Vem är jag?


Cicci Wik

– Jag är en tjej-tant-käring som:
grubblar för mycket….
skrattar för mycket…
är uppe för sent på kvällen och tycker det är tråkigt att diska!

Jag kan vara ytlig, fnissig och tjejig!
Jag kan vara djupsinnig och filosofisk och allvarlig!
Jag kan ha åsikter men aldrig om något jag inte vet nåt om! Jag kan acceptera att jag har fel men har en självklar rätt att va som jag är!

Jag kan; skriva, dansa, måla, baka, laga mat, cykla, gympa, photoshop, HTML, städa, många fågelarter, hundraser, miljöfakta, engelska, tyska(lite) …ja o en massa massa mer!

Jag vill vara jag i alla lägen. Jag har ingen som helst ambition att framstå som något annat än det jag är, på gott och ont. Vill du läsa om någon tillrättalagd person som följer mode och trender så har du hamnat i fel blogg! 🙂

Jag har varit synlig på nätet sedan jag började lära mig göra hemsidor. Det var nog 1996 jag gjorde min hemsidesdebut. Kära besökare, det du hittar här är som man säger på dataspråk ”wysiwyg”, what you see is what you get. Alltså vad du ser här är faktiskt jag, Cicci Wik. Sedan gör vi alltid våra egna tolkningar av allt, beroende på vad vi bär i våra ryggsäckar. Det vill säga, var å en av oss har vår egen tolkning av omvärlden. Därför finns det inga garantier för att du tolkar mig som jag förstår mig själv… fast nu blir det så krångligt så det fortsätter jag inte att fördjupa mig i nu…

Så tänker jag
Jag vill gärna tycka om alla människor som kommer i min väg. Det gör jag också nästan alltid. Min ambition är att vara vidsynt, tolerant och på samma gång anstränger jag mig gärna för att förstå. Detta förväntar jag mig hos mina medmänniskor också. Jag berättar gärna om mig själv och då förväntar jag mig att de öron som tar emot också har en ambition att förstå. Jag är öppen, jag har inget att dölja. Men det är jag som äger tolkningsföreträde på mig, mina val i livet är mina och varför jag gör dem vet bara jag. En vän sa en gång att ”vi alla är våra egna livs byggmästare”. Vi kan lära av varandra men vi kan inte bygga andras liv. . Jag bygger mitt och du bygger ditt. Kan jag inspirera dig så blir jag glad och du får gärna inspirera mig. Men väljer gör jag själv.

Älskar fåglar
Jag älskar att vara ute och gå i naturen! Har ett speciellt intresse för fåglar! Måsar, rovfåglar, ja alla… Tänk att kunna sväva där uppe…. *drömmer*
Naturen är viktigast av allt i min värld. Utan den kan inte vi människor existera även om vi ofta tror det. Att bryta kretsloppen, att utrota arter, att förstöra livsmiljöer för andra livsformer på den här planeten innebär alltid i slutänden att vi förstör för oss själva också. Naturens egna krafter rår vi inte heller på och ”what comes around goes around”. Därför måste vi inte bara behandla våra medmänniskor med respekt, vi måste även behandla hela vår planet med respekt.
Det är min övertygelse och den försöker jag också leva efter så gott nu går i vår mänskligt styrda värld…

Arbetslivserfarenhet
När jag hade gått ut nian visste jag inte vad jag ville, jag hamnade på fel gymnasielinje och valde därför att hoppa av. Mitt första jobb var som barn o hemhjälp hos en familj. Det vill säga au pair, fast i Sverige. Därefter blev det flera olika jobb. Jag har varit kioskbiträde, restaurangbiträde, lärarassistent, dagisfröken, barnvakt på Friskis o Svettis, butiksbiträde och tvätteribiträde.

1988 då jag började som vårdbiträde i hemtjänsten. Det var jätteroligt att jobba i hemtjänsten. Jag trivs med de gamla. 1992 kom Jonatan till världen och då bytte jag arbetsplats och började jobba natt på Landalahus, ett äldreboende i centrala Göteborg. Nattuggla som jag är trivdes jag med att arbeta på nätterna. 2002 blev jag tvungen att börja jobba heltid på dagen. Det var den värsta anställning jag någonsin haft… Det finns många anledningar till att det blev så, men då var jag ensamstående mamma. Det var mycket som inte räckte till! Att varje dag gå hem utan att vara tillfreds med uträttat arbete eftersom det aldrig gick att få till det. De gamla fick aldrig vad de skulle ha. Inte heller lönen räckte till för att överleva på, tiden och orken jag hade kvar när jag kom hem räckte heller aldrig till barnen. Som tur var träffade jag Tommy och sa jag upp och flyttade till Värmland 2003!

Utbildning
Under åren från 1988 och framåt har jag pluggat till och från. Först läste jag in gymnasiet på komvux. Idag har jag treårig humanistisk samhällsvetenskaplig linje bakom mig. Jag har läst tyska och franska och jag har läst svenska, engelska och samhällsvetenskap så långt man kan på gymnasienivå. När jag hade gymnasiekompetens sökte jag in på universitetet. Jag har läst sociologi, och nästan en filosofie kandidat i media o kommunikation. Tyvärr blev det bara en halv C-uppsats så examen tog jag aldrig, men det är bara detta som fattas. NÅGON gång kanske det blir av….

Att plugga är nog bland det bästa jag gjort. Teoretiskt tänk ger hjärnan en utmaning och den typen av utmaningar passar mig som handen i handsken egentligen.

