…jag får ett automail varje måndag med rubriken Veckans Peptalk. Det är inte mycket jag läser i vanliga fall som inte har med jobb att göra. Men detta läser jag. Idag handlade det om en ryss som löst ett ”omöjligt” matematikproblem.

Ryssen löste matematikproblemet och därefter valde han att lägga ut lösningen på internet. Normalt skickar forskare sådant till välrenomerade vetenskapliga skrifter där de får ära och berömmelse för sina dåd. Men den här mannen gick i stället under jorden och försvann efter detta.

Eller ja, han svarade inte i telefon och hans epostadress har upphört och han har inte tagit emot prispengar som han skulle fått. Inga hedersutmärkelser heller …

I stället lät han meddela att han var ute i de ryska skogarna och plockade svamp.

Detta har veckans peptalk dragit slutsatser från och den första fick mina tankar att gå igång direkt, så här lyder den första slutsatsen:

”Om du gör det du älskar behöver du inte ständiga hedersutmärkelser eller en massa pengar för att du ska orka fortsätta. Du gör det för att du älskar att göra det.”

Mina funderingar

Denna slutsats kände jag igen mig i. Jag behöver inga miljoner och jag behöver inga utmärkelser. Jag är fullt nöjd om det jag gör uppskattas. Själv behöver jag inte synas i rampljuset. Det finns så många som gör vad som helst för att synas idag men jag tillhör INTE den skaran.

Jag brukar o stället försöka ducka när det gäller media. Det har hänt många gånger att Älvorna uppmärksammats i tidningen till exempel. Men jag har faktiskt medvetet undvikit att vara med då. Jag vill inte uppmärksammas alls egentligen.

Men i veckan som gick har jag ändå fått min kvart i rampljuset. Jag har varit ”Företag i Fokus” i kommunens tidning, Kontakten.

Men varför har jag blandade känslor på grund av detta? Jo, just för att det är ju inte JAG som vill vara i fokus. Jag vill att det jag GÖR ska vara i fokus, inte min person.

Så egentligen borde det inte ha varit en bild på mig på den där sidan, det skulle ha varit en på mig med en kamera möjligen. Eller en på Forshagabloggen.se första sidan eller på tidningen Miljö&Hälsa.

För visst håller jag med ryssen i skogen, för hans del var det själva matematikproblemet i sig som behövde uppmärksamhet. Inte han själv.

Jag är glad att Malin Vikner skrev att jag är engagerad i miljö och natur. Jag är också glad att hon skrev att en positiv inställning är det enda som leder till utveckling.

DET är två av de saker jag gärna framhåller, två av de saker jag tycker är viktigt i världen. Att bry sig och vara positiv.

Men jag vet ju också att jag lever i Janteland  (Läs gärna Anti-Jante här), att många säkert rynkar näsan och tänker att jag bara vill synas och framhäva mig själv. Men i så fall har de missförstått.

Allt jag skriver, allt jag gör som jag gärna visar upp har inte MIN nuna överst. Nej, jag älskar att skriva om engagerade och kreativa människor som tror på det som de arbetar med.

Jag älskar att lära mig mer om vindkraft, myggproblem, föroreningar, vattendirektiv, strandskydd, samhällsnytta och naturhänsyn och mycket mycket mer…. DET är viktiga saker, inte jag!

På Facebook är jag mest nöjd när jag skrivit en statusrad som sätter igång en diskussion med innehåll. Att skriva att jag ska äta middag är egentligen ganska trivialt. Men att tycka att Nobel borde vara något som människorna i Karlskoga borde dra nytta av och locka turister med, DET är roligare. Då blir det diskussion…

Eller att skriva en fundering kring hur vi människor fungerar socialt eller psykosocialt…

Så därför, har jag haft min kvart i rampljuset nu. Den kvart som Marshall McLuhan sa att alla i framtiden skulle få.

Nu borstar jag av mig dammet och går vidare! 🙂

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.