Säkert provocerar jag någon nu… Kanske alla borde ställa sig frågan varför man sympatiserar med det ena eller andra? Varför man reagerar starkt på vissa saker och inte på andra? Det är väldigt bra med facebook och bloggar och allt vad det är för mig, när jag ska svara på något måste jag reflektera först. Söka svaret inom mig innan jag skriver. Diskuterar man saker så är det väldigt lätt att bara slänga ur sig orden först och tänka sedan. Därför föredrar jag skriftlig kommunikation. Reflektion är helt enkelt bra.

Jo, men min fråga i rubriken nu då?

Jag är uppfostrad med en grundläggande tankegång om alla människors lika värde. Oavsett hudfärg, nationalitet och vad det nu än är för olikheter vi har så är ingen av oss mer värd än någon annan.

I globaliseringens tidevarv är frihet över gränserna enligt mitt sätt att se en naturlig följd på att vi kan resa och kommunicera som vi gör, det gör världen mindre. Vi vet mer om vad som försegår på andra sidan jordklotet idag än vi gjorde förr. När vi inte reser ser vi på tv och använder internet.

Att i en sådan värld värna om den egna kulturen och därför vilja sätta gränser för andra människor från andra kulturer och tycka att deras närvaro förstör för oss är att skilja folk från folk och inget annat. Det är inte bara diskriminerande, det är bakåtsträvande också. Hur vi än vänder oss så kan vi ändå inte skydda oss från påverkan från andra kulturer, vi är alltför beroende av andra länder på jorden för det. Men det är klart, Coca-Cola och Hollywoodfilmer är inte riktigt samma sak som burkaklädda kvinnor, muslimer och språk vi inte förstår förståss…

Ja, jag kanske är provocerande.

Jag ser INTE mig själv som mer värd än en arabisk kvinna i burka. Varken i det här landet eller i hennes ursprungsland. Vi är människor båda två och vi har präglats av våra respektive kulturer och våra bakgrunder som i sin tur gör att vi beter oss olika hon och jag. Att kvinnor i hennes hemland har fostrats i en urgammal kultur som gör att hon måste gå klädd som hon gör är en sak.

Att jag om om jag åker dit kanske också måste gå klädd så enligt deras lagar får jag finna mig i men att tvinga henne att ta av sig burkan för att hon är i Sverige är att gå för långt. Vi har ingen lag som förbjuder den och om vi hade det skulle den i så fall avskaffas eller skrivas om av hänsyn till hennes kultur tycker jag.

Kvinnor är förtryckta över hela världen, det är bara en fråga om grader egentligen. Men i min kultur så tycker jag nog att en burkakvinna har möjlighet till mycket större frihet än i sitt hemland. Av det skälet är hon mer än välkommen hit och får om hon kan slänga av sig sin burka ifall hon vill det. Men det ska inte var av tvång.

Vår kultur påverkas hela tiden av influenser från olika håll. Den är inte och har aldrig varit genuint svensk, stöpt i samma form århundraden igenom. Visst finns det sådant som vi kallar typiskt svenskt, det är inte det jag menar men att tro att gränserna kan slutas om det svenska är att ta i.

Vi har till exempel ett helt annat språk idag än för bara femtio år sedan. Det märker man när man ser gamla filmer. Idag är svenska språket uppblandat med diverse olika ord med främmande ursprung. Vi äter mat som inspireras av kulturer från hela världen idag och pizza, hamburgare och kebab är ju lika vanligt som korv i bröd.

Jag tror att jag blir illa berörd av alla dessa ”bevara-Sverige-svenskt-människor” för att jag inte kan förstå deras utgångsläge. Hur kan de se något negativt i den globala utvecklingen där kulturer blandas och nya uppstår? Den utveckligen är ju vad vår historia består av som jag ser det.

Jag kan inte förstå hur man kan vara rädd för en annan kultur när man i stället har möjlighet att lära sig av den. Jag är nyfiken och vill lära mig mer om hur andra människor från andra länder tänker och fungerar och varför de gör det. Det är hur spännande som helst, lika spännande som att åka till månen.

Jag har heller aldrig förstått mig på människor som lägger sina armar i kors över bröstet i tid och otid och hävdar att deras sätt att tolka verkligheten är rätt sätt. Det är jättesvårt för mig att förstå hur de minsann vet hur allt ska vara. Hur vet de det?

Att de därför kan avvisa allt som inte överensstämmer med deras sätt att se kan man ju förstå om de nu har rätt. Men dessa människor med armarna i kors över bröstet har ofta inte en tanke på att vara empatiska och vidsynta. Inte heller har de någon som helst förståelse för orsaker till andras sätt att se och agera.

Nej, varför ska de behöva bry sig om det? De vet ju hur den ”riktiga” verkligheten ser ut och allt annat är kass och bör hållas på avstånd.

