Söndag morgon, blötsnö och bilkö. Jo, så började det hela. På parkeringen vid Tingvalla Isstadion i Karlstad samlades allt fler bilar. Folk klev ur och började släpa sina hjulförsedda weekendväskor mot bussarna. Där stod bussar i långa rader, alla i olika färger och med olika loggor, gula, vita och blå.  Snöflingorna som sakta dalade ner mot den blöta slaskiga marken var stora som dasslock och människorna skyddade sig mot dem med luvorna uppdragna över huvudena.


Det var bara researrangörerna som inte skyddade sig mot snön. De for i stället fram och tillbaka, kryssande mellan människor med väskor och packning, då och då pratande i mobiltelefoner eller med listor i händerna klara att checkas av.

Buss efter buss fylldes med förväntansfulla företagare och entreprenörer som alla snart skulle fara vidare mot Stockholm för att kryssa ut på Östersjön.

Klockan började närma sig 11 på söndagförmiddagen och allt färre människor irrade omkring där ute. Snart var det bara en och annan person som skyndade mot sin buss kvar. Sedan började bussarna rulla. En efter en gav de sig iväg på resan mot huvudstaden.

Varje buss hade sina värdar och alla passagerare fick en tygväska med lektyr och reseprogram i. Värdarna delade även ut varsin burk med bubbelvatten till sina resenärer.

När bussarna rullat några mil visades en film som handlade om Karlstads Universitet. Därefter blev alla sysselsatta med att svara på en tipsrad. En del frågor var lätta andra svårare. I buss nummer tre var det tre personer som hade alla rätt.

I Örebro svängde bussarna av motorvägen och letade sig fram till Brunnsparken. Där fick passagerarna kliva av och ta sig mot en byggnad i vars inre det serverades gulaschsoppa. Till maten fick resenärerna underhållning av musiker som spelade tyrolermusik. Personalen som hade hand om serveringen var alla klädda som man är i Tyrolen och man kunde nästan tro att man befann sig på en Oktoberfest i Tyskland och inte i Örebro.

Efter ytterligare restimmar kom bussarna så äntligen fram till Stockholm och terminalen där den enormt stora båten Cinderella låg intill kajen. Alla värmlänningarna täckte upp en stor del av parkeringen där bussarna radats upp. Det blev snabbt kö in i terminalbyggnaden.

– Jag ska med den andra båten, Marinella, till Åland och har bara en halvtimma på mig att hämta mina biljetter och gå ombord. Men var kommer alla dessa människor ifrån, sa en dam som bröt på finlandssvenska.

Hon ursäktade sig förbi den ena värmlänningen efter den andra på sin väg in i terminalen och alla släppte vänligt fram henne.

När alla hyttnycklar var utdelade och alla passagerare installerade vankades välkomstdrink i baren. Med ett glas champange lyssnade folket sedan när representanter från Handelskammaren i Värmland invigningstalade. Därefter kom Christer Nerfont in på scenen och sjöng. Några modiga gav sig ut på dansgolvet och tog sig en sväng om till hans jazziga låtar.

När klockan började närma sig åtta på kvällen var det dags för trerätters middag. Först servardes en förrätt som bestod av toast Skagen på Åländskt svartbröd. Därefter blev det varmrätt med oxfilé och efterrätten bestod av tiramisu. Gästerna satt till bords i tre matsalar dukade med vita dukar och levande ljus och sorlet dämpades en del av heltäckningsmattor och textilier. Men samtalen hördes trots det och företagarna från Värmland hade uppenbarligen mycket att prata om.

Efter maten drog sig de flesta passagerare tillbaka till baren och först upp på scenen var Anne-Lie Rydé som bjöd på schlagers av äldre men även yngre modell. Många kunde texterna och Anne-Lie sträckte sig ut i publiken med mikrofonen och fick hjälp att sjunga.

Anne-Lie RydéDansgolvet fylldes till bredden. En del dansade klassisk pardans men de hade svårt att ta sig fram mellan alla andra som rockade loss på discovis och stämningen steg. Överallt kring borden runt dansgolvet och scenen skrattades det och pratades.

När Anne-Lie Rydé var färdig med sin repertoar var det dags för Magnus Carlsson och nu blev det mer disco och mer modernt. Baren på Cinderella har flera våningar högt i tak och på varje etage uppåt satt och stod folk och kikade ner mot scenen och dansgolvet där nere.

Magnus Carlsson flirtade med publiken och sjöng låtar många kunde sjunga med i och han fick en redan hög stämning att stiga ytterligare. När sedan Charlotte Perrelli kom in och tog över scenen blev det ännu fler hits som publiken kunde sjunga med i och dansgolvet var så fullt att de som fortfarande ville dansa pardans nästan inte kunde ta sig fram alls.Charlotte Perrelli

Alla tre artisterna blev ackompanjerade av Lasse Lindbom och The Husbands.

Söndagvällen blev till måndagsnatt innan företagarna från Värmland gick och lade sig i sina hytter.

