0 0
Read Time:8 Minute, 38 Second

Igår, 9 november 2019, var det Var Dags Livsmässa i Sporthallen i Deje. Jag tycker att jag fick till montern riktigt bra med två rolluper, en för Cvea Media AB och en för Värmlandsbygden, en hel radda t-shirts med tryck och mössor.

Där stod jag sedan och delade ut gratisex av senaste Värmlandsbygden.

Många kom fram och pratade om både mitt företag och om Värmlandsbygden. Jag fick flera tips om vad jag kan skriva om och flera ville bara säga att de tycker om tidningen.

Det pratades om de mörka krafter som växer överallt. Om ett anonymt brev (länk) och om det faktum att det finns nazister i kommunen. Något som kanske inte är så värst upplyftande. Men det som känns bra är att vi som INTE tillhör mörkerkrafterna är så många fler. Det som också känns bra är att jag bor i en kommun där det finns många som vill vara motkraft, som vill göra vad de kan för att mota Olle i grind. Så summa summarum av denna diskussion blev ändå att det finns hopp trots allt.

Ska jag summera gårdagen så fick jag väldigt mycket positiv energi från vänner och andra goa människor som kom fram och pratade. Tack så jätte-jätte-mycket för att ni finns!

Då kommer vi till smolket….

…det finns personer som vet vem jag är och som av olika anledningar har valt att vända näsan åt ett annat håll och snörpa ihop munnen när de möter mig. De visar tydlig iskyla och är väldigt avvisande mot mig, något som inte går att missförstå helt enkelt. Det blir självklart för mig att försöka hitta en förklaring till detta. Att jag funderar över vad jag gjort för att göra mig förtjänt av detta är kanske inte så konstigt. Mig veterligen finns det idag inom denna kommunen fyra personer som beter sig så här mot mig helt öppet. Som tydligt vill visa mig att jag inte är värdig ett hej och ännu mindre ett leende.

Två av dem var i Sporthallen igår.

Just deras anledning att bete sig så mot mig har jag givetvis också funderat kring. Min gissning är att upprinnelsen till detta handlar om något som hände några år tillbaka. Om min teori stämmer handlar det om att jag gjorde fel. Anledningen till att jag gjorde fel den gången var att jag missförstod.

Jag kan garantera och lova, dyrt och heligt, att jag inte gjorde fel med vilje för att jag hade onda avsikter på något sätt. Ni som känner mig vet att jag ALDRIG skulle göra något som helst med onda avsikter eller av ren illvilja. Det är inte den jag är helt enkelt.

Själv skulle jag nog bara snörpa på mun och visa iskyla mot någon som bevisligen gjort något mot mig med onda avsikter. Därför blir det lite konstigt för mig när jag får det bemötandet eftersom jag inte hade onda avsikter när jag gjorde fel.

Om jag nu inte har onda avsikter som leder till att personer snörper på mun och är iskalla, hur kommer det sig då att de gör så mot mig?

Det har jag funderat på och ältat i åratal…. Något som stjäl mycket energi från mig tråkigt nog.

Ett svar på det kan vara att jag kan vara rätt så envis, fel, jag är nog egentligen VÄLDIGT envis. Till exempel är jag fast besluten att alltid handla efter vad som känns rätt för mig. Jag kan ifrågasätta mig själv i det här sammanhanget. Har jag rätt eller eller fel? Blir jag osäker så väljer jag att gå efter vad regelboken säger. Det kanske är av ondo för den som alltid vill att alla andra ska dansa efter deras pipa. För mig handlar det om att det ska bli rätt för alla och inte bara för den ena parten. Finns det olika åsikter om hur det ska vara så får regler, lagar, policys och stadgar avgöra, det är det som blir mest rätt

Vad grundar jag detta på? Jo, moral och etik måste ändå komma först anser jag. Finns det regler och lagar så ska man gå efter dem helt enkelt. Men ibland är det fel på lagarna och reglerna, de kan drabba mer än hjälpa kanske du säger då. Det må vara hänt, men i så fall kan vi eller våra valda lagstiftare ändra på dem tids nog. Men fram tills dess är det lagar och regler som avgör när människor är oense. Punkt slut. Det är min åsikt.

Om det INTE finns lagar och regler så är det ändå etisk och moral som avgör. Det kan även handla om att hitta en lösning där alla blir så nöjda som det går. Det ska alltså inte handla om att enbart den ena parten ska få som den vill utifrån sina egna premisser.

Hamnar jag i en konflikt så är det alltså min uppfattning att lösningen på den måste vara sådan att alla parter blir så nöjda som möjligt. Det handlar inte om en tvekamp där starkast vinner. Jag lutar mig hellre mot lagar, regler, demokratiskt antagen policy och stadgar än att jag kniper igen mun och låter motparten få som den vill.

Lagar, regler, policys och stadgar ska helt enkelt ha företräde framför individens egen vilja anser jag. De har skapats just för att rätt ska bli rätt och därför ska de användas om det finns flera parter med olika uppfattningar. Det är min personliga övertygelse. En övertygelse som jag inte viker från en endaste tum.

