Självömkan

Read Time:3 Minute, 17 Second

…tillhör inte mina mest framträdande sidor. Men sedan en vecka tillbaka igår har jag ätit värktabletter varje dag och det är inte bra idag heller…

I måndags när det fortfarande gjorde lika ont som dagen innan så åkte vi till akuten, jag och Tommy. Jag hade läst att kvinnor har diffusa symptom vid hjärtinfarkt och bland annat kunde det göra ont i axelpartiet och ut i vänster arm. Precis som på mig.

Jag hade en deadline för Miljö&Hälsa på onsdagen och för att i alla fall kunna koppla bort oron för hjärtat så åkte vi. Efter att ha fått träffa en mycket vänlig och förstående sköterska och en lika vänlig och lyhörd medicinsk doktor. Jakob Skov tror jag han hette. Så visade sig EKG vara normalt i alla fall…

Men om det är fråga om en nerv i kläm, vilket den snälla doktorn hade en vag gissning om, så fick jag ta det med vårdcentralen.

Inga värktabletter har egentligen hjälpt. Ibumetin har lindrat smärtan med ungefär 10 procent. Men idag struntar jag i den oxå känner jag. När det varken gör till eller ifrån så ifrågasätter jag detta med att stoppa i sig kemikalier. Jag släpper bara ut onödigt många verksamma beståndsdelar i avloppsvattnet, ämnen som inte reningsverket kan rena bort.

I måndags och tisdags när jag satte mig vid mitt skrivbord på kontoret och lade båda händerna på tangentbordet uppstod en knut av intensiv smärta i vänster axel. Det strålade ut i armen och ovansidan av underarmen på vänster sida brände.

Idag stålsätter jag mig och skriver det jag skriver nu och smärtan är inte så intensiv faktiskt, men den är där och den är störande.

Vi har röjt ut kontoret, jag och Ruben gjorde det igår. Jonatan, Tommy och jag var iväg och hämtade ett höj- och sänkbart skrivbord i förrgår och nu ska vi se om det blir lättare att arbeta om jag kan stå upp emellanåt.

I torsdags, efter att Miljö&Hälsa nummer 7 förpassats till tryckeriet efter mycket stönande och pausande, åkte jag ner till vårdcentralen. Jag fick träffa en ung och mycket vänlig tjej. Jag tror hon är AT-läkare. Inte vet jag om det är bra eller dåligt, men min vanliga läkare ger mig rysningar och jag vill inte fortsätta träffa honom så det var skönt att slippa den här gången.

Hur som helst så frågade hon mig både det och detta. Jag fick röra armarna upp och ner och hon klämde på ryggkotorna och på några andra punkter. Nu är det ju så att jag är rörlig, ingen rörelse får mig att skrika av smärta. Men sätter jag mig ner som nu när jag skriver så kommer det. Innanför skulderbladet och ner i armen på vänster sida. Underarmen bränner och handen ömmar.

Hon frågade om jag hade domningar i fingrarna men då hade jag inte det. Däremot har jag haft det och nu har det varit så sedan igår, fredag. Svaga domningar i framför allt långfingret.

Jag försöker att inte tycka synd om mig själv men jag kan ju inte låta bli att undra om jag ska ha det så här i fortsättningen nu? Går det över? Vad är det som pågår? Finns det något jag kan göra som gör så att det går över?

Läkaren skickade in mig på provtagning innan jag gick hem. Sänka tog de och reumatologiska prover. Hon skulle skriva en remiss till en sjukgymnast också eftersom smärtan blir som värst när jag lägger händerna på tangentbordet. Men hur ska jag kunna arbeta, hur ska jag kunna skriva…? Hm… tja, vi får väl se om det blir lättare med ett höj och sänkbart skrivbord…

Sedan finns det ju ergonomiska tangentbord också….

Och så ska jag ju få träffa en sjukgymnast…

Ja så även om det är synd om mig, även om det gör ont just nu, så är det i alla fall bättre än det var förra helgen! Alltid något!