Kärleken är viktigare än klirret på börsen.... Foto Cicci Wik
Kärleken är viktigare än klirret på börsen.... Foto Cicci Wik

Många kvinnor som fått stryk i sina relationer och lyckas ta sig ur dem hittar en ny man som också slår dem. Jag tror att det gäller alla relationer, det där mönstret att man hittar en ny man som är som den man lämnat. På ett eller annat sätt stämmer det…

Man ska inte jämföra män man har och har haft en relation till, nä! Men det behöver inte bara gälla relationer. Det kan gälla andra situationer också. Därför tycker jag att man kanske ska analysera sig själv och fundera över hur det kommer sig att man hamnar i samma sits som man varit förut så många gånger.

Om man önskar sig förändring i sitt liv på ett eller annat sätt så bör man nog börja med att fundera över sig själv. För allvarligt talat, det går inte att förändra andra men man kan försöka ändra sig själv faktiskt. Det har man mandat till, vilket man inte har när det gäller andra.

På samma gång är det ju omöjligt att bli någon annan än den man är innerst inne och bli någon helt annan.

Ja, jag menar jag skulle aldrig till exempel aldrig kunna byta ut Tommy mot en slimmad, kostymnisse. En som är socialt gångbar i mer ansedda kretsar bara för att komma upp mig och få mer anseende. Jag skulle med andra ord aldrig kunna välja en partner av så ytliga och opersonliga skäl.

Jag skulle heller aldrig kunna bli som jag skrev i ett annat inlägg, en Stureplansanpassad och marknadsanpassad slimmad typ som trampar över lik för att nå framgång och som låter mina barn betala priset för min framgång.

Jag och en vän pratade om det här nyligen. Om man håller ett blött finger i luften och känner av hur vindarna blåser så kan man tro att det bara är visioner som gäller, att tänka framåt, att utvecklas och gå vidare. Det gäller alltså att vara extern och se framåt, utåt. Inte inåt, inte reflektera och komma till insikt. Nej, i stället är det visionerna som gäller. Sådana ska man ha och man ska inte tänka inåt alls om man ska följa med och vara modern.

Min vän sa att på hennes arbetsplats finns en väldig konkurrens om att vara bäst på att slimma verksamheten och samtidigt nå uppsatta mål och man ska gärna komma med nya effektiva idéer samtidigt också. Att se inåt i verksamheten och undersöka hur de som jobbar i den egentligen mår är inte så noga. De anställda ska bara följa med och anpassa sig helt enkelt, de får nte klaga, de ska bara ge sitt bästa hela tiden annars ska de bytas ut mot sådana som gör det.

Själv tycker jag att det är ett tecken på att allt genomsyras av marknadsintressen. Att sälja bra, ha vassast armbågar och vara gångbar är viktigare än att ha hjärta och själ.

Egot står i centrum och kollektivet har allt mindre betydelse. En person som är arbetslös är lat och ska inte sko sig på systemet utan ska tvingas arbeta. En sjukskriven ska inte vara sjuk utan ska arbeta till varje pris. Till och med cancersjuka och föräldrar till ett nyligen avlidet barn ska inte vara hemma och lata sig utan de ska arbeta och dra sina strån till stacken precis som alla andra.

Riktig journalistik handlar om att avslöja sådant som inte står rätt till. Att skriva om sådant folket behöver få upp ögonen för så att det blir förändringar. Men vad skrivs det om i de medier som människor tar till sig idag?

Tidningarna får folket att köpa lösnummer med hjälp av artiklar som handlar om personer och skvaller mer än om sådant som är samhällsviktigt. Det skapar ett behov hos dem som läser om det där att få veta mer om allt det ytliga. Följden blir att den breda massan snart helt har tappat intresset för grävande journalistik och fokuserar i stället på ytor och fernissa. Ett jättebra exempel på det är den mediala uppmärksamhet som prinsessans bröllop och det som händer bakom kulisserna i ”djuplodande” program som ”Let´s dance” och ”Bonde söker fru” får.

När man väl börjat leva sig in deras liv och leverna är det ingen som orkar bry sin hjärna över hur strukturerna ser ut i samhället. Ingen ser var makten egentligen finns och hur den lilla människan drabbas när marknadskrafterna på det här sättet får fritt spelrum och kan gå på för full styrka.

Alla HAR inte samma förutsättningar att glassa på Stureplan, göra aktieklipp på börsen och köra omkring i en hummer! Alla ÄR inte friska och krya och alla KAN inte få bäst betyg i skolan och bli vad de vill!

Så fort jag säger sånt här så får jag en känsla av att jag blir stämplad som vänsterorienterad. Det sker så fort jag kritiserar något som för med sig klirr i aktieportföljen hos de mer välbeställda och lyckade individerna. Men det är ju inte riktigt så  jag ser mig själv. Det är inte riktigt så jag tänker. Jag vill absolut inte ha Maos Kina eller Stalins Sovjet i stället. Det är ju lika illa det om inte värre!

Kommunism är inte ett trevligt ord. Men det är inte högerspöken och allt som är ultraliberalt heller. Men jag är inte socialdemokrat. Inte heller renodlat partitrogen miljöpartist, men kanske att det är de två partier som ändå står närmast de värden jag sätter högst.

Jag tycker att humanistiska värden som allas lika rätt och allas lika värde är viktigt. Jag tycker att det som ”känns mest rätt i hjärtat” är det som måste vara bäst. Jag tror på människans frihet att vara som hon/han är och jag tror på allt som får oss att må bra helt enkelt. Jag tror inte att vi ska förtrycka oss själva för att aktienissarna ska få klirr i kassan. Det tror inte jag är lösningen på världsproblemen.

Nej, för jag tror nämligen inte att ett ekonomiskt system kan vara lösningen på allt. Jag tror att ett sunt förnuft och en känsla för rätt och fel är minst lika viktigt, om inte viktigare.

Hm, ibland får jag till orden så att jag förstår vad jag menar… nu är jag nog trött. Jag får inte riktigt till det här som jag vill. Det blir inte som jag tänkt… ja ja…

Hur som helst så är och förblir det viktigare för mig hur vi mår än här hur mycket vi har. Pengar är ett nödvändigt ont, något vi måste ha för att överleva i det system vi ordnat vår värld i. Men i grunden är det kärleken som viktigast, inte pengarna. Utan kärlek skulle ingen må bra. Kärleken mellan föräldrar och barn, kärleken mellan partners, mellan vänner, till planeten vi bor på och ja… etc etc. Det är den som får oss att må bra, inte ett bra index på börsen!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.