Ja, alla typer av låsta postioner är av ondo tycker jag. För mig är det mycket mer konstruktivt att samarbeta, kompromissa och försöka hitta lösningar där så många som möjligt blir så nöjda som möjligt. Det är långt bättre än att fanatiskt och prestigefyllt bevaka sitt och hugga på allt annat.

Om man dessutom ska pådyvla andra människor ”den rätta vägen”, ”det rätta sättet att tänka och vara”, ja då blir det ännu värre! DET kallar jag facism. TV4 är inte facister när de förbjuder en stötande reklamfilm (för inte kan jag vara ensam om att må dåligt av den, se inlägget innan det här i bloggen). Det hade de däremot varit om de genomgripande hade haft högermänniskor och inga andra i sina debattprogram. En reklamfilm är en annan sak än en debatt.

I min värld är det trångsynt, bakåtsträvande och inskränkt att inte acceptera människor från andra kulturer. Att dessutom på allvar tro att man kan bevara Sverige svenkst genom att hålla vissa nationaliteteter och inte andra utanför Sveriges gränser är inte heller särskilt smart.

Integrationen däremot är ett kapitel för sig.

Som en av mina facebookvänner skrev så har den misslyckats helt klart. Att invandrarbarnen, andra generationen, skapar gäng och ger sig ut och slåss och protesterar är inte så konstigt när de aldrig fått en chans. När ingen lyssnar på dem och när svenskarna ser ner på dem och kallar dem saker så är det inte så konstigt tycker jag.

Idag finns det människor i det här landet som lever under existensminimum och då menar jag inte invandrarna. Jag menar svenskar som är sjuka, arbetslösa eller bara inte har fått det så väl förspänt i sina liv från början som andra.

Städerna har uteliggare gatorna och den rådande människosynen är egentligen gräslig tycker jag. Min mormors pappa som var en av de första sossarna i riksdagen hade fått en chock om han fått se hur det är idag. Bara från när jag var barn är det en helt annan syn på folk och folk än förr.

Sjuka och arbetslösa stämplas som lata och ska tvingas till arbete snarast även om de så är cancersjuka.

I detta samhället med den människosynen finns det invandrare som inte jobb för att de heter något ”osvenskt” eller för att de inte har samma kulturella bakgrund som övriga anställda på företagen.

Jag har till exempel bytt blöjor på gamla människor ihop med datatekniker, mellanstadiepedagoger och journalister för att nämna några av de välutbildade invandrare som trots allt hittat jobb men inom andra områden. Områden med lägre status naturligtvis, DÄR får de jobb! Om de inte jobbar inom lågavlönade arbeten så får de starta pizzeria eller kebab-bar. Som egen företagare slipper de först bli godkända av en svensk.

Det finns för många som står utanför i samhället idag som inte kommer in. För en ung människa är det naturligtvis katastrof. Därför förstår jag frustrationen hos andra generationens invandrare som leder till att det blir som det blivit i Rosengård, Hjällbo och i Hammarkullen. Vem lyssnar dem?

Vem bryr sig egentligen om en arbetslös invandrarkille runt 20 när samhällssynen ger en bild av att  Johansson som råkar vara arbetslös i själva verket är lat och egentligen inte vill jobba alls?

Hur ska någon med ännu lägre status än arbetslösa Johansson få en chans i ett sådant samhälle?

Nej ”mitt Stockholm har blivit kallt” sjunger Orup och det gäller nog hela Sverige på den här punkten.

Men det är inte invandrarnas fel, det är vi svenskar som gjort att det blivit så här!

Om vi hade varit mer öppna och välkomnande i stället för rädda och inbundna så hade det blivit helt annorlunda för många invandrare tror jag. Om inte jordens befolkning ökat så explosionsartat så hade det globala klimatet också varit mindre laddat och det hade gjort det lättare att möta invandrarna från krigsdrabbade länder.

Ju fler människor vi blir på jorden desto hårdare blir konkurrensen om status, om pengar, om makt… Blandar man det med rädsla för nytt och okänt, ja då får man en dålig integration i samhället tror jag.

Hemtjänsten och äldreomsorgen hade varit en katastrof utan pedagogerna och datateknikerna med utländska namn. Kanske är det därför jag har så svårt att se burkakvinnor tävla med en rullatortant om de svenska skattepengarna. För mig är den bilden helt fel!

Jag skriver om manus till den där filmen. Tanten med rullator borde i stället hjälp av burkakvinnorna och tillsammans med dem borde hon i stället tävla mot bonus-stinna direktörer och bankmän. Det hade blivit manus i min reklamfilm om fördelningspolitiken… Men bonusgubbarna har naturligtvis tjusiga sportbilar och tanten förlorar stort mot dem som vanligt och det samma gör även kvinnorna i burka. För när allt kommer omkring är det de som redan har som får mer i slutänden ändå i ett samhälle där starkast vinner…

Vad gör man då åt det här…? Ja det får jag nog ta i nästa blogginlägg för nu orkar jag inte skriva mer.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.