Sista numret av Miljö&Hälsa för i år....
Sista numret av Miljö&Hälsa för i år....

Jodå, nu har jag arbetat i Grums med annonsproduktion, skrivit artiklar och reportage för Värmlandsbygden och gjort Miljö&Hälsa. Det blev inte mycket tid över för bloggeriet. Egentligen borde jag ha skapat en NaturAktuellt också  men idag måste jag nog ha ledigt för annars säger kroppen ifrån. Ledigt är det samma som tid att skriva i bloggen för lite arbete gör jag ändå… Bilderna jag skickade till redaktionen kom inte fram som de skulle igår så jag måste skicka om dem idag, det vill säga jag arbetar samtidigt som jag skriver i bloggen just nu.

På sista tiden har jag försökt utveckla min verksamhet på flera sätt och två av mina förslag har antagits, det vill säga, jag har två nya uppdrag. Det är bra! Men det som är jobbigt är att man alltid ofrivilligt trampar någon på tårna när man gör något som innebär att man tar plats. Det finns många som öppet uttalar sitt stöd för mig och jag får ibland till och med puffar i riktningar som de tycker att jag ska ta. Själv vill jag inte göra något som magkänslan säger emot och måste tänka på saken först…

Jag vet vad jag kan och jag vet för det mesta vad jag vill och klarar av. Men ett bra samarbete skapar styrka och en bra grogrund. Det är bara det att jag ibland känner det som om det finns de som vill ”äga” och därför vaktar ”sitt” på ett sätt som omöjliggör samarbete. Jag är öppen och vill lita på folk men det är inte alla som är som jag. Världen är full av dem som inte släpper ut minsta lilla information i onödan, som kniper igen för att de tror att omgivningen kommer att använda allt de släpper ifrån sig för att spela ut dem i en sorts spel. Ett spel där vi alla är spelpjäser och där det gäller att spela av så många man kan från spelplan. Ensam kvar vinner.

Vinner vaddå undrar jag? Vad är det för mening med att spela ut alla sina medmänniskor och bli ensam? Varthän går vägen därefter när de står där utan en endaste vän kvar för att de har spelat ut dem mot varandra, ljugit, baktalat och intrigerat, till vilken nytta?

Alla mynt har två sidor, och så är det med oss människor också. Vi har en god och en ond. Allt går att se med pessimistglasögon eller optimistglasögon. Allt som sker har både för- och nackdelar med sig. Så är det alltid. Det går inte att komma ifrån. Inget är enbart bra eller enbart dåligt.

Men vi som ska fatta beslut, vi som ska se till att det händer något här i världen, vi har en valmöjlighet. Vi kan välja att ta på oss optimistglasögonen. Vi kan välja att tro på våra medmänniskor och lita på att de gör det rätta när samarbete behövs. Vi kan själva vara ärliga och göra gott för andra i möjligaste mån utan att först och främst vakta vårt och tänka på oss själva i första rummet.

Vi kan göra ett aktivt val och välja att vara goda medmänniskor!

Att gå runt och vara paranoid och handla som om alla andra valt att vara onda skapar bara en negativ spiral. Det skapar fiender och det skapar olycka och osämja.

Jag vill gärna göra det jag vet att jag kan men inte på någon annans bekostnad och samtidigt vill jag ha respekt för den jag är. Jag vill inte bli baktalad, smutskastad och misstänkt för att ha onda avsikter när jag inte har det. Gör jag något fel som skadar en annan person så har jag aldrig gjort det med vilje och kommer heller aldrig att göra någon något ont med vilje eftersom jag har gjort ett val, jag vill vara en god person!

Jag är den jag är, gör det jag gör för att det är det jag kan och vill. Sedan kan man alltid göra allt på fler än ett sätt men inget är rätt för alla.

Jag kan bli så trött på alla de här människorna som tror deras glasögon är rätt glasögon. Alla som ser världen på ett annorlunda sätt än de gör har fel och själva vet de ofta hur andra bör göra, bör säga, bör vara och så vidare… I min värld slutar våra gränser vid den egna personen. Vi kan i princip bara bestämma över oss själva och inte över en endaste annan människa.

Det enda vi kan göra är att påpeka för dem vad vi tycker. Men vi kan ALDRIG bestämma vad som är rätt och fel för en annan människa. Inte för våra barn, inte för våra partners, inte för våra grannar eller jobbarkompisar. Inte ens om vi är chefer och har anställda kan vi bestämma helt och hållet. Varför ska detta vara så svårt för vissa att förstå?

