0
0
I förälskelsen är man alla lyckliga och livet saknar nästan helt mörka sidor som tristess, smärta och sorg.
Men en vacker dag kommer vardagen. Antingen kommer han en dag som en brunklädd liten alldaglig farbror och knackar på dörren eller så tar han långsamt form sittande i vardagsrumssoffan. När han kommer försvinner en del av det rosenröda och euforiska som infann sig i förälskelsen.
Då inser man plötsligt att den fantastiska partnern har dåliga sidor också, att plikter med jobb och barn och annat vardagligt finns kvar och måste tas om hand.
Bor man ihop är det viktigt med samarbete och samsyn om vardagen ska bli friktionsfri. Då gäller det att man känner varandras bra och dåliga sidor och kan kalkylera med dem så att man inte lägger orimliga krav på varandra.
Samarbete är inte lätt om båda har levt själva under en längre tid. Då är man van att ta hand om allt själv på sitt eget lilla vis. Kläderna ska vikas si eller så, porslinet ska ställas på den eller den hyllan i köket, och så vidare…
Men det kan också vara så att två nya sambos haft varsin lååång relation bakom sig och vant sig vid att ex-partnern fungerade si eller så. Då kan det bli problem om inte den nya partnern passar i den gamlas hjulspår och det är det ingen som gör. Var och en av oss är unik och har våra egna hjulspår bakom oss.
Till att börja med, i förälskelsen, så ser man ofta det som skiljer den nya partnern från exet som fantastiskt och bra. Men när vardagen kommer kan det vara svårt att vänja sig vid nya hjulspår. Då inser man att man inte alltid kan veta hur någon fungerar i vardagen och att man måste vara vidsynt och tolerant om man inte ska riskera kollisionskurs …
Nu fick jag göra ett avbrott i mina funderingar, när jag fick ett telefonsamtal. Jag hann aldrig fram till vad jag tänkte skulle bli centrum i den här funderingen, nämligen det faktum att kärleken inte alltid är en dans på rosor. Att det finns mycket smärta i att inse sina egna och sin partners begränsningar och att man inte kan få allt i sin partner. Han är aldrig fullkomlig även om man alltid tror det i förälskelsen…
Riktig kärlek innebär att älska trots att man insett att fel och brister är något vi alla har.
Nu ska jag snart åka till Karlstad med Ruben som tillsammans med Jonatan ska kliva på tåget till Göteborg där pappa Håkan tar emot. Jag får fortsätta skriva en annan gång…
Average Rating