…känns väl tryggt? Att kunna säga ”vi” ihop med de andra är sann gemenskap, eller hur? Men har du tänkt på  att det innebär att det finns ”de andra”, ”dom”, också…

Jag skrev en kommentar på Facebook som fick tankar och funderingar att rinna iväg. Så här skrev jag:

”Att gruppera människor är säkert något som ekonomer har nytta av för att kunna räkna ut var efterfrågan finns så att man kan skapa tillgång och därmed göra sig en hacka. Men gruppering kan även användas i andra syften, som att skilja ut människor från människor och bygga sig en maktposition på det sättet… Baksidan av medaljen är att vi slutar tänka på människor som just människor. Vi hamnar alla i grupperingar och då slutar vi att vara individer. En individ kan man identifiera sig med men en grupptillhörighet måste man tillhöra för att kunna identifiera sig med…”

Visst är det så?

Vilken/vilka grupper tillhör du? Svenskar? Kvinnor? Män? Invandrare? Andragenerationensinvandrare? Medelålders? Pensionärer? Forshagabor? Dejebor? Landsbygdsbor? Värmlänningar? Storstadsbor? Stockholmare? Göteborgare? Utlänningar? Ja eller kanske träningsnarkomaner, soffpotatisar, nykterister, narkomaner, socialdemokrater eller moderater…? Ja eller någon annan gruppering…

Hur tänker du när du;

  • ser en äldre kvinna med rullator?
  • läser om ett bråk på en flyktingförläggning?
  • hör om människorna i Syrien på nyheterna?
  • läser om pridefestivalen?
  • möter en påverkad och troligen hemlös person på gatan?

Handlar det om grupperingar eller är det människ -or/-an, individer av kött och blod som du själv du tänker på då?

Visst är det enkelt att dra dem över en och samma kam och gruppera bort dem ur ditt eget liv? Då slipper du vara medmänniska och kan fortsätta tänka på ditt i stället. Så bra! (OBS! Det där var ironi, kanske rent av sarkasm!)

Nej, ibland blir jag så trött på detta grupperande hit och dit. Jag är människa. Det är folket i Syrien också. Invandrare i Sverige är även de individer och människor allihop. Kvinnor och män är människor och svenskar och pensionärer också.

Greta 82 har levt ett helt liv. Hon har varit ung flicka med allt vad det innebar på den tiden och hon har kanske fött barn och gått genom sorger och förändringar i livet.

Muhammed 43 från något avlägset land föddes kanske under helt andra förhållanden än vi gör här i Sverige. Men han är trots det en människa av kött och blod med känslor och upplevelser som gjort honom till den han är idag.

Ibland undrar jag om Kalle 37 från Deje kan tänka så? Jag undrar om han förstår att han kom till världen som människa av kött och blod precis som Muhammed gjorde? Kan Kalle förstå att han är människa precis som Muhammed? Eller blir det FÖR jobbigt för Kalle att tänka så om Muhammed nu har varit tvungen att fly sitt land och bosatt sig i hans by, Deje?

Kanske blir det för mycket för Kalle att tänka sig in i Muhammeds sorger, traumatiska upplevelser och så vidare? Kanske är det lättare att inte förstå. Att gruppera sig i gruppen Svenskar och prata om ”dom” och bunta ihop Muhammed med alla andra som inte är födda i Sverige?

Födda i Sverige förresten? Jag är det men min farmor föddes inte här… När blir man svensk?

Det finns ju någon historia om att Hitler faktiskt hade judar i släkten. Var han inte jude själv då i Nazityskland…?

Kalle i Deje, har alla hans förfäder verkligen kommit till världen i Sverige? Men oavsett om det är så eller inte så är han ändå lika mycket människa som Muhammed och alla andra människor som råkar vara födda i ett annat land.

Jag kan acceptera att det finns andra sätt att se på detta och jag vet också att det är mer komplicerat än så här.

Men jag har MYCKET SVÅRT att acceptera gruppindelningar av människor när det går ut på att skapa ett starkt ”vi” och sedan utsätta ”dom” för hatkampanjer och/eller maktkrig.

Det kan störa mig när jag ser exepel på;

  • inbitna sossar som hatar moderater och vice versa
  • inbitna fotbollssupportrar som hatar andra lags supportrar
  • vargmotståndare som hatar de som vill skydda vargen och vice versa
  • främlingshat
  • …det finns många fler exempel…

I min värld är det tecken på svaghet att inte kunna se saker och ting på fler än ett sätt, det egna. Men i en gruppering är det kanske just det som gäller för att nå makteliten i grupperingen man tillhör, att hata ”dom andra” tillräckligt mycket…? Eller?

Det finns en lightvariant av detta också. Skitprat. Jo, genom att prata skit om någon så skapas också ”vi” och ”dom”, eller kanske till och med ”vi” och ”den där personen”. Det är mobbing att prata skit. Jo, det är säkert. Den som pratar skit vill ha bekräftelse, det vill säga medhåll av de som lyssnar. På det sättet skapas en gruppering, ”vi som tycker att ”den där personen” är skit”. 

Men är det så enkelt som ”skitpratarn” vill få det att låta? Kan det inte vara så att den som pratar skit gör det för att höja sig själv över sin egen skit på någon annans bekostnad?

Jag tror att det ibland handlar om att skitpratare bär så mycket skit inom den egna personen att det blir svårt att bära. Då kan det vara bra att stötta sig på någon som är ännu sämre än en själv. Hur gör man för att höja sig själv? Jo, man pratar skit om någon annan så att man får någon att stå på…

Så nästa gång du börjar prata negativa saker om någon som inte är närvarande för att få medhåll av dina åhörare. Tänk på att du samtidigt skapar ”vi” och ”den där” eller ”dom andra”. Å faktiskt så tror jag att vi alla går och bär på skit som vi gärna tar hjälp av andra för att höja oss över så jag kan komma på mig själv med att prata skit ibland och det tror jag du gör också. Det gör vi allihop.

Men det FINNS de som inte kommer till den insikten. Dessa personer sätter i system att prata skit. För att hämnas oförrätter de tycker att de har utsatts för av den de pratar skit om. För att de saknar förmåga att se saker och ting ur fler synvinklar än de egna och/eller för att de egentligen skulle behöva gå i terapi för att lösa sina inre knutar och på det sättet få en förmåga att se saker på fler sätt helt enkelt…

Höjer man perspektivet från individen till hela samhället så kan man fråga sig varför kvällspressen säljer så många fler lösnummer när de fyller löpsedlar med skit om kändisar och om Idoldeltagare…? De höjer inte sig själva kanske genom skitskriveriet, men människor läser ju uppenbarligen det där…? Hur kommer det sig?

Har vi ett behov av skiten…?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.