Jag har även skaffat mig en del kunskaper på egen hand. Till exempel är jag mestadels självlärd i webbdesign men jag har gått kurser också. Den första webbdesignkursen gick jag för att få papper på vad jag redan kunde. Där fick jag även lära mig hantera ett fantastiskt roligt program, Photoshop. Det var en välsignelse för mig! Detta underbara program! Jag har alltid älskat att uttrycka mig i text och bild. Datorn, webbdesign och Photoshop har gett mig en fantastiskt bra verktygslåda för att att ge utlopp för mitt behov av att skapa! Tack så jättemycket för detta!

Jag har lärt mig mycket mer på många fler kurser, korta och långa. Webbjournalistik, Dreamweaver och mycket mycket mer… Indesign, ett redigeringsprogram för bland annat trycksaker, till exempel. Detta program har nog snart intagit en plats vid sidan av Photoshop. Ännu en favorit!

Kärlek
26/5 1990 gifte jag mig med Håkan och det var nog den roligaste dagen i mitt liv. Att få vara prinsessa klädd i spets och med slöja på huvudet var alltid en dröm när jag var barn och som mamma sa, den här dagen fick jag vara det på riktigt! Egentligen var det en mycket större dag än så, det var en lycklig dag full av kärlek!

Idag är Håkan och jag skilda sedan 2002. Någonstans under de sista åren gick något sönder. Vi gled isär, tappade bort varandra. Det lärde mig på ett MYCKET smärtsamt sätt att det är väldigt viktigt att ta hand om relationer, särskilt den med sin andra hälft. Har man en bra relation ska man aldrig ta den för given för då kan det gå som det gjorde för mig. Det gäller att kämpa ibland, när det behövs, och aldrig sluta sköta om den. Kärleken är inte självgående. Den behöver skötas som ett barn! Med ömhet och omtanke!

Hur som helst har äktenskapet med Håkan gett mig många fina år och minnen. Det har även gett mig det allra mest värdefulla jag har i livet, mina barn! Min fina fina Jonatan och min fina fina Ruben! Jag älskar er mina goa, gurkeskrutt-grabbar! Håkan är en fin människa och han har alltid varit gjort vad han har kunnat för att vara en bra pappa. Jag är glad att han är far till dem! Tack Håkan! 🙂

Värmland
En dag, 2002, satt jag och Jonatan i köket vid min dator i min lägenhet i Eriksbo. Vi letade efter Jonatans dagiskompis Ivar för Jonatan ville ha hans postadress så att han kunde skriva brev. Vi fann Ivar och hans familj i Strömstad och skrev ner adressen. Då tittade Jonatan som då var tio år på mig och frågade om inte jag hade någon som jag ville leta efter. Vem tänkte jag på då, jo Tommy Svensson i Forshaga. Sagt å gjort, vi letade upp hans adress och när vi fann den var det bara Tommy som bodde på Lingonstigen 5. Jag förstod att han också hade separerat, jag visste ju att han var gift och hade barn. Men sagt och gjort, jag skrev ett brev jag också. Jonatan och jag postade våra kuvert samtidigt.

Sedan åkte vi på en veckas semester. Jag hade hyrt en lägenhet på Smögen. När vi kom hem därifrån hade Tommy ringt tre gånger till min telefonsvarare och när jag ringde upp pratade vi i timmar. Så roligt det var!! Vi bestämde att jag och grabbarna skulle komma och hälsa på och stanna en vecka.

På stationen kom han emot oss, och jag kände genast igen honom. Han hade inte förändrats mycket! Grabbarna ville äta på McDonalds innan vi for vidare till Forshaga. Tommy och jag satt på varsin sida av bordet och såg på varandra. Jag kommer nog aldrig att glömma känslan när Tommy tog sin ena näve och knackade den mot den plats där hjärtat sitter och sa, ”så är det”. Å så blev det! 2003 flyttade jag, Jonatan, Ruben och vovven Matilda till Lingonstigen 5 i Fôrshaga.

Goa Tommy
Tommy å jag lärde känna varandra i slutet av 70-talet men 2002 hade vi inte setts sedan 1982. Då sov jag över hos honom på Blomstervägen 2L. Den gången var vi vänner, goda vänner men inget mer…

Någon gång under den där veckan i juli 2002 sa det inte ”klick” utan PANG mellan oss! Det var så Tommy uttryckte vad som hände! *Myser vid minnet*. Tommy Svensson är en speciell människa och man. 1978-79, då jag var en liten flicka på 13 år, var jag såååå kär i honom. Men han var ju 22 och jag bara 13! Men vänner blev vi ändå på den tiden, han var en jättego vän!

1980 flyttade jag tillbaka till Göteborg från Forshaga. Tommy och jag skrev brev till varandra till och från ända till 1985. Jag har brev och kort kvar. Därefter var det nog våra respektive familjeliv som till slut gjorde att kontakten bröts. Varje år, på hans födelsedag den 18 januari, har jag skrivit in Tommy i mina almanackor. Jag har undrat hur han har haft det. Många gånger hade jag tänkt skriva till honom men… Ja det blev inte av förrän sommaren 2002… När vi fann varandra igen blev jag så glaaaaaad!!! Och den här gången har vi verkligen ”funnit varandra” dessutom!! Älskade Tommy!!!! Bästa Goa Du! ILY!

 

 

Share