Ullared, när man hör det ser man folk i kö med kundvagnar. Man tänker, billigt och mycket. Marcus Birro lär ha kommenterat folket som regelbundet handlar där på ett inte alltför smickrande sätt. Rätt nyligen.

Jag har haft lust att åka dit länge. Men antingen har jag inte haft tillräckligt med tid eller så har det varit skralt i kassan. Nu kände jag att jag hade behov av att bara vara jag, som Tommy brukar kalla det. Alltså göra något med endast mig själv i sällskap. 🙂

Ja, jag har ju varit och besökt minneslunden på Fässbergs kyrkogård också. Det känns när jag kommer dit, varje gång. Saknad men ändå en ro. Det är en vacker plats och jag tror nog att mamma hade tyckt om den. Felet är väl att det är för långt från havet egentligen. Idealet hade varit en kyrkogård med havsutsikt. Men trots att Göteborg borde haft en sådan kyrkogård så finns det ingen sådan. Vi valde mellan tre utan havsutsikt och då fick det bli denna.

Efter besöket i Mölndal bar det av söderut. Mot Varberg utmed motorvägen. Det är ganska kul att köra på motorväg, första biten. Sedan blir det enformigare och enformigare så det var väl tur att de tre milen från Varberg och till Ullared var utmed vanlig landsväg. Slingrande och alltmer kuperad.

Väl framme kommer man in i en liten by och så ser man skyltarna där det står Gekås på. Inget underligt i det. Tills man kommer upp på ett litet back-krön och följer skylten mot höger. Plötsligt kommer man in på en enorm parkering och en samling byggnader reser sig på andra sidan. På husen tävlar skyltar med pizza, skor och blommor om uppmärksamheten. Själva Gekås ser man inte först.

Jag parkerade och fann ett hus med kundvagnar, löste ut en och började gå mot husen med skyltarna. Väl framme såg jag utgången först. När jag gått en bit till såg jag var entrén var. Visst hade jag väntat mig kö, det är ju löningshelg och mindre än en månad till jul. Men det här tog väl ändå priset. Folk stod där i en slingrande kö som säkert var flera hundra meter lång. En del hade mer än en kundvagn. Det stod en ”inkastare” i dörren och släppte in. Ungefär som det gör på krogen en fredagkväll. Väktare var han också.

Det var svårt att låta bli att dra på munnen. Tänk vad folk står ut med bara för att få chansen att handla billigt? Det finns något kränkande i allt det här tycker jag. Man är som en slav. Rättar sig i ledet och faller för köpkraften. Det är ju ändå i slutet på november, visserligen ganska milt för årstiden. Men ändå småkallt och regn i luften. Inget väder man njuter av utevistelsen i direkt.

Med jämna mellanrum rullar kön framåt och så stoppar den och står still en stund. Så rullar den på igen och stoppar igen. Så höll det på. Jag såg kön fyllas på. Jag såg folk som tröttnade och gick tillbaka med sin kundvagn. Jag såg en och annan springa iväg och handla kaffe och korv i bröd åt sina köande vänner och familjemedlemmar.

Många skrattade och hade roligt och jag förstod att det här var ett nöje för en del. Något de såg fram emot att få göra. Åka till Ullared, stå i kö, handla billigt och mycket. Men många kom gående med ett smått generat leende när de såg kön.

Kön ringlade runt ett äldre trähus där allt tydligen startade. I källaren på det huset öppnade Gekås först. Men när affärerna blev större växte varuhuset och nu finns det i en större byggnad. Jag tyckte det såg ut som om det höll på att byggas mer igen. Kanske blir det ännu större. Här fanns även hamburgerkedja, en skokedja, en hemelektronikkedja och många fler butiker och restauranger.

I en rad med längor såg jag att man kunde ta in på motell. En kvinna öppnade dörren och kikade ut på kön som ringlade alldeles bredvid.

Väl inne på Gekås var det trångt, men konstigt nog kunde man ta sig fram ändå även om det grötade ihop sig då och då. Kön ut, i kassan, var nog värre än att gå runt och trängas tyckte jag. Där fick jag ont i fötterna, var hungrig och törstig och tyckte att det nog tog längre tid än själva shoppingrundan och köandet tillsammans…

Summa summarum, jag vet inte om jag var så imponerad av priserna. Jag trodde det skulle vara ännu billigare och finnas mer. Någon sensation var det inte på det sättet. Men det var en upplevelse och jag gjorde nog detta mest för att få veta vad folk pratar om som har varit där. Jag hade gärna hunnit in i en av skobutikerna. För egentligen hade jag nog helst tittat på ett par vinterkängor… men skor hade de inte inne på Gekås.

Kan jag tänka mig att åka dit igen? Ja, det tror jag allt. Men i så fall gärna tillsammans med Tommy nästa gång!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.