…har du mandat att göra det egentligen? Varför gör du det? Vad får du ut av att vara på det sättet, att leta fel och brister hos andra?

Jo, erkänn nu, visst är vi sådana ibland lite till mans å kvinns? Vi dömer andra runt oss och ofta på grunder som kan bli rätt lösa om vi börjar analysera på djupet.

Ja, jag menar, om någon klär sig illa enligt vår smak så döms de ut. Men varför det? Hur kan vi veta att detta är personer som inte är något att ha bara för att vi inte gillar hur de klär sig?

Ofta drar vi även slutsatser om personer, hur de är, efter några få fakta. Men hur kan man få en hel bild bara genom några få detaljer?

Jag tror att det ofta är vi själva, vi är avundsjuka och i stället för att erkänna det rynkar vi på näsan åt andra. Usch så de beter sig, säger vi när vi inte önskar annat än att vi också skulle våga utmärka oss.

Ibland blir jag så grinig när jag själv blir utsatt för detta. Jo, när jag var liten sa alltid mormor och mamma att jag inte skulle bry mig om de som var dumma mot mig. De var ändå bara avundsjuka.

När jag blev lite äldre blev det många ganska djupa samtal med mamma om varför människor gör si eller så. Det kan bli så när man är dotter till en psykolog som jag är.

Jag har lärt mig att alla, du, jag och alla andra, gör saker av olika orsaker. Vi klär oss, beter oss, önskar oss saker, tar saker för givna och så vidare och allt detta gör vi för att det finns en bakomliggande orsak till det.

Jag har också lärt mig att jag är som jag är och det har jag rätt att vara. Ingen har rätt att se ner på mig för något. Inte heller har de rätt att behandla mig respektlöst.

Att dra slutsatser om mig, vem jag är och hur jag är och sedan utgå från dem och behandla mig därefter är respektlöst tycker jag. Det gör mig frustrerad när jag ska passas in i en mall där jag inte alls känner mig hemma. Men vi är omgivna av osäkra och rädda människor som mår bättre av att malla sin omgivning.

Men det är bara det att den trygghet de känner när de lyckas malla andra ofta raseras om mallen inte är tillräckligt väl underbygd och det är den ju inte om jag blir frustrerad och inte till freds med den mall jag får.
– Det skapar dålig stämning då, hörde jag en gång.

Jo, det är klart att det gör. Ska jag finna mig i att bli dömd och bedömd och sedan läggas in i en mall där jag inte vill vara så blir jag frustrerad. Frustrationen går att svälja eller ignorera till en viss gräns. Men när den blir alltför påtaglig då brinner det. Då blir jag grinig. Det går helt enkelt inte att tvinga mig in i en mall hur gärna folk än försöker.

Jag är fet men jag är inte dum. Jag är inte alltid snabbtänkt men låt mig tänka en stund så förstår jag ofta mer än andra.

Jag har inga märkeskläder, jag är inte rik på pengar, men jag är rik på så mycket annat. Ont om pengar betyder inte heller dum eller mindre begåvad faktiskt.

Jag är inte karriärist, och jag är inte beredd att positionera mig gentemot andra. Jag vill arbeta med det jag tycker är roligt eftersom det ger så mycket mer och då blir jobbet roligare.

Jag är heller inte rädd för nya saker och jag är inte rädd för att ha det obekvämt och jag är anpassningsbar. Det betyder att jag inte är lika beroende av alla bekvämligheter och jag är inte misstänksam utan nyfiken i stället.

Är du avundsjuk på det så är du. Det är inget jag kan göra något åt. Felet ligger i så fall hos dig för jag har rätt att vara den jag är utan att bli bedömd och dömd! Så är det!

Jag dömer ingen person men jag kan döma handlingar och jag tycker INTE om skitsnack. Den som snackar skit om andra när jag är med snackar skit om mig när jag inte är med. Så är det och därför har jag svårt att tåla skitsnack helt enkelt och jag försöker alltid att INTE prata skit själv även om jag också trillar dit ibland.

Men när jag gjort något jag inte är så stolt över så mår jag inte bra. Därför har jag mycket svårt att förstå att någon som ofta snackar skit, dömer andra och är tvärsäker på vilka som är bra respektive dåliga människor kan må bra själv. En människa som ägnar stor tid åt sådant måste ju må skit hela tiden.

Då kanske det är bra att malla in andra om man mår skit? Å så blir det ju en ond cirkel.

Sluta malla andra, sluta snacka skit och sluta döm andra! Börja fundera över dig själv i stället! Det är min medicin till dig som inte kan förstå varför folk omkring dig blir arga och irriterade när du behandlar dem efter dina egna slutsatser om dem!

Tänk efter före!

Ska vi förändra världen så får vi börja med oss själva! Det hjälper liksom inte att berätta för allt och alla hur illa alla andra är!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.