Jag har INTE för vana att dansa efter någon annans pipa och vända ut-och-in på mig själv för att till varje pris göra någon till lags. Inte ens som företagare gör jag det. Kunden ska bli nöjd. Det är alltid målet men inte till varje pris. Har jag en annan uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel i en fråga är jag beredd att diskutera, men jag viker inte mig inte till höger och vänster för att kunden ska bli nöjd. Hur skulle det se ut om jag gjorde det…?

Det finns alltid de som blir kränkta mitt sätt att hantera saker och ting, särskilt de som anser sig ha rätt i alla lägen oavsett vad lagen säger. Jag kan säkert upplevas som ett hot för de som anser sig ha rätt att plöja rakt fram utan att ta hänsyn till lagar och regler och andra människor på sin väg.

Sedan ett år tillbaka funderar jag ibland i min grubbelvärld.

Kan det vara så att vissa tar avstånd till mig på grund av att jag valt sida? På grund av att jag inte valt mörkerkrafternas sida alltså?

Så kan det säkert vara. Är jag inte SD eller till och med brun så är jag inte vatten värd helt enkelt…

Jag älskar min plats i världen! Jag älskar den här kommunen och det här landskapet. Jag älskar att alla känner alla. Jag älskar att det finns så många här som gärna kämpar för att göra något positivt för vår plats på jorden! Jag älskar (oftast) att handla i matbutiken och heja på än den ena och än den andra. Kanske byta några små ord om några små saker, eller stora. Jag älskar att gå till min butik och heja på än den ena än den andra utmed vägen dit. Jag älskar det!

Nu vet jag ju att jag också att det finns en baksida. Vissa dagar känner jag inte den där kärleken till min plats på jorden. Då blir jag ledsen i ställen när jag upplever det som att jag bor i en ankdamm. I den dammen pågår det hela tiden en mängd intriger för i ankdammen finns det människor som av olika anledningar gärna pratar skit om sina medmänniskor för att själva vinna poänger. Där förekommer grupperingar som gärna sitter runt ”sitt” bord och pratar ner de andra grupperingarna.

Ja jag vet. För vissa är det en strid på kniven. Det kan handla om bidrag till föreningar och det kan handla om att politiska beslut ska bli än det ena än det andra. Det handlar enkelt uttryckt om att positionera sig och sin gruppering. Det handlar om att ta plats för att bli någon, några att räkna med.

Men vad leder det till i slutänden alla hela tiden ska vara kombattanter i stället för att sträcka ut en hand och samarbeta?

I min värld är det samarbete som verkligen leder någon vart. Det handlar om att kunna kompromissa, det vill säga om att kunna mötas på halva vägen. Att se alla andra som motståndare och sedan försöka armbåga sig fram till toppen och strunta i vad som händer med dem som får armbågen i sidan på vägen dit är destruktivt. Det är i alla fall min åsikt. Det är sådant som leder till krig och elände i världen och det leder inte till utveckling, det blir inget konstruktivt av det.

…så tillbaka till rubriken. Smolket i bägaren.

Personer som snörper på mun och vägrar säga hej är inte heller konstruktiva. Deras beteende leder inte framåt. Det fryser ner och bromsar.

Grupperingar och personer som till varje pris ska ta sig fram, om det så ska gå över lik åstadkommer inte heller något konstruktivt.

…en vacker dag blir kanske jag ett av deras lik på vägen för att jag inte är som dem. Jag ”armbågar mig inte fram”, det kommer jag aldrig att börja göra heller. Ibland har jag fått rådet att sätta hårt mot hårt, att minsann visa var skåpet ska stå. Men jag tänker inte sjunka så lågt som till den positionen helt enkelt.

Själv har jag fått många armbågar i sidan på min väg genom livet, både som människa och på senare tid även som företagare. Men jag kommer aldrig att sluta se mina meningsmotståndare i ögonen och jag är alltid beredd att säga hej och ge dem ett leende. Om de vill ha det…

Nu har jag ”slösat” bort hela söndag förmiddag med att skriva detta blogginlägg. Dags att ta tag i dagens värv. Söndag är vilodag, men inte för mig som sliter och släpar med att få ihop tillvaron. Det blir arbete i butiken och det blir arbete hemma. En tidning ska produceras och tryck på diverse kläder ska göras och utskrifter skrivas ut…. Jag ligger mer efter än vanligt just nu eftersom jag har haft en tiodagars period med hög feber för några veckor sedan.

Happy
Happy
0 %
Sad
Sad
0 %
Excited
Excited
0 %
Sleepy
Sleepy
0 %
Angry
Angry
0 %
Surprise
Surprise
0 %
Cicci Wik
cicci@cvea.se

Average Rating

5 Star
0%
4 Star
0%
3 Star
0%
2 Star
0%
1 Star
0%

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.