… ja ja… ännu en söndag! 🙂

Som vanligt har jag haft flera funderingar som jag borde ha noterat för att komma ihåg dem till bloggen. Men just nu fick jag bara ett infall att skriva och då är de som bortblåsta. Igår var vi först ute på byn och kikade bland annat när Robin och Niklas och deras klubbkompisar från Samurang Fight Center hade uppvisning i Taekwondo. Väldigt roligt att fotografera!

När vi tagit ett varv i parken och kikat på bakluckeloppisen så åkte vi till Ulvsby och kikade hos Åstorps handelsträdgård.

Senare på kvällen blev det först altankalas hos Patrik och därefter premiär i Folkets park. 🙂 Så mysigt att umgås med goa människor och få skratta!

Jag skriver statusrader och lägger ut länkar och är aktiv på alla möjliga sätt på Facebook och det gör kanske att folk lär känna mig på ett sätt som de inte hade gjort annars. Det tycker jag är bra. Jag avskyr när människor drar slutsatser om vem jag är utan att egentligen veta något om mig. Det skrivna ordet är betydligt lättare för mig också än det talade.

När man pratar så kommer orden ur munnen i en rad och det är inte alltid de kommer i rätt ordning och på rätt sätt. Skriver man så styrs det som ”sägs” av skrivregler och dessutom får man en betänketid och har chansen att rätta till så att orden får den betydelse som man avser. Man i det här fallet är givetvis jag själv! 😉

Jag fick höra att jag öppnar upp dörrar och synvinklar på saker och ting med mitt sätt att se och den person som sa det till mig tycker att det är nyttigt. Men visst är det nyttigt att se saker med andras ögon? Det finns allt för många människor som är övertygade om att det sätt de ser är rätt sätt och till och med det enda sättet att se.

Jag blev glad när jag fick höra att jag öppnar för nya sätt att se saker för andra. Det är ju det bästa som finns att ge av sig själv och det tycker jag att jag gör då.

Tänk vad bra det hade varit att ha ett smörgåsbord som dignar av olika sätt att tänka kring saker och ting. Att kunna välja det som faller en bäst i smaken och jämföra det med sitt eget, vilka perspektiv man skulle kunna få om man delade synsätt. För det ÄR faktiskt så att vi alla är olika, vi ser saker och ting med olika infallsvinklar och vi tolkar det vi ser på olika sätt. Ingen av oss äger den rätta tolkningen för vi har rätt allihop!

Jag kan bli så trött på ”sanningsägare” men det har jag skrivit förut. Det slår mig ibland också att människor ofta kan ”låta någon ha rätt” även om de egentligen är av en annan åsikt. Ja den ena parten i en relation är ofta den som dominerar och då blir det ju den som är stark som har rätt. Eller hur?

Även i maktsammanhang är det den som dominerar som har ”rätt”. Chefen får hållas, det är ju han eller hon som bestämmer. Regeringen bestämmer och får också hållas. Men i det senare fallet är det väl inte självklart kanske, där finns ju alltid en möjlighet att rösta annorlunda nästa gång… Är man part i en relation däremot så är det inte lika lätt att ta makten över att ha rätt.

Selma och Lilla Fridolf är ett bra exempel.

Men det är inte så många som ofta hamnar i Selmas position i en relation som också inser att det är där de sitter. Studerar man Lilla Fridolf, så hittar han sätt att få som han vill ändå. FAST Selma bestämmer. Så funkar väl vi människor också… Själv AVSKYR jag Selma-rollen och jag tror nog att Lilla Fridolf i det här huset blivit en aning förvirrad när jag skruvat mig ur den rollen. Men trots att jag gjort revolution mot den så får jag den tillbaka hela tiden.

Kanske är det så för män som haft en dominerande mamma. De vill gärna att partnern ska vara dominerande också då så att de kan känna sig hemma. De blir osäkra som Bambi på hal is om de själva måste besluta i situationer där mamma eller Selma brukar ta befälet.

Själv har jag uppfostrats av en stark mor och jag har ju inga andra referensramar. Jo, mormor också, men hon var också en stark kvinna även om hon var sin tids kvinna. Med det menar jag att hon gärna ”tänkte bort sig själv och sina egna behov” till fördel för andra människor. Min mormor fanns till för sina barn, för sina barnbarn och för alla andra och allra minst för sin egen skull.

Mamma gjorde uppror mot det. Hon ville inte vara curlingförälder till sina barn, hon ville att vi skulle bli självständiga individer som vuxna. Hon ville att vi skulle ta ansvar för oss själva och inte lägga över beslut hos andra människor i våra liv. Själv var hon kanske en aning egoistisk ibland om jag ska kritisera henne. Men jag vet ju vad hon sa om mormor och om hur hon ville ha det i sitt liv. Jag vet också att min mamma älskade sina barn, alla tre, och sina barnbarn också. Precis lika mycket som mormor älskade sina barn och barnbarn.

Själv älskar jag mina barn också och det hoppas jag att de vet trots att jag kanske är lite dålig på att säga de där magiska orden till dem…

Någon curlingförälder har jag inte varit. Men å andra sidan har jag två rejäla söner som är bra på att ta hand om sig själva. Om de behöver hjälp så får de det av mig och mitt stöd har de oavsett vad de väljer att göra av sina liv i framtiden. Men de måste själva fatta besluten och ta konsekvenserna av dem. Vi är alla våra egna livs byggmästare och vi har alltid oss själva att skylla i slutänden! Det är nog vad jag hoppas att jag har lärt mina barn!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.