Jag var gift och hade en vision av hur framtiden skulle te sig men när livet krånglade till sig blev allt fel och visionen blev en illusion.

Nu är jag 15 år äldre och kanske lite klokare också. Jag har lärt mig att det mesta kan ses ur flera olika vinklar. Sett från ett håll lyser lyckan och allt ser mer än bra ut men från ett annat förvandlas hela bilden till en illusion. Det gäller det mesta i livet och ibland måste man välja vinkel att se saken ur för att överleva. Särskilt när illusionen gör sig påmind…

Det har väl alltid funnits människor som vill upprätthålla fasader som ska visa hur fint de har det och hur bra de är som människor. Då är det viktigt att inför folk lysa, vara älskvärd och trevlig och alltid till lags. En del virkar in prestige i den där fasaden också. Då går det inte ens att kika bakom lite, lite grand, utan att kränka den personen.

Andra är noga med att den offentliga fasaden ska vara intakt och sedan har de ingen alls privat för innanför hemmets väggar fallen finspelet. Där är det inte så noga. Men utåt sett ska det verka som om Tomtebolyckan ler alla veckans sju dagar och som om hjärtat är stort nog att rymma alla och envar. I själva verket är det bara de som ingår i ”vi” som verkligen ryms i hjärtat. Alla andra får klara sig bäst de vill. Men utåt sett får ALLA plats och det är viktigt, så viktigt att det till slut blir en sanning. En sanning som egentligen är en illusion.

Jag känner mig rätt ensam ibland. Ensam om att vilja vara den jag är i alla lägen, både officiellt och inofficiellt.
– Du är naiv, säger de där som ser hela livet och allt i det som en enda stor illusion.
– …………., säger den som är noga med att verka ha ett stooort hjärta. (Det vill säga ingenting?)
– Du är en underbar människa, säger den som tror att livet alltid leker när man är som jag.

För mig är detta som jag har skrivit här en sanning utan någon som helst vision. Jag har egentligen bara en enda vision. Den handlar enbart om att få vara som jag är och ändå vara lycklig. Men ibland tycker jag att den visionen förefaller att enbart vara en illusion den också, hur jag än vänder mig.

Jag är den jag är och jag har faktiskt gjort så gott jag kunnat i hela mitt liv. För en del har det aldrig varit gott nog. För andra är jag en människa värd att vara avundsjuk på och för vissa tycks jag bara vara en illusion….

De som tycker att jag aldrig gjort gott nog, som jag känner till, är en knapp handfull människor. I deras värld kommer jag aldrig att vara värdig lyckan. Jag kommer aldrig att duga som den jag är för dem eftersom det aldrig kommer att räcka till i deras ögon. För dem spelar det ingen roll VAD jag gör så kommer jag för alltid att vara den som inte gjorde gott nog. Den som inte kunde, ville eller klarade av att leva ett fullgott liv eftersom jag inte dög, och det jag gjorde bara blev halvdant eller totalt fel. Det jag kallar mitt liv blev helt enkelt inte så som det borde ha blivit enligt dem. De kommer nog inte på min begravning heller…

Men jag är ledsen för deras skull eftersom de inte kan vara glada för det som jag faktiskt HAR klarat. Hur de än vänder rumpan så finns det trots allt en hel del som jag HAR åstadkommit hittills i mitt liv. Jag HAR faktiskt lyckats med en del saker i livet ändå, oavsett vad de missunnsamma och missbelåtna tycker och tänker.

En lyckad människa, vad innebär det egentligen….? Finns det en sådan som lyckats på alla håll och kanter och som inte ter sig som en illusion ur en endaste vinkel?

Den där knappa handfulla gruppen individer som tycker att jag är totalt misslyckad, har de själva lyckats i sina egna liv till fullo…? Är DERAS visioner i livet uppfyllda? Har de själva egna fasader, det vill säga är de en illusion utåt sett, eller hur ser det egentligen ut i deras egna liv…? Egentligen borde nog alla fokusera på det egna och inte så mycket på hur andra klarar sina livsuppgifter. Man ska städa framför egen dörr…. heter det ju. Å dessutom är det du som lever ditt liv, jag lever mitt.

Om du tror att jag tror att jag är fullständigt lyckad/misslyckad i livet, ja då är det en illusion ska jag tala om för dig. För jag ÄR inte fullkomligt lyckad. Jag vet det. Men jag vet också att jag inte är fullkomligt misslyckad heller! Bara så du vet! Så det så!

Cicci Wik
cicci@cvea.se

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.