0 0
Read Time:2 Minute, 3 Second

Det förra inlägget skrev jag för att lätta på frustrationen som drabbar mig ibland… och kanske även för att jag börjar känna av hösten. Mörkret kryper på en och det är kallt. Det är då guldkornen behövs, men det kan vara svårt att se dem om mörkret har krypit alltför nära.

När jag sitter i bilen på väg till Grums kan jag ibland ha lust att stanna bilen utmed vägkanten bara för att det är så vackert. Nu senast var det dimma som låg som bomull över en åker som var kantad av smala björkstammar. Grenarna var nästan kala och färgen på dem rödbrun. Vitsvarta stammar, rödbruna grenar och i toppen kadmiumgula löv som ännu inte ramlat av. Det var så vackert!

Men jag hade inte tid och möjlighet att stanna och ta fram kameran tyvärr… bilden finns i mitt huvud. Den kanske tar form på en duk någon gång, eller på ett akvarellpapper.

Jag har ibland en stark längtan efter en ateljé. I mina drömmar har jag ett rum med takfönster åt norr, gärna med balkong. Rummet är kantat med arbetsbänkar med lådor under och i mitten står mina stafflier. Jag vill måla i olja och jag vill måla i akvarell. Jag skulle vilja göra smycken både av metall och cernitlera också. Och en massa annat…

En vän till mig var sambo med en kvinna som gjorde ”återvinningskonst”. Det skulle jag vilja göra… tänk att gå på soptippen och hitta textilier, metall och kanske förpackningar av olika slag och skapa av dem. Hm, jag får nog ta och göra detta till verklighet en vacker dag. Att skapa är mitt liv och får jag inte det så mår jag inte bra.

Hemsidor, annonser och trycksaker i all ära men att måla och fixa och dona på det viset är en helt annan sak egentligen…

Att laga mat är också utlopp för kreativiteten men man äter ju upp den. Det blir ju inget kvar efteråt.

Hm, guldkorn ja. Jag har en idé om att sortera ut dem ur mina foton och skapa en fotoutställning. En del av mina foton skulle jag vilja sälja på canvas och jag har redan börjat spara ner några i en mapp. Men tiden, den tiden… allt tar sådan tid. Det är en bristvara i mitt liv just nu, tiden.

Kanske är det därför jag känner mig lite väl trött, kanske är det därför jag inte riktigt orkar stå emot hösten och mörkret och hitta guldkornen…

Happy
Happy
0 %
Sad
Sad
0 %
Excited
Excited
0 %
Sleepy
Sleepy
0 %
Angry
Angry
0 %
Surprise
Surprise
0 %

Average Rating

5 Star
0%
4 Star
0%
3 Star
0%
2 Star
0%
1 Star
0%

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.