0
0
I natt har nog Tommy väckt mig minst fyra fem gånger. Han har snurrat som en propeller i sängen, gått upp och gått och lagt sig igen. Det är alltid så när han ska jobba första förmiddagen i sitt arbetsschema efter fyradagarsledigheten. Han har alltid svårt att sova då men i natt tror jag han slagit sitt eget rekord i oro. *suck*
Jag körde fram och tillbaka till Hallsberg igår. Där var jag och Petra på ett möte som krävde en del energi och det har varit mycket i floden av arbete på sista tiden. Jag hinner, men marginalerna är inte stora. Just nu är det en deadline som jag ska leverera till men när det väl är avklarat hoppas jag kunna ta ut lite ledighet. En dag eller en halvdag i alla fall…
Helt ledig kan jag inte vara. Inkomster måste jag ha och därmed måste jag hålla huvudet igång med kreativa idéer och tankar. Det går inte att sätta sig och luta sig tillbaka och knäppa händerna i knät inte. Nej nej jag måste vara på väg hela tiden.
Jag såg på tv för någon vecka sedan om pensioner. Det oranga kuvertet som kommer i brevlådan är ju inte någon rolig läsning för de allra flesta. Programmet var fullt av folk som sa att de inte läste det, eller inte orkade bry sig om det. Det fanns de som hade gått i pension och fått en chock eftersom de fick så lite pengar efter alla yrkesverksamma år.
Jag har 20 år kvar nästa år, exakt. Mitt oranga kuvert har hittills grundat sig på mina år som vårdbiträde och det är inte mycket om man jämför med Tommys som grundar sig på ett långt yrkesliv som industriarbetare i en manlig bransch. Nu är jag företagare och måste tänka på detta med pensionen… jag har ju en privat försäkring. Men räcker det? Hm.. jag får nog se över detta med pension! Några rader på lotto igen kanske skulle vara bra också… 🙂
Average Rating