Kroppen har immunförsvaret som slår tillbaka mot virus och bakterier och psyket har flera olika försvarsmekanismer att ta till när det blir besvärligt. Att bry sig kan vara besvärligt och energikrävande. Då blir det enklare att ”låna”, ”köpa” en enkel förklaringsmodell och lämna över det till den som serverar en sådan… (Även publicerad på sourze.se >>)

Jag lyssnade på radio förut och hörde Sverigedemokrater prata och som vanligt funderar jag över hur så många kunde rösta på dem i senaste valet och varför? Ett svar kan ju vara att deras argument är enkla lösningar på ett svårt problem.

Det blir alltid problem när olika kulturer möts. Men det är mellanmänskliga problem som finns innanför vårt lands gränser också. När infödda på landsbygden möter storstadsfolket får vi samma kulturkrock. När akademiker möter lågutbildade har vi samma kulturkrock. När jet-set-folket möter socialbidragsfolket har vi samma kulturkrock.

Det är för att vi människor har en tendens att göra vår egen verklighet till ”default”, standrardmodell, ”det enda rätta”. När vi möter andra människor som har en annan ”default” i ryggsäcken så säger det sig självt, det blir en krock när gemensamma beslut ska fattas, när man ska försöka förstå varandra och så vidare.

Ser man saken på det sättet så är det väl ganska uppenbart att det blir kulturkrock mellan människor från olika verkligheter inom Sverige på samma sätt som det blir det mellan människor från olika delar av världen med olika religioner också?

Men att välja den enkla vägen att dela in mäniskorna i det här landet i ”vi” och ”dom”  och sedan påstå att problemen löser sig om vi arbetar så mycket vi kan för att stänga ute folk från andra länder, särskilt de som har en annan religion, är att köpa en väldigt enkel lösning.

En lösning som inte längre är en realistisk lösning i en krympande värld där flygplan enkelt fraktar människor runt hela jordklotet och där Internet kan skapa uppror som det som pågår i Egypten just nu.

Med tanke på vad jag skrev om kulturkrockar inom vårt lands gränser så måste jag också ifrågasätta vilka ”vi” är? Är vi i så fall alla akademiker, arbetare, lågutbildade, landsortsbefolkning, stadsbefolkning, kvinnor och män sammanlänkade som ett enda stort ”vi svenskar”?

Men ”vi” är i så fall en hel hop olika grupper som alla var och en har SITT ”vi”.

Jag har alltid fått lära mig att människor är lika och har samma värde oavsett hudfärg, kultur och bakgrund. Att alla är lika inför lagen är en självklarhet i en demokrati dessutom.

Hur kan man då ”köpa” en enkel lösning på ett problem och säga att om vi inte haft invandrarna i det här landet så hade allt sett annorlunda ut. Det ger ju invandrare ett lägre värde i vår demokrati. Då är de inte lika och har samma värde som oss andra.

Det kostar att engagera sig och bry sig. Det kräver energi att verkligen försöka förstå och det är jobbigt men om alla de som röstat på SD hade gjort det, hade de ändå röstat som de gjorde då…?

Läser man löpsedlar, programtablåer på TV och ser utbudet av föredrag och seminarier i tidningar och på anslagstavlor så fokuserar mycket på individen och det är inte så mycket som handlar om samhälle.

Det som verkar intressera de flesta idag rör den egna individen mest. Det handlar om att sätta sig in i vilka fonder som är bäst för pensionspengarna. Det handlar om att betala elräkningen och om hur semester, bil-, hus- och båtköp ska finansieras.

Även den egna kroppen får mycket fokus. Att träna sig fysiskt och mentalt för att nå framgång på jobbet, i relationen och med barnen prioriteras högt.

Hur ska det räcka till för att engagera sig i och för andra människor då när den egna individen får energin?

Vi skyller på politikerna. De är skummisar hela bunten som bara roffar åt sig och köper Toblerone för skattepengarna.

