Pratar samma modersmål men inte samma språk

Read Time:7 Minute, 4 Second

Det slog mig plötsligt att så kan det vara ibland. Jag pratar med någon som jag vet har samma modersmål som jag, ändå förstår inte personen ifråga vad jag menar. Eller så lägger han, för det är oftast en han, ihop vissa av de ord jag säger och får på det sättet en helt annan betydelse än den jag hade i åtanke.

Då kan det kännas som om man har samma modersmål men inte pratar samma språk. Som om orden man säger har en annan betydelse i de öron där de tas in och behandlas…

Ibland är det till och med så att jag funderar på om det är med flit, för att målet är att missförstå?

Det är egentligen ganska konstigt det där. Som om man är begåvad med radar när det gäller vissa men inte alla… Men ibland kan jag tycka att jag möter någon som inte har någon som helst förmåga att lyssna in och förstå. Det finns ju de som antingen verkar blockerade av sin egen misstänksamma inställning till andra människor och de kan inte förstå något alls.

Sedan finns det en del som bedömmer en person vid första anblicken och sedan spelar det ingen som helst roll vad denna gör eller säger. Personen är bedömd en gång för alla och med detta följer en förförståelse för allt som sägs och görs därefter. Uppfattningen är klar och därmed alla möjligheter att förstå och ta in vad han eller hon säger för tid och evighet.

Jag kan bli väldigt ledsen när jag inte blir förstådd. Men jag kan också bli väldigt arg. Särskilt när någon får för sig att jag har onda avsikter med något jag gör eller säger. Visst kan jag ibland få följder av sådant jag säger och gör som inte var vad jag tänkte mig. Men jag har som mål med hela min tillvaro på den här planeten att försöka göra gott och vara en god människa. Egoism och ”jag-först-jag-störst” får andra ägna sig åt men det är absolut inte målet med mitt liv.

Tidigare idag hade jag en diskussion med en vän på facebook. Vi diskuterade jämlikhet. Jag har tidigare skrivit att jag avskyr den där jargongen som många män har om sina kvinnor när de kallar dem för ”regeringen” och ”högsta Sovjet” och liknande. Men det finns kvinnor som drar alla män över en kam också naturligtvis. Visst kan man behöva avreagera sig när mannen som pratar samma modersmål men ett helt annat språk inte förstår. Eller när han använder jargongen så att man får höra…

Men i sak är jag inte förtjust i varken det ena eller det andra. Kvinnor som slåss med vad de anser vara samma vapen som männen har och som härmar ”manligt” för att ta plats hotar ju bara männen. Men män som försöker förtrycka kvinnor hotar kvinnor. Så oavsett vilket håll det här tas från så blir det fel när det blir till en kamp mellan könen.

Kvinnor manipulerar och ”styr i det fördolda” många gånger. Jag vet också att många kvinnor sätter det där i system eller ser det som sin självklara rätt att styra och manipulera för att få som de vill. Jag tycker synd om män som är tillsammans med sådana kvinnor för givetvis ska inte vi kvinnor förtrycka våra män heller. Män tar ofta till våld när de förtrycker men vi kvinnor kan göra det på mer raffinerade sätt och det ska vi vara medvetna om precis som männen som slår behöver få veta att det inte är okej det heller!

Kanske gör jag också så utan att tänka på det, manipulerar menar jag…?

Jag vet bara att jag kan bli arg ibland när Tommy uppfattar det jag säger som en ”order” trots att det kanske bara är en fundering, en tanke. Eller när jag drömmer om ett annat liv då vi har ett överflöd med pengar och inte behöver tänka på ekonomin. Då kan jag drömma om att vi bygger om huset eller kanske reser jorden runt. Då händer det att han suckar djupt över att vi inte har pengarna och kan göra detta genast. Eller så tittar han på mig och ser ut som om han tycker att jag är helt ute och seglar, för jag borde ju veta att vi inte kan göra det i morgon.

Men när ska han och många andra män också faktiskt, förstå att allt vi kvinnor säger inte är önskemål som de genast måste iscensätta? När ska de förstå att det är upp till dem om de vill se det så eller inte. Det är upp till var och en av oss att fatta beslut i våra egna liv.

Väljer en man att tolka allt som hans kvinna säger som punkter på en ”att-göra-lista” så är det ju ett val han gör? Väljer kvinnan att sätta upp alla sina önskemål på ”att-manipulera-mannen-till-att-utföra-listan” så är det ett val hon gör. Men i så fall är det ju mannens val att ta order från kvinnan, eller inte?

Ja, för när jag drömmer om att resa jorden runt eller bygga om huset har jag bara satt ord på en dröm. Jag har inte valt att säga detta för att han ska uppfatta det som en order som ska verkställas genast, omedelbums! Ska det vara så svårt att förstå…?

Nej, jag kan bli ledsen när jag inte får drömma eller fundera högt utan att detta ska tolkas som någon form av tömmar och seldon och försök att styra! Jag har faktiskt rätt att säga vad jag vill utan att det ska tolkas och göras om till något det inte är.

Visst är vi olika, jag och Tommy. Jag har problem att förstå honom också emellanåt. Till exempel har jag ibland väldigt svårt att förstå hur Tommy kan tycka att det är SÅ intressant med gamla krig och historiska platser. Eller ännu värre, att gå på kyrkogården här i Forshaga och titta på gravarna och komma ihåg vilka de var, de som ligger där. Men det är något jag accepterar. Vill han göra det så får han göra det. Jag kan till och med tänka mig att följa med på odysséer och promenader på kyrkogården. Odysséer är något som ligger i släkten Svensson så det är inte bara Tommy utan även Dennis och Morgan som är intresserade av sådant.

Jag har en teori om våra olikheter. Jag fokuserar hellre på framtiden än fördjupar mig så totalt i historiska detaljer som han gör. Det som har hänt det tycker jag att vi ska vi lära oss av och sedan använda för att agera in i framtiden. För mig är det nyttan i historien som är viktig.

Så fungerar inte Tommy. För honom är detaljerna det allra viktigaste. Han kan fördjupa sig hur mycket som helst i dem och sedan sätter han punkt där. Det är inte alls lika viktigt för honom att tänka på sambandet mellan historien och hur vi har det idag, den tanken kommer i andra hand. Han fokuserar på detaljer som exakta geografiska platser, årtal och namn på personer som var med. Han kan till och med intressera sig för vad de hade på sig och hur de såg ut.

Jag vill i stället gärna ha förståelse för själva händelserna i historien i ett helikopterperspektiv. För mig är detaljer bara delar av en helhet och i min värld är det helheten som betyder mest. För Tommy är det detaljerna som gör helheten och tyngdpunkten ligger på de många små delarna i stället för på helheten.

För något år sedan dök en animation upp på nätet som föreställer en balettdansös som snurrar. En del ser henne snurra medsols och andra motsols. Tommy såg henne snurra åt ena hållet och jag såg henne snurra åt det andra… Ingen av oss kunde få henne att byta håll vad jag minns…

Jag läste en förklaring till det här. Det gick ut på att man använder olka hjärnhalvor. En del använder höger och andra vänster mer och det kan förklara att man ser balettdansösen snurra åt olika håll. Det kan säkert också förklara olikheterna i tänket.

Min hjärna är till exempel inte matematisk och den är inte fokuserad på detaljer. Mina ord har inte alltid total verklighetsnärvaro, de kan i stället vara filosofiska eller ren fantasi. Men för en person som ser världen som väldigt konkret och beräkningsbar så kanske mitt sätt att tänka, mitt modersmål, inte riktigt går att förstå… Kan det va så?