När jag märker att snacket passerar gränsen för konstruktiv kritik och förvandlas till rent skitsnack så vill inte jag vara med längre. Jag har skrivit om det här flera gånger nu. Det är ett område jag stör mig sååå svårt på!! Jag KAN inte tycka att något som ger mig dålig smak i munnen och en dålig känsla i magen är bra på något som helst vis och jag har väldigt svårt att förstå hur man kan vinna något på att klanka ner på en annan människa.

Vem mår bra av att dra upp andras dåliga sidor, dåliga val och dåliga sits, självpådragen eller rättvis eller inte?Ja jag menar, om det handlar om en mördare eller våldtäktsman som blivit dömd för brottet, vem mår bra av att en samling folk sitter runt ett bord och drar upp skiten? Ältar det som han eller hon gjort sig skyldig till och häver ur sig det ena efter det andra om hur hemskt det var och hur hemsk den här personen var som gjorde det han gjorde. VEM och VAD blir bättre av att man ältar detta?

Vare sig mördaren gjort sig förtjänt av att dras upp i ljuset och spottas på offentligt eller inte. Vem vinner VAD på att det sker? Det måste ju vara de som ältar detta som på något sätt har något att vinna på att gotta sig i mördarens elände?

För visst är det ett elände?

På grund av tillfälligheter, självvalda situationer eller bara dåligt omdöme kan vem som helst hamna i en sits som inte är alltför smickrande. Ingen är felfri! Jag tänker på exempelvis den som druckit för mycket och hämningslöst gjort saker under en kväll som personen i fråga aldrig hade gjort i nyktert tillstånd. Jag tänker på den som drabbats av en släng extrem svartsjuka som förvridigt omdömet hos denna någon så att han eller hon sagt eller gjort något som förnedrar.

Det kan till och med vara så att personen i fråga trott sig handla rätt och riktigt eller till och med blivit övertalad att göra det han eller hon gjort i tron att han eller hon hade andras stöd. Men när det kom till kritan och det visade sig att handlingen var fel får han eller hon bära hundhuvudet. I det läget är det för sent att ångra sig. I det läget får den som valt att följa andras råd utan att reflektera över följderna tyvärr stå för det val han eller hon gjort. Men det gör fortfarande inte denna person till en ond människa!

Ja orsaker finns det ALLTID till ett agerande! INGEN gör NÅGOT utan orsak. Men oavsett VAD vi människor gör så är ingen av oss totalt ond rakt igenom. Nix! Ofta är de val vi gör i situationer beroende på hur väl vi litar på vår omgivning. Ibland i kombination med hur stort vårt behov av uppmärksamhet och bekräftelse är. Att få känna att vi finns, att andra människor ser oss kan ibland till och med vara värd negativ uppmärksamhet. Det vill säga, vi kan välja att göra mindre bra saker för att för en stund få känna att någon ser oss!

Många av oss gör alltså dumma saker för att fylla ett hål inom oss.

Jag läste något så bra häromkvällen. En facebookvän skrev ett par rader ur en dikt.

Den som inte får kärlek kan i stället se till att få andras beundran. Går inte det så ser vissa av oss till att bli fruktade i stället.

Om man utför beundransvärda stordåd får man dunk i ryggen och kanske till och med medalj. Det vill säga beröm och positiv bekräftelse. Det kan skapa ett behov eftersom det ger en kick att få detta. Men det finns en gräns. När den gränsen är nådd blir man osedd igen och då kan hålet bli större än det var innan.

För att fylla hålet där kärleken skulle ha varit gör man sådant som skapar beundran och bekkräftelse.  Den som misshandlar, mördar, mobbar och så vidare fyller hålet där kärlek och/eller beundran skulle ha varit med andra människors fruktan. Mobbaren stiger i graderna på mobboffrets bekostnad.

Den som snackar en massa skit om andras tillkortakommanden stiger alltså själv tillfälligt inombords. Han/hon kan då slå sig på bröstet på samma gång som skitsnacket lämnar munnen i vetskapen att han eller hon inte själv gjort sig skyldig till liknande skit som den som det snackas om… Eller?

Men i mina ögon är det just vad de största skitsnackarna gör! De sjunker lika djupt som de som det snackas om! Om inte värre, lägre! Lägre än Glocal net helt enkelt. Jag skulle så gärna vilja fråga dem som snackar skit om de mår bra när de gör det, när de gjort det? Gör man det? Jag har aldrig mått bra de gånger jag passerat gränsen och gjort mig skyldig till skitsnack i alla fall. Det är inget jag hittar positiv och konstruktiv kraft i!

Häromkvällen hörde jag personer jag på många sätt ser upp till och beundrar snacka nedlåtande om några andra som inte var där. Jag tycker att det är lågt! Hur ska jag kunna ha förtroende för dem? I mina ögon är det en styrka att INTE prata skit och en svaghet att göra det. Att falla till föga för grupptrycket och dra växlar på andras svagheter är inte värt någon beundran alls! Det är sååå lågt!

Ingen är felfri och inte jag heller. Säkert hittar den som vill NÅGOT de kan snacka skit om hos mig också. Skitsnack skapar negativa spiraler om det får fart, om ryktena får snurr. Den som drabbas av detta är absolut slut. Vem vill bli det? Vem vill göra slut på sina medmänniskor? Jo den som känner sig hotad av dem, den som är avundsjuk, den som inte har självförtoende nog att inte känna sig underlägsen i andras sällskap. Det är de som snackar skit och är det personer som är värda min beundran…????

Men min fråga är då, vart det leder? Går det verkligen att nå någonvart på att håna och kasta skit på andra, på att bygga teorier om andra människor utan egentlig grund?

Vem vinner vad på att snacka skit?????

Jag vill inte vara med! Jag vill inte snacka skit! Jag biter mig i tungan och kniper tjäft, en vacker dag reser jag mig upp och går ut ur rummet när det sker… Allt för att visa att jag inte ställer upp på sånt! Skitsnacket vill jag inte vara med i! Så är det bara!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.