Jag bestämmer över mig och tar ansvar för mina handlingar och alla andra får stå för sina handlingar och ta ansvar för vad de gör, säger och väljer i livet.

Det finns ju alltid de som väljer att agera på ett sätt som jag själv inte hade valt. Men det är sånt som man får respektera. Respekt är inte något man ska förtjäna genom att fråga någon annan vad man ska göra, det är något vi alla borde få automatiskt oavsett vad vi gör eller säger så länge vi inte medvetet skadar andra.

Jag kan ha svårt att respektera skitprat i min närvaro. Det finns visserligen skitprat och skitprat. Man kan tycka illa om sånt som andra väljer att göra utan att tycka illa om personen ifråga och det är en sak. Men jag har ett exempel jag nyligen upplevt och det är egentligen två personer som säger samma sak om varandra utan att de vet det…

Båda drar slutsatser om varandra som enbart bygger på ren gissning, det vill säga slutsatser som dragits utan någon som helst objektiv reflektion. Gissningarna har i stället grund i någon sorts kamp där de ser varandra som fiender från början.

Jag har funderat på detta med skitsnack förut, varifrån kommer behovet av att prata skit egentligen? Mina svar på denna fråga har jag skrivit på Facebook:

”…varför har vissa personer behov av att prata skit egentligen? Och vad är syftet med det..?

Troliga svar på varför vissa har behov av att prata skit är:

– att de känner sig hotade av den de pratar skit om.
– att de är avundsjuka.- att de själva framstår som bättre om de hittar brister hos andra och att de har ett behov av att framhäva sig själva.
– att de blivit kränkta av något som den de pratar om har sagt eller gjort och att de har ett behov av att ge igen.

…om man känner att svavlet börjar osa och att munnen vill häva ur sig skit om någon ska man nog stanna upp och reflektera över varför man känner det behovet först innan man låter munnen dra iväg. Då kanske man dels lär sig något om sig själv och kanske även hinner bromsa sig så att man inte sätter igång negativa krafter som blir som ringar på vattenytan.

För visst är det så att om det står att en kändis är si eller så dålig på det eller detta, kass, olaglig, alkis, knarkare eller liknande i Aftonbladet så har denna kändis fått en stämpel.

Samma sak drabbar den som det snackas skit om. Oavsett om skiten är sann eller inte så drabbas den det handlar om och är det detta som är syftet? Vill man vara ond när man pratar skit? Nä det tror inte jag…

Jag tror att människor är onda av okunskap och jag tror att den ondska som kommer med skitsnacket egentligen inte har ondska som mål men att sätta igång onda ringar på vattenytan är inte bra!

Bromsa innan du snackar skit! Tänk efter!

Ibland blir jag väldigt trött på folk som vet mer om mig än jag själv och det finns de som tror att de vet mer…”

Jag hör åsikter om det jag gör ofta, både bra och dåliga. Jag kan blöta ner ett finger och hålla upp det i luften så känner jag sånt som folk inte säger ibland. Sånt som de tror inte märks… Jag hör av andra vad de säger när jag inte är med.

Det är allt en himla tur att jag har så många som ger mig respekt och stöd, ibland mer stöd än jag tycker att jag gjort mig förtjänt av, för annars hade jag gett upp och flyttat någonstans.

Meningen med min existens måste ändå vara att jag ska följa mitt hjärta och göra det jag känner är rätt för mig. Genom att noga följa min inre röst och alltid försöka reflektera över vilka följder mitt agerande kan få innan jag gör något så tror och hoppas jag att jag inte gör något som skadar en annan människa.

Förnuft före känsla och magkänsla före personlig vinning! I min värld är vi alla lika, ingen är bättre än någon annan och alla har samma rätt att göra sina egna val i livet. På samma gång är vi alla ansvariga för de val vi gör och kan inte skylla dem på någon annan oavsett vad.

Jag tycker att det alltid finns en möjlighet att sätta ner foten och lägga in backen när någon eller något styr in på fel väg… den som väljer att fortsätta och sedan skyller på någon annan har oxå gjort ett val som han eller hon i slutänden måste stå för!

Nu har jag ordat av mig om det här med skitsnack igen. Varför ska det vara så svårt att inte bry sig om att det finns de som inte kan låta bli att bry sig??? *suckar*

Min mamma hade för vana att komma hem och stolt berätta när hon fått beröm på jobbet. Hon kunde låta sig själv växa när hon fick höra att hon gjort något bra. Vad är det för fel med det kan jag undra…? Varför ska vi alla gå runt och hålla låg profil och jobba för att inte märkas, inte vara stolta över oss själva och inte ta plats?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.