0
0
…kan vara bra att ha och de kan låsa.
När saker och ting ter sig alltför kaotiskt är det bra att strukturera för att få överblick och kunna skaffa sig en helhetsbild. En helhetsbild kan ge perspektiv som man kan behöva på den egna lilla rutan så att den sätts i sitt sammanhang.
Utan sammanhang får inget någon som helst mening. I alla fall inte för mig.
Jag behöver helhetsperspektivet i det mesta jag gör. Jag behöver veta varför för att kunna förstå och jag behöver förstå för att se att det finns en mening.
En kugge i hjulet är en viktig del som totalt saknar mening helt isolerad. Men som en del i hjulet blir den väldigt värdefull, eller hur?
Vi är människor allihop och vi ingår i flera olika strukturer och vi kan antingen inse hur viktiga vi är eller sakna perspektiv och därmed inte se sammanhanget. Utan sammanhang faller meningen i att försöka vara andra till hjälp och göra sin del. Då försvinner anledningen att ta ansvar för sina medmänniskor och utföra rätt saker.
Rätt saker etiskt, rätt saker hänsynsfullt och respektfullt.
Utan sammanhang ingen mening, utan mening, ingen idé, destruktivt, negativt….
Varför tänker jag ibland, och när jag gör det och hittar svaret är allt frid och fröjd. Men när jag ställer frågan varför en person gör som den gör och inte hittar svaret så blir det svårt för mig att förstå. Förstår jag inte så ser jag heller inte meningen med det som görs eller sägs i sammanhanget…
Varför väljer vissa av oss att göra som vi gör när det inte har någon positiv effekt på andra människor, för helheten. När det i stället bara sätter igång destruktiva ringar på vattenytan.
Negativitet, varför finns den tänker jag och vet genast svaret. Hur skulle vi annars se den så mycket mer konstruktiva motsatsen om inte negativiteten fanns?
Average Rating