Ändå har vi röstat in dem i riksdagen. Då måste vi ju också ta för givet att de ska sitta där och lösa alla problemen i städernas förorter åt oss medan vi fokuserar på vår mentala och fysiska träning och på att placera våra pensionspengar rätt? Eller…?

Men jag skulle vilja säga att vi alla, var och en av oss, du och jag och grannen och hans fru har ansvar för hur det fungerar i det här landet. Det ansvaret har vi tillsammans med våra politiker.

Våra attityder, vårt sätt mot våra medmänniskor på ICA, på jobbet, i skolan, bland vänner, spelar roll! Det är ju vi som ÄR samhället!

Går vi omkring och fokuserar på våra egna små bubblor och struntar i vad som händer utanför vår egen kropp och våra egna bankkonton så får vi den värld och det land vi förtjänar.

Vilken moraltant jag är!! Men har jag fel…?

Engagemang kostar energi så är det. En förtroendevald har valt att lägga energi på sitt engegemang så om vi bortser från dem och fokuserar på alla andra, hur ser det ut där ute?

Jo, som ideellt engagerad så märker jag att föreningslivet har svårt att hitta aktiva medlemmar. Valberedningar överallt har problem att hitta folk till styrelsestolarna. De politiska partierna är inte förskonade från vanliga människors ointresse. Nu är jag inte politiskt engagerad men jag känner de som är det och har hört vad de säger…

Vi svenskar ser väldigt mycket amerikansktillverkade serier och filmer på tv, DVD och bio. I den amerikanska filmens värld får vi omedvetet en bild av hur verkligheten ser ut.

Där hämtas ofta hjälterollen, fienderollen och offret utifrån hur den amerikanska tolkningen av världen ser ut. Enligt min åsikt finns det många amerikanska filmer som är riktigt bra. Men bitvis tappar flera av dem sitt underhållningsvärde när det kommer till den mer eller mindre obligatoriska scenen där presidenten håller sitt tal till folket.

I den scenen personifierar presidenten makten, han är den som folket valt att lita på. Han förstår sig på allt och tar på sig ansvaret att räta ut alla samhällsproblem.

Folket kan vara som små barn och lugnt luta sig tillbaka och lita på hans löften om att se till att de får en bättre värld och de kan lämna över alla sina bekymmer till ”pappa presidenten” så tar han hand om dem.

Ska vi göra så i det här landet, ska vi lugnt lämna över makten till exempelvis Sverigedemokrater och lita på att de kan fatta rätt beslut för oss? Alla som röstade in dem i riksdagen och i kommunalstyrelser runt om i landet måste ju tro att de kan fatta rätt beslut, eller…?

Jag tycker nog att det faktum att Sverigedemokraterna fått så många röster är det ultimata exemplet på hur lättköpta vi är, många av oss i alla fall. Vi serveras ett problem, en syndabock, en lösning och vips så blir allt så enkelt!

Jag tror att vi var och en av oss egentligen är mycket klokare än så! Jag vill tro att de allra flesta är kloka empatiska och förnuftiga människor som förstår att människor från andra kulturer har samma värde som oss själva.

Jag tror att vi alla skulle vinna på att strunta i att fokusera så mycket på oss själva och i stället verkligen bry oss lite mer om våra medmänniskor. Om vi hade gjort det allihop så skulle nog ingen ha röstat på SD.

Det är enkelt att köpa ”sanningarna” om hur vårt land ser ut och ter sig i kvällsblaskorna. Den bild de ofta ger av Sverige och världen är svart och vit, utan nyanser och utan dimensioner.

Många fler av oss skulle behöva läsa framförallt kvällstidningar kritiskt och verkligen lyssna kritiskt på vad politikerna säger. Men det kräver engagemang, förnuft och empati vilket i sin tur är energikrävande!

Köp inte enkla lösningar på svåra problem, engagera dig, känn efter, tänk till! Orka bry dig!!

Rösta inte på SD nästa gång! Pliiiis…?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.