Långedrag hamnen, dit längtar jag ibland...
Långedrag hamnen, dit längtar jag ibland...

 

…jo men så känns det ibland. Som om tillvaron har knutar som behöver lösas upp för att man ska komma vidare. Så länge de är kvar så känner jag mig hämmad!

Förändring, nya adresser, nytt på ett eller annat sätt i en strid ström. Så har mitt liv sett ut fram till nu. I år har jag bott på samma adress i tio år, ett helt decennium!!?? Så länge har jag aldrig bott på en och samma plats tidigare. Det är dubbelt så länge som jag bott på samma ställe tidigare i mitt liv!

Livet ser annorlunda ut nu än det gjorde när jag kom hit. Det är ännu  mer annorlunda än det var för 20 år sedan och hur kommer framtiden att bli…?

Jag känner att jag behöver planera lite men det blir bara drömmar tycker jag. Drömmar som inte går att förverkliga om jag inte löser knutar.

Knutar, eller barriärer eller trösklar eller vad man nu ska kalla dem, som är i vägen för att jag ska kunna ta mig framåt dit jag vill.

Det blir lite som att måla in sig i ett hörn också för det gäller ju att KUNNA ta sig någonvart när det är dags för det. Och dags för att ta sig vidare är det ibland. Ja, nu menar jag inte att jag ska flytta härifrån för det har jag ingen tanke på. Nej, jag hade tänkt bo här så länge jag kan… Å så länge inte Tommy slänger ut mig så lär jag bli kvar.

Nej, men jag kan inte bara existera rakt upp och ner. Jag behöver ha en meningsfull tillvaro också, och gärna en där det meningsfulla kan kombineras med inkomster på ett bra sätt eftersom jag är företagare ju! Det är mer SÅ jag menar att det finns knutar. Knutar jag behöver lösa för att komma vidare i min meningsfulla tillvaro.

Ja det löser sig väl…

Men en brainstorming tillsammans med andra entreprenörer och kreativa krafter kanske inte skulle vara så dumt….

Hm…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.