Vilket vill du helst vara? Vilket är roligast..?

Ja men allvarligt, vad är det som blir bättre, roligare, ger mer energi och löser problem i världen? Inte sjutton är det att sitta på ändan med armarna i kors över bröstet och gnälla och leta fel i allt i alla fall.

Nej, det är eldsjälar och de som inte ser problemen utan i stället genast fokuserar på lösningarna som får världen att snurra.

Om jag får välja så är jag mycket hellre optimist, positiv och letar lösningar i stället för att fokusera på problemen i sig. Mycket hellre!

För hur skulle världen se ut om alla sitter på arslet och gnäller fick styra?

Å andra sidan kan jag bli cynisk ibland när jag ser hur människor tenderar att vara. Många är egocentrerade och bryr sig så lite som möjligt om andra. Om grannar, om de som har det svårt. Om människor i andra delar av världen…

När den egna plånboken får gå före och det egna livet och karriären betyder mer än det bidrag detta ger till samhället i stort. Ja då blir jag cynisk, då blir jag pessimist och får lust att sätta mig med armarna i kors och gnälla.

Ibland när jag ser hur samhället ser ut generellt kan jag bli ledsen. Jo man kan faktiskt se tendenser och då finns det en generell ”vind” dit samhället blåser, det är när jag ser den som jag blir cynisk och ledsen. Det är då jag tycker mig se vart detta egotrippade sätt att vara leder…

Bättre att försöka

De krafter som man har emot sig som optimist är inte alltid så roliga. Men jag blir nog bara mer målmedveten när jag inser att det inte leder någon vart att bli cynisk och ledsen. Då blir jag i stället ännu mer enveten och mer övertygad om att det är bättre att försöka än att sitta med armarna i kors och klaga.

Det faktum att vi alla, världen över (med ytterst få undantag) lever i ett samhälle styrt av marknadskrafterna idag kan också göra mig ledsen och nedstämd ibland. Att leva så är väl bra för de av oss som vill lyckas och vill bli rika. Både företagen själva och personer i företagens ledningar får säkert ut något av detta.

Men är det bra för oss som vill överleva eller bara ha möjlighet att leva? En annan fråga man kan ställa sig är om marknadskraftenas styrelseskick är hållbart ur ett natur- och miljöperspektiv?

En kugge i maskineriet

Jag har skrivit det förut och jag kan skriva det igen. Jag vet hur det är att bo i en stor stad. Jag vet hur det är att vara en kugge i ett stort maskineri som i sin tur är en förutsättning för att marknadskrafterna ska få så bra förutsättningar som möjligt. Jo men så är det att jobba i äldreomsorgen. Om inte den ofantliga sektorn (som vissa vill kalla den) fanns skulle många arbetsföra människor få stanna hemma och ta hand om de äldre själva.

Samma sak gäller alla i den offentliga sektorn. Om den inte fanns skulle många, många, många inte kunna arbeta med att producera varor och tjänster. Det jobbet som offenlig sektor utför måste helt enkelt göras och kanske är det bättre då att en del av den skatt vi alla betalar går till löner. Löner som omvandlas till varor och tjänster och skatt…

Men sjukvård, tandvård, social service och allt det där andra måste ha ett underlag som gör att det är ekonomiskt försvarbart att driva den. Så är det i marknadskrafternas samhälle.

Finns det inte tillräckligt med invånare blir det till slut för dyrt att driva den vidare så klart. Industrier, butiker, banker och annan verksamhet utanför offentlig sektor fungerar efter marknadskrafterna. När de flyttar eller lägger ner försvinner underlaget även för den offentliga sektorn. Eller är det så att industrier och butiker lägger ner när offentlig sektor lägger ner…? Nä, jag tror inte det… tror det är vanligare tvärtom.

Lönsamhet i offentlig sektor?

Det kan göra mig cynisk ibland att även den offentliga sektorn har blivit bolag som ska drivas som andra näringsverksamheter. Lönsamhet går före verksamhet i kommersiella sammanhang. Men måste det alltid vara så i offentliga sektorn också? Jag menar, de som väljer att bo på landsbygden betalar skatt de också, eller? Storstäderna måste ju  ha många fler skattebetalare än det finns offentlig sektor där? Eller hur fungerar det där egentligen…?

