…kan innebära olika saker. Det kan betyda att man bryr sig om och känner empati.

Men det kan också betyda att man lägger näsan i blöt och tycker saker som egentligen inte har så mycket med just oss att göra. Det kan helt enkelt handla om att snacka skit, lägga sig i, tycka till om vad andra väljer i sina liv utan att ha egentlig befogeenhet att göra det.

Det kan också handla om att ta åt sig när någon elak person är ute efter att såra.

Grannens nya bil

Om grannen skaffar ny bil så bryr vi oss, eller hur?  Eller är du glad för deras skull? Enbart? Du ifrågasätter inte valet av bil, priset på bilen, vad grannen kan tänkas ha för inkomster som kan berättiga bilköpet..? Jo, men det är också att bry sig!

Tur att du/ni OCKSÅ finns!

Jag känner (minst) en kvinna som är en god lyssnare och en mycket bra rådgivare. Hon kan konsten att bry sig på helt rätt sätt.

Tänka efter före

Jag känner också de som gärna lyssnar, tolkar och sedan för vidare vad de tror sig ha hört till någon som inte alls har med saken att göra.

Skitmedalj

Det händer att jag blir sittande i ett sällskap där snacket kommer igång om än den ena och om än den andra. Ibland kan det kännas som om varje person som har något smaskigt att tillägga också får en tänkt medalj att hänga på bröstet. Som ett bevis på att han/hon verkligen har kommit med något av största vikt.

Ingen är perfekt och ingen är ond rakt igenom

Det har hänt att jag inte klarat av att lyssna utan har valt att bryta allt med en helt annan tolkning. Om det till exempel handlar om huruvida någon gjort något av illvilja eller inte så kan det ju helt enkelt vara så att det gjordes i okunskap. Eller kanske i god tro och av god vilja… Problemet med andra tolkningar i det läget är att de som nyligen vunnit medaljer oftast blir av med dem.

Det är aldrig populärt!

För om inte Greta gjort det hon gjorde av ren illvilja, det som alla argumenten som belönats med medalj strukit under så rämnar hela det nyligen uppbyggda berget av skitsnack. Eller hur?

Vågar ibland säga ifrån

Det har också hänt att jag blivit arg och sagt ifrån att jag inte vill höra mer skit! Då har jag sagt saker som kanske till och med fått de runt bordet att tappa ansiktet… För visst är det så att vi många gånger av ren avund sitter och brer på om andras fel och brister. Hur giriga de är till exempel, utan att ha en aning egentligen.Vi vet ju inte hur mycket de slitit för att få ihop till sin fina nya bil? Eller hur?

Hur kul är det att få höra att man bara är avundsjuk och att det är därför vi sitter där och snackar vår skit?

Att ge andra skit ur egna ryggsäcken

Jag har skrivit om det förut. Men jag vet också att det finns de som tolkat/tolkar mig och min person efter vad de själva har i sin ryggsäck. ”På sig själv känner man andra!”. Ibland är det så uppenbart att det nästan blir löjligt till och med!

När jag tillskrivs egenskaper som jag aldrig haft, aldrig kommer att få och handlingar som jag aldrig ens skulle komma på tanken att utföra. Som jag vet att många av de som känner mig också vet att jag aldrig skulle göra. Ja då blir det ju löjligt!

JAG vet att de som tillskriver mig detta enbart gjort det för att skydda sin egen värdighet. Det handlar om prestige och anseende, något som de inte vill förlora genom att erkänna att de har fel i sin tolkning av mig och vem jag är. (Varför över huvudtaget ”VETA” bättre om hur andra är och varför de gör som de gör, än de själva kan man undra?)

Men vet man så vet man och vem vill förlora ansiktet och erkänna sina egna fel och brister? Vem vill förnedra sig själv? Bättre då att ge någon annan sina egna fel och brister och sedan  hålla fast vid att ha gjort rätt tolning! Eller hur? Vem vill inte vara felfri själv medan andra människor dignar av felaktigheter? Men hur många av oss är egentligen felfria? Som Jesus sa; den utan synd kastar första stenen! Det var ingen som kastade då…

Modigare att erkänna

Själv tycker jag nog att det finns mer anseende att vinna i att vara modig not att erkänna sina fel och brister. Det är inte särskilt intelligent att tro att man kan upprätthålla en felfri fasad och sedan envist hålla fast vid den illusionen. Att våga ha fel och visa att man har svagheter är betydligt mer prestigefyllt i mina ögon.

Ändå är det så många som tycker att det är lättare att lägga över sina egna fel och brister på andra för att själva slippa bära på denna hemska insikt, att de KAN ha fel!

Ärlighet ger större förtroende än en till synes felfri fasad

Det går inte att samarbeta om prestige ska gå före att ärligt inse att vi alla kan ha både fel och rätt. Det går inte att skapa ett humant klimat i en grupp om förnekelse och lögner ska styra hur vi är mot varandra. Det går definitivt inte att skapa förtroende och tillit om man inte kan vara ödmjuk. Det är bara att inse!

Allt som görs enbart för egen vinning, och för att till varje pris aldrig behöva förlora ansiktet skapar bara hård och kall stämning!

Cynism förgiftar och ärlighet vinner

Ibland kan jag tycka att människor är alldeles för kalla, hårda, egocentrerade och misstänksamma. De dagarna känns det tungt och jobbigt. När alla tycks se horn i pannan på varandra blir världen till ett helvete. Så är det bara! Men det är ingen sann bild!

Inget är svart enbart!

Att i stället vara ödmjuk, vidsynt och inse att man inte själv alltid har rätt. Att vi alla har både bra och dåliga sidor och att vi är människor som kan handla både rätt och fel. DET skapar tillit, tilltro och det känns ärligt!

Världen är inte svart, eller för den sakens skull vit, enbart. Den har nyanser…

Ödmjuka, ärliga människor med självinsikt vinner i längden

Det är tur att jag vet att det finns människor som jag alltid har nära till hands och som är raka motsatsen till de där misstänksamma, missunnsamma och egocentrerade och allomvetande. Då blir det betydligt lättare att leva, finnas och verka!

Jag beundrar alla ni som sätter ärlighet, både mot er själva och mot andra i första rummet! Ni vet vilka ni är!

Tack för att ni finns!

Kram på er!

PS. Ni som känner igen er i att lägga era egna fel och brister på andra, ni har faktiskt möjligheten att göra ett aktivt val. Nästa gång ni ser fel hos andra, stanna upp och gör en självrannsakan först! Är det helt säkert att det inte är era egna fel och brister ni ser…?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.