Måndag morgon började som sig bör med frukostbuffé där i stort sett alla smaker kunde tillfredställas. Utanför fönstren kunde passagerarna se ett strålande vackert marsväder. Solskenet kastade solkatter in på passagerarna och där ute kunde de se tynande isflak som smälte undan för att ge plats för våren.

För de som ville arrangerades ett morgonpass med Selma Spa och klockan nio började de första seminarierna.

Carl-Jan GranqvistBland talarna fanns den kände finsmakaren Carl-Jan Granqvist och tv-journalisten Stina Lundberg Dabrowski. Carl-Jan talade om sinnesförnimmelser och hur måltider kan få fart på affärerna och tillväxten. Med snärtiga och träffande poänger om hur människor fungerar i brukssamhällen och om fredsmåltider och om måltidens roll i politiken gav han sin publik flera nya tankebanor och många igenkännande skratt.

Stina Lundberg Dabrowski berättade om sina många intervjuer. Hon berättade om de tillfällen hon lyckats mer än bra men även om när hon gjort bort sig. Genom åren har hon intervjuat personligheter världen över som inte alltid varit så lätta att få att gå med på en intervju. Många av sina intervjuoffer har hon fått övertala. Genom att envist fortsätta fråga gav många till slut efter.

Stina Lundberg DabrowskiBland de intervjuer som fått mest uppmärksamhet är nog den hon gjort med Khadaffi och den hon gjorde med Margaret Thatcher bland de mest uppmärksammade.

Det berömda hoppet som i stort sett alla hennes intervjuer avslutades med fick hon inte järnladyn att gå med på.
– No, no, no, no!
Sa hon och påpekade därefter att hon tagit stora kliv för mänskligheten men vägrade göra ett sådant hopp inför en TV-publik.

Men att inte Margaret hoppade innebar att å andra sidan att Stina vann ett vad. Hennes tv-team trodde att  järnladyn skulle hoppa men själv trodde inte Stina att den engelska premiärministern skulle göra ett hopp…

Bland de andra seminarierna fanns allt från ämnen som handlade om aktuella skattefrågor, kontakten mellan universitetet och näringslivet, förändring och nytändning, miljöbilen, idrottsturism i Kristinehamn och regional utveckling och tillväxt. Mässdäck

Från måndag morgon klockan nio fanns även ett mässdäck där utställare fick chansen att visa upp sig. Där stod bland andra höjdhopparen Stefan Holm och pratade om Karlstads Universitet.

MS Cinderella anlände åter till kajen i Stockholm runt 16.00 och då var många av företagarna trötta men nöjda.
– Det här var verkligen roligt. En mycket lyckad resa.
Det var ett av de omdömen som fälldes.

I den alltjämnt strålande solen väntade värmlänningarna på bussarna. Det var inte alla som hade turen att ha sin buss på plats när de klivit av båten.

Dags för hemresaResan hem innebar nog några timmars slumrande för många. De flesta bussarna gick i ett sträck tillbaka mot Värmland utan att stanna. Men några stannade en kort stund för att resenärerna i lugn och ro skulle kunna äta den baguette som bjöds på tillbakaresan.

Ankomsten tillbaka i Karlstad var beräknad till cirka 20.00 och de sista bussarna anlände en halvtimma senare.

Som förstagångsresenär är jag mycket nöjd. Det var en väldigt rolig och givande resa. Jag hade trevligt ressällskap, både av Pia och av Simone. Pia och jag åt middag tillsammans och sällskapet vi fick vid vårt bord var mycket trevliga och vi hade långa och givande diskussioner. Det handlade om allt från finnar i Sverige till barnuppfostran och IT.

Artisterna var jättebra och Carl-Jans och Stinas seminarier var mycket intressanta. Även det seminarie som handlade om Region Värmland var givande!

Att träffa Sussie från Tryckeri Knappen var också roligt!

Mitt visitkort har även hamnat hos flera olika personer och det är ju alltid bra… Får jag tillfälle så åker jag säkert med nästa gång det bär iväg också!

Se fler bilder från resan här >>

2 tankar om “Affärsresan”

  1. Det var ju bra att du berättade om resan, jag funderade allt på om det bara var fylleresa eller om det innehöll något vettigt.
    Det låter spännande med Stina Dabrowski och Carl-Jan.
    Vem är det som betalade hela kalaset? Ni själva eller kommunen?
    Jag hoppas verkligen att det ger dig mer jobb och Pia med.
    Lycka till
    Jaana

  2. Vi får allt betala det själva. Eller i alla fall de flesta av oss som åkte. Många fick nog sin biljett betald av sitt företag då… Har man aktiebolag så blir det annorlunda.

    Det är väl klart att folk inte var spik nyktra, men att kalla det här fylleresa är väldigt överdrivet. Det är nog mer sånt på en ”vanlig” resa med Finlands- och Danmarksbåtarna. Det här var en seriös resa som gick ut på att knyta och underhålla affärskontakter och det tycker jag nog att de jag såg gjorde…

    Jätteroligt var det och jag gör gärna om det!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.