…så sjunger Sonya Hedenbratt i ”Mamma Blå Blues”, en låt som jag fastnat för.
Kanske känner jag igen mig i det. Nog har jag fötterna på jorden och visst kan jag ha hjärtat fullt av blues. Ibland mer ibland mindre, men den finns där alltid… bluesen. Både musik och sorg.
”Jag kan tonerna och orden som gör tisteln till en ros.”
Det är faktiskt ganska bra att kunna ibland. För även en tistel kan vara vacker.
”Jag vet vad du behöver, ett trollspö fullt med glädje.”
Det är nog det bästa jag vet när jag lyckas med det åt någon, att vifta med mitt trollspö fullt med glädje. Andras glädje är bästa medicinen mot ett hjärta fullt av blues, prova själv ska du se! 🙂
Har du Spotify kan du söka där om du vill höra låten. Jag fann den inte på Youtube. Hade jag gjort det hade den varit med här i det här inlägget.