Kommersiell offentlig sektor har ju inga aktieägare som ska ha utdelning så vart tar lönsam offentlig verksamhets överskott vägen i så fall…?

Om den samhällsservice som vi alla har nytta av flyttar för att lönsamheten går före verksamheten så säger det sig självt att det blir besvärligare för folket på landsbygden. Är de gamla kanske det blir omöjligt att bo kvar till och med.

Jag vill inte ha en stämpel i pannan och bli avpolletterad som kommunist eller socialist nu, jag försöker bara tänka logiskt.

Flytta till Kina kanske

För om marknadskrafterna ska drivas till sin yttersta spets, om jag är cynisk och hårddrar det så mycket jag kan. Då undrar jag om det blir verksamheter kvar i det här landet på några andra platser än i Stockholm, Göteborg och Malmö…? Det är där förutsättningen för lönsamhet är störst, där finns ett tillräckligt stort ”kundunderlag”. Förresten så kanske hela världen lika gärna kan flytta till Kina för det verkar vara DÄR den största marknaden finns…? Eller?

I Deje, Olsäter och ännu längre norr ut i Värmland finns det inte alls samma ”kundunderlag” i alla fall…

Alternativa lösningar

Nej, precis som när det gäller miljöfrågorna så tror jag på alternativa lösningar på det här problemet. Alternativa försörjningssätt där inte marknadskrafter ensamma får styra vad och vem som ska bo på landsbygden.

Ska vi som väljer att bo på landsbygden ha en framtid så tror jag inte vi ska ha en enda patentlösning på detta. Sverige och svenskarna blev rika på skog och stål. Men idag måste vi nog hitta andra sätt att försörja oss på.

Jag tror till exempel inte att alla har insett att besöksnäring är en framtidsbransch.

Men då har vi nästan ett moment 22. Ska vi kunna visa upp vårt fina land för turister måste det finnas bofasta utanför våra tre största städer. Det måste finnas service på landsbygden. För det är väl inte meningen att de ska bo i höghushotell i storstan och sedan uppleva svensk landsbygd under dagsturer med flyg och buss för att vara tillbaka på hotellet i storstan på kvällen? I så fall får de ha med sig toalett och picknick och de kan ju inte räkna med att shoppa…

Med- och motkrafter

Levande landsbygd, hållbara lösningar som inte förstör naturen och ändå ger människor naturupplevelser och livskvalitet när de kommer hit. Det vore idealet tycker jag. Marknadskrafterna gör mig cynisk och jag skulle önska att det fanns med- och motkrafter så att de inte fick styra världen diktatoriskt. Vad skulle kunna balansera dem så att vi har möjlighet att få en levande landsbygd?

Om samhället ska fortsätta sätta en framgångsrik säljare med näsa för bästa affärerna med mest klirr i kassan högst upp på idealets stege, då kanske de som sitter med armarna i kors och klagar får rätt. I så fall blir allt bara sämre och sämre för folket på landsbygden. Där finns inga som helst förutsättningar att ränna runt i kritstrecksrandigt med blanka skor och tjäna storkovan så att man får råd att hänga på Stureplan. Det är bara att inse fakta, det går helt enkelt inte.

Andra värden än framgång

Den kraft som finns bland människor som inte bryr sig om Stureplan och drömmen om att leva i lyx. Att helt enkelt vara nöjda med ett liv som innebär kläder på kroppen, mat i magen och tak över huvudet och att kunna unna sig något ibland. Ett fullgott liv utan överflöd helt enkelt.

För det finns mycket kraft att spara om man inte jagar rikedom och framgång på marknaden. Energi till den kraften hittar nog många av oss som bor på landsbydgden i naturen. Men även i att omge sig med människor som inte tävlar och armbågar sig fram i tillvaron, för ska man leva så går mycket energi och kraft till att tävla om sin plats i tillvaron.

Det finns ett värde i att klara av livets utmaningar på ett bra sätt utan att marknadskrafter ska styra i allt man gör. De värden som finns i det, måste lyftas så att den framgångsrike säljaren inte längre får fortsätta vara ensam på idealets pidestal.

Han/hon kan och får inte vara normen i mitt samhälle helt enkelt! Det är min åsikt! Ska han styra så kommer vi aldrig att få ett hållbart natur- och miljövänligt samhälle och det är något jag aldrig kommer att sluta önska mest av allt i hela världen!

…oj vad jag bluddrade iväg…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.