterna? Hur uppkommer deras intressen? Vilken är relationen mellan olika typer av intressen, exempelvis klass och nation? Hur ser det internationella systemet ut egentligen? Vad betyder suveränitet i en värld av assymetriska ekonomiska avhängigheter?

Studier gjordes på länkar mellan ekonomiskt beroende och krig, militära inblandningar och andra militära handlingar. Man hämtade ideer från ny-Marxismen och  även från den klassiska  som man sedan testade (Galtung 1971). På det sättet blev Vietnamkrigets trauma till en ny fas i fredsforskningens utveckling. För att kunna skapa ett beroende med en viss självaktning hos stater krävdes att man även tog hänsyn till militärens roll i utvecklings-processen, och i konflikter även inkludera ekonomiskt oberoende.

Den avgörande makten ligger inte som man trott alltid hos staten och dess regering längre utan istället i den ekonomiska intressesfären. Det betyder att man bör analysera de ekonomiska intressena istället. Gör kontrollen över vapnen en stat oberoende, eller utgör den bara ett mål för andra att kontrollera utifrån? Detta blir ännu ett sätt att ifrågasätta Machiavelli i suveränitetsfrågan.

När man studerar imperialismen och beroendet har det visat sig att stater trots allt behöver bli mindre beroende för att inte konflikter skall uppstå. Det krävs en sorts balans i beroendet. En fråga som man kan ställa sig är; Går det att säga att integration främjar freden om parterna är jämlika men leder till konflikt när parterna är ojämlika? Hur skiljer man i så fall på symmetriska och assymetriska relationer, när man skall komma med en  effektiv lösning?

Fredsforskningen har alltså vuxit fram dels genom att man ifrågasatt Machiavellis veder-tagna ideer, dels genom den moraliska utmaning 1900-talets historia inneburit med två världskrig, atomvapen, faran i den teknologiska utvecklingen av konventionella vapen samt i oförmågan att lösa konflikter.

Dragningen mot utopier

Det finns även en tradition inom fredsforskningen som tar utopiska ideer och omformar dem till olika forskningsbara teorier.

Om fredsforskningen enbart lutat sig mot ovan beskrivna logiska process med Machiavelli och hans ideer hade den enbart varit reaktiv och saknat initiativförmåga. I de flesta vetenskaper finns en önskan att gå på andra sidan givna mönster. Att undersöka om det finns möjligheter som inte har liknande föregångsfall. Det är så utopierna kommer in. Det finns en fara i att undervärdera sådant som inte går att härleda till något konkret. Ibland kan man se ett för snävt gränsdragande för vad som skall anses seriöst, när det gäller nya ideer och gamla.

En invändning mot den sorts forskning som jag beskrev i det förra avsnittet är att den gärna handlar mer om konflikterna i sig än om fred. Forskare som sysslar med orsaker till krig har nästan inget att säga om hur en värld utan krig ser ut. Man kan säga att det mellan dessa olika infallsvinklar i ämnet fredsforskning finns en skillnad. Den kritiska och konstruktiva forskningen som gärna kretsar kring våldet som företeelse, kan man kalla negativ, och den utopiska infallsvinkeln som saknar våld i alla former är i såfall positiv.

Att grunda sin kunskap på erfarenhet är ändå målet även inom den utopiska infallsvinkeln. Det handlar ju fortfarande om forskning inte spekulationer.

Målet med den här typen av forskning är att skapa klarhet i om de utopiska samhälls-modellerna går att förverkliga, delvis eller i sin helhet. Man vill kunna visa den allmänna opinionen och beslutsfattare att det finns fler alternativ.

Översikt

Den utopiska fredsforskningen bedrivs på olika nivåer; studerar en särskild aktör och/eller experiment; fingranskar relationerna mellan två aktörer, t.ex. par som är i konflikt med varandra; och/eller studerar stora befolkningsgrupper på en regional eller global nivå. Ambitionen är ofta att beskriva en social händelse i vilken det lämnas stort utrymme för förbättringar i analysen. Man studerar ofta förändringar i samhället, t.ex. rörelser från en våldsbenägen och militär inriktning mot ett civilt system. Till den här kategorin hör avskaffandet av en militär regim, reducering av den militära produktionen, och avlägsnande av militär konfrontation. Det finns ett stort tillhörande analysfält där man studerar utvecklingen som följer förändringen ( demokrati, civil produktion, och avspän-ningsrelationer) och dess hållbarhet.

Man har inte gjort så mycket på den regionala nivån. De nordiska länderna behöver utforskas, och även de Latin-Amerikanska länderna som haft få konflikter sinsemellan, medan det varit inre och interkontinentala oroligheter,(mellan nord och sydamerika t.ex.).

Den här typen av forskning kan mycket väl tänkas ändra inställningen till vad som har lämnat mest betydande spår i historien.Värdet av de väpnade konflikterna kan ha övervärderats, människan är trots allt mer civil än militär. De flesta konflikter blir aldrig väpnade och de flesta väpnade konflikter blir aldrig krig.

Men den militära verkan på det civila samhället är för stark för att bortse från. Att krig haft en stor betydelse för folk går inte att bortse från. Militärt våld är ett viktigt forsknings-område i sig själv: Vilken verkan har den militära sektorn på den civila idag, hur skiljer den sig från förr, och hur ser den troligaste utvecklingen ut? Kan mål som uppnås med militära medel verkligen bidra till förbättringar för människan och samhället i sin helhet?

Ett av utopisk fredsforsknings största problem är att visa att ideer om fred också kan leda till mål som annars skulle ha uppnåtts med militära medel. Detta innebär väldigt komplicerad forskning där man jämför; ekonomiska sanktioner och militära aktioner, civilt försvar och militärt försvar, internationella organisationer och nationella. Allt det här kan användas för att uppnå olika mål. Men målet påverkas av det medel man valt för att uppnå det. Då kommer frågan; Skall de som stöder militära aktioner bevisa att de är mest effektiva eller skall de förklara varför de måste ta till vapen och skada folket?

Vi kan aldrig få veta om det var avskräckningen som gjorde att det inte blev ett krig mellan öst och väst eller om det var avsaknad av vilja att ta det första steget. Vi kan bara studera fragment av avskräckningens effektivitet i enskilda kriser. Eftersom det aldrig blev något riktigt krig kan vi inte få det bevisat att kärnvapenavskräckning är en bra metod.

Den utopiska fredsforskningens ursprung

I det här fallet har det inte varit trauman som har tvingat fram forskningsfält, vilka skall ha till uppgift att försöka undvika krig,istället är det världshändelser som satt igång det hela. Studierna om ickevåld härrör från Indien och Mahatma Gandhi på 50-talet. På 60-talet var det ”the civil rights movement” i USA som gjorde att det uppstod vissa studier i väst-världen. Motståndet i Tjeckoslovakien vid den Sovjetiska invasionen 1968 stimulerade till ideer om civilförsvars-strategier. På 80-talet har Solidaritet i Polen också bidragit till utopisk forskning.

Utvecklingen av EG-EU har stimulerat till historiska studier av integration och det ledde till en intressant kombination av flera olika traditioner inom fredsforskningen. Det finns fler exempel på verkliga händelser som satt igång fredsforskningsprojekt. Fredsrörelsen tillkomst startade intresset för en analys av densamma.

Average Rating

5 Star
0%
4 Star
0%
3 Star
0%
2 Star
0%
1 Star
0%

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.