Så skulle jag komparera det här. Arg är lägre nivå, ilsken innebär mer och är en person fylld med helig vrede är det lönlöst. Hur hjälper man någon som är så full av vrede? Hur gör man för att städa bort sånt? Om vreden hade gällt en enda handling så hade det kanske räckt med ett förlåt, men när vreden gäller allt och alla handlingar, hela situationen och allt som varit? Hur gör man då?

Detta kommer säkert att bli en sorg jag får ta med mig i graven och jag hoppas vid Gud att jag inte låter den gå vidare till nästa generation på något sätt. Men det är inte min vrede så går den över till nästa generation så är det för att den byter mål när jag försvinner och överlåts på mina ättelägg. Gud hjälpe dem i så fall!

På något sätt så har allt detta med vad man tar för givet att göra. Tar man för givet att livet ligger där ute och att det bara är att armbåga sig fram och ta för sig utan att man behöver tänka på att samtidigt ha ett visst mått av ödmjukhet och hänsyn, ja då har man nog svårt att förstå en person som inte tar detta för givet. Jag har aldrig krävt av min omgivning att de ska hjälpa mig och ställa upp och göra som jag önskar. Jag har alltid snällt hoppats att saker ska gå min väg och jag släpper gärna folk före mig i kön på ICA eller flyttar på mig så att andra kan komma fram. Men visst har jag bett om hjälp när jag verkligen har behövt det och inte sett någon annan utväg. Men jag har aldrig KRÄVT att någon ska hjälpa mig i alla fall inte i vuxen ålder… Barn gör mycket egocentrerat men det är inte det samma.

Under mitt liv har jag inte skaffat mig så värst många fiender för att jag stövlat fram för att ta vad jag vill ha. Däremot har jag nog fått fiender när jag valt att gå emot personer som förväntat sig att jag snällt skulle spela med i ett elakt spel. Och eller när jag inte gjort som de förväntat sig så att de kunnat uppnå de mål de satt av andra egoistiska skäl. Jag har nog fått fiender när jag trott att människor inte var egoister utan i stället talade sanning när de sa varför de gjorde det de gjorde… Å så visade det sig att det bara var ett spel. Men då var det för sent, för jag utgick ifrån vad de sa.

Ja, det finns tillfällen jag fått höra att jag är för snäll, för naiv och så vidare och det finns de som utgått ifrån att det också betyder att jag är dum. Men där fick de tji! För det är i de situationerna jag fått ovänner. När jag stått upp för mina ideal, när jag fortsatt tro på det jag tycker är rätt och fel. När min etik gått emot något som varit på väg att hända. Varje sådan situation har lärt mig att det oftast inte finns ett enda ”rätt” och att allt annat är fel för visst kan två ha rätt, var och en på sitt sätt. Det svåra är att acceptera det.

En del använder etik, moral, hänsyn och ödmjukhet som medel i en strategi som går ut på att uppnå mål. Så länge det lönar sig är de ödmjuka och tar hänsyn. Men har de inget att vinna på att vara sådana så finns det ingen anledning. Jag tror att vi alla är lite så och jag arbetar dagligdags emot detta hos mig själv. Jag vill hellre vara ödmjuk och ta hänsyn än stövla på i ullstrumporna och ta för mig. Men för den sakens skull vill jag absolut inte bli utnyttjad i någon annans fulspel och ibland är det svårt, det kan vara en svår balansgång. Det är ofta svårt att se vad som är rätt och vad som är fel, vilka motiv någon har att göra det den gör. Det är heller inte alltid så lätt att enbart lita på sin magkänsla. Det kan också bli fel ibland eftersom man aldrig riktigt känner sig själv helt och hållet. Många gånger finns det en omedveten vilja att vinna något genom att göra vad som för stunden känns mest rätt och då gäller det att inta helikopterperspektiv och se ner på sig själv och sina egna gärningar.

I vissa fall kan människor hamna i total kollisionskurs och det finns tillfällen i livet då de här situationerna går så långt att de måste lösas med juridik och lagar. Vad syftar jag på nu? Jo, till exempel en vårdnadstvist eller när det handlar om arvstvister. I båda de här lägena kan det finnas ”rätt” på båda sidor i en konflikt och det är då lagen ska träda in och skipa rättvisa. De lagar vi har i det här landet är skapade av våra demokratiskt valda politiker och de är alltså resultatet av allas vilja. Lagen är inte någon annans verktyg, det är vars och ens verktyg och i slutänden måste det vara lagen som avgör om det inte går på något annat sätt…

Men efter en rättegång eller efter att lagen fått styra finns det alltid en part som ansåg sig ha rätt men som inte fick som de ville. Det skapar naturligtvis frustration och är den förlorande parten fast övertygad om att ha rätt, och att lagen har fel, ja då blir det ju inte rätt i alla fall. Kan man förlika sig med att lagen har rätt, att domen har fallit och att det inte blev som man ville och sedan gå vidare och lämna allt bakom sig? Ja en del kan säkert det men inte alla…

Ligger det dessutom massor av hat som har andra rötter än just den juridiska situationen bakom ja då kan det kanske till och med bli farligt, för vad gör man med någon som känner helig vrede…? Mer än att försöka hålla sig utom skotthåll…?

När man får uppleva det här är det svårt att tro att The Economic Man styr världen!
När man får uppleva det här är det svårt att tro att The Economic Man styr världen!

PS. Jag tror ibland att det finns en och annan som faktiskt styrs av egennytta mer än moral och etik och det finns ett uttryck: The Economic man, när jag sökte på detta fann jag en bra text om det:
”De som alltid, i alla sammanhang, styrs av ekonomisk egennytta är förmodligen ganska få. Den typen av egoister är sällan omtyckta. Varför nationalekonomerna ser dem som normalmänniskor är svårt att förstå. Vore hypotesen sann skulle den ideella sektorn inte existera. Frågan är om ens det moderna samhället skulle finnas.” (KÄLLAN>>)

2 tankar om “Arg, ilsken, fylld med helig vrede…”

  1. Hej, hoppas att du fick ur dig allt som skulle ur, sedan är det ganska bra att prata med en riktig människa, som du kan få respons av.
    Jag hoppas att detta du är arg över är något nytt och inte det som du irriterat dig över förut.
    Blir det bättre om du pratar med personerna som det gäller, eller kan de inte förstå din ilska?

    Hur som helst måste du få ur dig vad du tänker på¨och släppa det sedan om det inte går att förändra.
    Stå på dig.
    Kram Jaana

  2. Hej Jaana! Jo en riktig människa är ju klart bäst. Men det är inte jag som är arg, däremot är jag maktlös eftersom jag inte kan göra något åt den personen som är arg…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.