…jo men vissa dagar är det så för mig! Ofta är det en händelse, eller ett litet ord som får snurr på tankarna så att de små grå får arbeta!

Ett ord som poppade upp till ytan nyligen var ordet ”tillit”. Det kom upp i en diskussionstråd på Facebook där frågan var vad som var viktigast i en relation. I min värld är tillit ett starkare ord än förtroende men de går i varandra.

Tillit är en viktig del i en relation tycker jag. Att kunna lita på den andra parten i en vänskaps- eller kärleksrelation är viktigt och då betyder tilliten allt. Utan den går det inte att lita på en vän eller en partner. Fullt förtroende är beroende av tillit. Att kunna lita på att personen ifråga är ärlig och inte ljuger…

Men vad bygger tillit på egentligen?

Men är tilliten beroende av total ärlighet hela tiden? Jag tycker nog att det vore för mycket begärt att vara totalt öppen och kanske till och med tvinga den andre att lyssna på ALLT för att man inte vill dölja något i relationen! Det räcker nog med att berätta saker när det behövs.

Däremot tycker jag illa om när en vän medvetet undanhåller något för mig. Där går gränsen för vad min tillit klarar av utan att ta stryk. Det finns ju saker som, om de aldrig kommer fram i ljuset, inte har så stor betydelse. Då spelar det inte så stor roll. Men OM saken sedan kommer fram i ljuset och et visar sig att något har gömts undan, det är ju DÅ tilliten får sig en törn och kanske ett sår. Det är då förtroendet blir skadat för vännen i fråga. Om det visar sig ATT något har undanhållits för mig så har det mindre betydelse VAD det handlar om faktiskt. Då är det handlingen i sig som skadar, som sårar mig.

Det faktum ATT något, vad det än må vara, medvetet har undanhållits av en vän till mig för att inte jag skulle veta. DET sårar och skadar min tillit. Så är det.

Jag har varit med om det så jag vet hur det känns. Jag vet att det hänt fler gånger också… ibland har jag fått låtsas att jag inte förstått att det var något som gömts undan från mig. Ibland har jag fått veta efteråt att det inte berättades för mig. I båda fallen har jag egentligen aldrig förstått varför jag inte fick veta från början? Varför skulle det jag fick veta efteråt undanhållas från mig från första början…? För mig har det varit en gåta.

Men det är väl så att man aldrig riktigt kan förstå hur andra tänker och agerar. De utgår inte från samma premisser som jag skulle ha gjort. Ja, jag menar, det finns folk till allt som man ofta får höra. Det finns de som gör de mest underliga saker som jag aldrig någonsin kommer att förstå. Men en vän vill jag kunna lita på.

Ändå är det ju så, som den psykologdotter jag är, att jag vet att alla gör som de gör av en anledning. Bra eller dålig, men en anledning till att folk gör som de gör finns det alltid.

När det handlar om ärlighet tror jag att det kanske krävs ett visst mod att vara ärlig. Finns det en rädsla för att hamna i en jobbig situation så kan nog vem som helst dra en vit lögn för att slippa hamna där. Det tror jag nog att alla gör då och då. Det gör i alla fall jag, även om det nästan alltid känns fel inombords även med en vit lögn!

Men det är när vita lögner sätts i system som jag kan börja undra hur det är ställt. När vita lögner blir rutin, är de egentligen så vita då…? Nä, en vit lögn är en nödlögn, något man tar till i nödfall. Sätter man dem i system så har man godtagit lögnen på samma sätt som en kriminell godtar ett kriminellt beteende. Det tycker nog jag i alla fall…

Själv försöker jag vara så rak och ärlig med hur jag tänker och hur jag reagerar i precis alla situationer. Men det kanske är just det som är felet i det här fallet…? Att jag är orädd för sanningen även om den är jobbig. Det kanske är en rädsla för mitt ärliga och raka reaktionsmöster som gör att jag inte får veta ibland…? Det är inte alla som har modet att vara ärliga, eller kraften för det behövs styrka för att orka vara ärlig ibland.

Tyvärr (för vissa) har jag begåvats med intuition, kvinnlig eller inte, men jag har en känsla för saker, och ibland även en förmåga att läsa mellan rader. Till mångas förtret har jag märkt ibland…att vara genomskinlig är väl inte så kul kanske! Hm… Men jag är snäll och skulle aldrig använda mig av den här förmågan för att vara elak! Så även om jag ser vad jag ser så kan du vara lugn, jag utnyttjar inte det jag ser för egen vinning!

Men jag ser och hör ofta sådant som egentligen inte var ämnat för mina öron och det är kanske därför jag drabbas av vita lögner? När jag använder intuition och sedan lägger till lite vanlig matematik, det är då jag ofta anar sådant som jag inte får veta.

Det är när jag ser det jag inte skulle som som min tillit får en törn. Ibland blir jag ledsen, ibland blir jag arg, men för det mesta vet jag att det inte förändrar något… Det kommer att hända igen, och igen, och igen…

För att dra en repris:

Giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra

Mod att förändra det jag kan
Och förstånd att inse skillnaden

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.