…jo så står det i ett nyhetsbrev jag fick idag. Det här citatet är hämtat därifrån:

”Alla människor bör ges en rejäl chans, kanske till och med två chanser. Men du ska kunna känna dig trygg när du är med andra. De ska få dig att känna dig som en bättre människa, inte sämre. Du ska kunna vara avspänd och lugn.
Sitter du som på nålar, om du behöver vara på din vakt, om varningssignalerna lyser rött, då är det inget bra sällskap för dig. Du kan ha fel, kom ihåg det, men ignorera heller inte magkänslan. De allra flesta vill dig inget illa, de är inte ute efter att skada eller utnyttja dig. Men det finns människor du ska hålla lite på avstånd, och det känner du i kroppen.”

Sedan finns det ju människor som av någon anledning blir fientliga. Som tar varje chans att ”stickas”, det vill säga slåss med ord. Gärna hånfullt som att jag ska förstå varför…? Vi är olika och våra olikheter är kanske inte alltid så lätt att tas med. Så är det ju… men när jag blir hånfullt snäst åt så kan jag inte låta bli att undra vad jag gjort för att få den reaktionen?

Jag försöker alltid vara ärlig, kanske lite FÖR ärlig ibland, det vet jag. Jag vet också att jag inte alltid är skärpt och att jag strular till det ibland. Jag kan vara så disträ att jag blir arg på mig själv till och med. Det är jag medveten om och jag försöker alltid motverka det så gott jag kan.

Troligen har jag sagt något, eller råkat göra något som blev fel… Men vad hjälper det att snäsa och stickas med ord undrar jag då…? Ingenting blir bättre av det. Snarare tvärtom! När andra i omgivningen reagerar på det också och pratar med mig om det. Det är inte bara jag som är känslig, andra märker också hur det blir.  Detta har hänt mig förr.

Ja, jag känner igen det redan från förskolan faktiskt. Kanske till och med ännu tidigare från när jag var ute och lekte på gårdar som fyra-femåring… De finns där. De som inte klarar av att vara nära mig av någon anledning som måste vara elaka mot mig. Jag är som jag är och det har jag ju varit i hela mitt liv.

Vem har egentligen rätt att avgöra om jag är fel? Eller borde jag ändra på mig och bli någon annan? I så har det inte lyckats på snart 60 år så varför skulle någon som snäser lyckas ändra på mig nu…? Nej, det tar energi av mig att må skit. Jag gör så gott jag kan och gör jag fel är det ju mitt fel. Men min person kan jag inte ändra på. Jag är den jag är. Punkt.

Jag behöver sannerligen använda min energi till allt annat i mitt liv just nu. Det är ett som är säkert och det här måste jag göra något åt. Jag vill känna mig trygg och jag vill använda min energi där den behövs, inte på någon som inte gillar mig!

Cicci Wik
cicci@cvea.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.