0
0
…är faktiskt inte kul! Inte kul alls! Det tar energi att stå ut och kunna fungera när andra sätter taggarna utåt.
Tänk på vad du utsätter en annan människa för innan du utser denne till ett hot mot dig och din existens!
Det är kanske inte ens personen i sig som är problemet, det kanske är du själv…?
Jag kommer aldrig att göra anspråk på att vara bäst. Däremot hävdar jag med bestämdhet att jag alltid gör mitt bästa. Men det är två olika saker faktiskt. Och framför allt utgör det aldrig ett hot mot dig om jag alltid försöker göra mitt bästa.
Hade jag hävdat att jag var bäst däremot…
DÅ hade du haft anledning att anta den utmaning som ligger i det. Men jag lovar dig, jag hävdar aldrig att jag är bäst. Tvärtom! Jag kan villigt erkänna att jag är långt ifrån bäst och att jag precis som de allra flesta kan begå misstag.
Ända sedan skolan har jag utgjort ett hot mot än den ena än den andra. I lekis i Karlstad gick Thomas. Det var nog första gången jag blev utsatt för detta, att utgöra ett hot. Kanske var det andra anledningar till att han slog och skrämde mig. Fick de andra barnen att skratta åt mig och så vidare… Men om jag inte utgjorde ett hot mot honom, varför skulle han annars ha behov av att sätta mig på plats och göra mig rädd…? Ja, jag vet… det finns hundra svar…
Sedan lekis har jag varit utsatt för andras slag och skrämselmetoder många gånger i mitt liv. Kanske är det inte alltid som detta varit riktat mot mig, det kanske är riktat mot alla i omgivningen?
Ja, rädda personer kan känna ett behov av att hävda sig. Genom att framhäva sig själva får de sin styrka i att finnas till och våga vara bland folk.
Jag är inte rädd. Jag har nog alltid varit en trygg person i mig själv. Som storasyster blir man kanske sådan, vad vet jag?
Men visst kan en trygg person utgöra ett hot för en som inget hellre önskar än att själv vara så där trygg i sig själv?
Precis som en snygg person kan utgöra ett hot mot en som inte själv är så fager. En smart person kan utgöra ett hot mot en som inte själv är så klipsk och en rik person kan utgöra ett hot mot en fattig… så där kan man hålla på.
Om man då börjar med att analysera sig själv och tar reda på vad man är avundsjuk på hos andra så kanske man kan sluta se de personer som har de egenskaperna eller de attributen som hot…? Eller?
Som företagare och som Göteborgare i Värmland är jag fri på många sätt. Företagare bestämmer själva över sin tid och utsocknes som jag, har ingen släkt att lida pin för här i Värmland heller. Vad menar jag med det där sista?
Jo, har du till exempel någon i släkten som är kriminell och bor i ett mindre samhälle så är det mycket troligt att ”folk vet”! Det kan ibland vara så att det är någon som gjort något mindre bra tre generationer bak i tiden och ändå får du kämpa för att bli av med den stämpel du får av det. ”Folk vet” om din historiska bakgrund och du får en liten stämpel från denne släkting som även märker dig. Det kan vara svårt, nästan omöjligt, att tvätta bort en sådan märkning.
Själv har jag både friheten från detta och på samma gång en rotlöshet som faktiskt kan vara besvärlig ibland. Har du ingen släkt på orten eller historisk bakgrund så vet de ju inte vem du är, eller hur? Då kan du ju vara precis vem som helst vilket kan innebära att du har okända hemskheter med dig från någonannanstans.
Kommer du utifrån, utan att ha rötter på orten, och vill åstadkomma något så kan din okända historiska bakgrund och rotlöshet göra att du blir ett än större hot.
Får du dessutom en samarbetspartner som bär på dålig självkänsla, som känner sig kränkt av andra utan att kunna göra något åt sin situation. Ja då kan du vara riktigt illa ute. Det har hänt mig två gånger…
Det värsta är att i den roll jag hade kunde jag inte göra något åt min situation. Att jag blev utsatt för subtil mobbing, ständig misstänksamhet och att det mesta av det jag sa vändes emot mig var inget jag kunde ändra på. Det var bara att försöka stå ut och det gjorde jag. Jag är stark och trygg i mig själv. Men jag var glad att båda dessa tillfällen var tidsbegränsade och inget jag skulle behöva finna mig i för alltid.
Jo, jag utgör ett hot mot vissa helt klart. Men å andra sidan måste det betyda att jag har något som andra vill ha. Att jag gör något som andra skulle önska att de också kunde göra. Att jag är en person som andra också skulle vilja vara. Då ska jag nog vara stolt över mig själv och låta dem hållas!
– Lôtt em hôlls bara, sa Tommy när jag klagade över hur de försökte sänka mig vid de där två tillfällena…. Lôtt em hôlls!
Du liksom jag kan se till att moralen höjs om vi bara har civilkurage!
Fast jag tycker att det handlar mer om självkännedom än om moral att veta vilka fiender man har och varför!
Civilkurage är alltid bra! Sedan är det nog två olika saker det där med allas lika värde. Å ena sidan är det så om man ser på människor i allmänhet i samhället i stort. Men är det alltid så vi ser på varandra som individer…?