0
0
Den senaste veckan, eller veckorna har typiska grubbelämnen hamnat som planterade frön i mitt tankesystem.
Det värsta är att har de väl börjat gro så blir det så svårt att bli av med dem.
När hjulen kommer igång får jag svårt att fungera som jag borde. En ytlig och inte särskilt eftertänksam person kan vara kreativ och rusa på och få massor gjort medan en vars tankar drar in medvetandet inuti inte kommer framåt alls. Samtidigt är det bra med reflektioner i lagom dos. Det är ju bra att vara ikapp med sig själv så för min del grubblar jag gärna lagom men inte för mycket.
På senaste tiden har svåra saker som skilsmässa/-or och konflikter i det förflutna gjort sig påminda. När jag får höra talas om en situation som påminner om de jag varit med om så kommer mina upp till ytan. Kan jag göra något för en person som är påväg att kanske begå samma misstag som jag gjorde, ja då är det ju bra att mina sår från förr kommer upp för då kan jag ge ”goda” råd.
När den där olustiga känslan börjar sprida sig inifrån då är det ju minnet från den där tiden som gör sig påminnt, känslominnet. Känslor är symptom precis som huvudvärk. Men en tablett paracetamol hjälper inte mot känslor. Det enda som hjälper mot otrevliga känslor är att göra det som känns mest rätt inombords.
När inte det går får man leva med känslorna eller försöka göra något konstruktivt av dem i stället. Ångest är en drivkraft i mycket kreativt arbete och kreativiteten är min kanal… Jag mår bättre av att skriva, fotografera och skapa på andra sätt…
Sorg och frustration över att inte kunna göra något åt saken kan bli destruktivt om det inte får en kanal. När jag börjar grubbla måste jag börja skapa också. Annars kommer tankar på varför gjorde jag inte si eller så i stället, och vad hade hänt om förutsättningarna varit annorlunda på det eller det sättet.
Ja, de där tankarna kan ju vara bra att plocka fram nu när jag fått perspektiv, när tiden gått, då kan man få nya insikter. Nya insikter fungerar också som medicin och kan förändra symptomen, känslorna.
Men det förändrar ju inget. Vad som skett har skett och det är bara från idag som jag kan gå vidare och påverka framtiden. Då spelar det ju egentligen ingen roll om jag hade gjort si eller så stället.
Vad som hänt om förutsättningarna var annorlunda är heller inte konstruktivt längre. Däremot kan det vara det om jag möter någon som befinner sig i samma sorts avstamp som jag gjorde den gången. Då kan jag använda mina erfarenheter för någon annans skull. Men för min egen del är besluten fattade och utförda och konsekvenserna redan på plats sedan länge…
Vad jag behöver är att vara här och nu och utgå från dagsläget och försöka vara konstruktiv och skapa en framtid. Inte grubbla över det förgångna som ändå inte går att förändra. Däremot har det förgångna gett mig erfarenheterna och jag kan nog fortfarande få nya insikter om jag grubblar på rätt sätt. Men att låta sorgen och frustrationen ta överhand leder ingen vart. Så därför ger jag mig själv order just nu och säger åt mig att sopa bort de negativa krafterna.
Eller rättare sagt, jag ska försöka hitta ett konstruktivt sätt att använda mig av dem. Jag ska göra positiv kraft av negativ energi… hm, vad flummig jag blev nu. Ja ja, kanske är det någon av er som försöker hänga med i mina tankar här i bloggen som fattar.
Jag skriver ju blogg mest för att få ur mig sånt jag behöver få ur mig. Det här är mina funderingar och ska jag förklara så att det blir lätt att hänga med så behöver jag nog skriva en bok om jag ska få med vilka händelser jag syftar på… Gör jag det någon gång så kommer jag även att beskriva mina egna upplevelser konkret, det vill säga mina upplevelser och vad jag gått igenom. Då blir det kanske lätttare att förstå vad jag menar.
Vet man bakgrunden blir det ju lättare att förstå vad som gett mig den sorg och frustration jag syftar på. Det jag bär på idag.
Men det är inget för en blogg, det hör hemma mina memoarer, de som min käre bror, Christian, tycker att jag ska skriva! 🙂
Hej Cicci!
Om du inte redan har det så hitta någon som kan lyssna när du har dina tankar och grubblerier. Det är inte bra att prata med sig själv och tankarna har en tendens till att fastna där eller skruva sig så de blir jättekonstiga.
Jag vet att du skriver av dig mycket, men att sätta ord på känslor och beskriva för någon annan, gör dig gott.
Kram
Ja, Jaana, visst är det bra att berätta för någon annan också. Det gör jag också ibland. Nu var det faktiskt tvärtom, det var jag som lyssnade på andras grubblerier och det satte igång mina… Men jag tycker nog inte jag skruvar tankarna och de fastnar inte heller, men de kommer inte längre. Du skrev på fb att man kan se saken från ett annat håll också. I det fall jag menade där och då så finns det ett annat sätt att se som gör att även det omöjliga går att vända till en form av positiv vinkling… Tack för att du fick mig att se saken från det hållet!
Kram tillbaka!