0
0
…är ju bra! Något annat går ju inte inte att säga om det! På Facebook kan man följa den sidan av livet till exempel. Där är det mesta som skrivs positivt och kanske är det därför jag tycker så mycket om den kära nylleboken!
Men livet har en mörk sida ibland också. Om det inte hade en sådan skulle vi inte uppskatta det som är bra lika mycket som vi gör, eller hur?
Idag känner jag mig bitter, besviken, desillusionerad och jag har börjat fundera allvarligt på och inventera mitt ideella engagemang.
Mina styrelseerfarenheter
Jag ramlade in i min första styrelse och därefter har jag sagt ja till de styrelseposter som innebär att jag har fått arbeta för det jag tror på. På vägen, genom åren har jag lärt mig mycket om ideellt arbetande människor.
Jag har även lärt mig mycket om hur organisationer kan fungera på insidan. Och ja, det där med ljusa och mörka sidor gäller inte bara livet i allmänhet, det gäller nog allt vi människor tar oss för. Vi har nog själva ljusa och mörka krafter inom oss var och en.
Hur det ser ut i en organisation, styrelse, på en arbetsplats, i en familj, beror mycket på människorna i den och det beror på hur ledningen arbetar.
För mig är pengar och makt mer på den mörka sidan än på den ljusa. När det blir konkurrens om medlen för att nå målet är det många som byter sida och går över till denna för att med näbbar och klor sno åt sig lite av kakan som består av makt och pengar.
De krafter som fungerar utan makt och pengar står inte så högt i kurs. I en folkrörelse är det gräsrötterna som är viktigast, eller hur? Eller är det meningen att de ska se till att toppen kan flyta högre och högre i organisationen och så fort de vill något själva är de bara besvärliga.
Ledningen mer värd än gräsrötter och arbetare
Jag kan inte annat än fundera ibland. I många ledningstoppar i flera olika organisationer, ingen nämnd ingen klämd, sitter en handfull personer idag. De lever flott och de är väl medvetna om sin makt och många av dem ser till att utnyttja den för egen vinning också.
Ta cheferna på Saab till exempel. Först hör man på radio om hur de höjer sina egna löner med, ja var det inte 60%? Sedan hör man att arbetarna inte får några löner för det har inte företaget råd med…?
Jag tycker mig se ett värderingsmönster som är som på Saab som är genomgående i hela samhället och jag tror att detta även speglar sig i ideella organisationer. Där kan ledningen besluta sig för att arbeta som man gör i näringslivet. Det är klart att allt har för- och nackdelar. Så även detta.
Men när medlemsavgifter går till att köpa tjänster av reklambolag och IT-företag som normalt har sina största kunder bland de stora företagen i landet då kan man börja undra. Det finns gott om ideella krafter som skulle kunnat utföra detta arbete för mycket mindre pengar ute bland gräsrötterna… tror jag.
Besviken gräsrot
Jag är bitter och känner mig besviken idag för att jag hade ställt in mig på att arbeta ideellt idag. Jag skulle ha stått på torget i Deje och haft en tävling, delat ut information och försökt värva nya medlemmar. Men så blev det inte…
Det är många bitar som gjort att det blev som det blev men det jag skrivit ovan om värderingar tror jag spelar in.
Som gräsrot förväntas man ringa till rikskansliet, inte maila för epost får man inget svar på. Eller så dröjer det eeeevigheter innan det kommer svar och då har man nästan hunnit glömma att man skrivit.
Nu hade vi beställt material men det hade vi bara fått delar av så därför lades en ny beställning. Den skulle skickas med företagspaket för att hinna fram till mig innan helgen. Men fick jag något? Nä…
Kanske finns det någon anledning till det här men nu sitter jag här och fick lägga ner alltihop.
Fler aktiva…?
Jag var ensam i den handfull som fortfarande träffas och har styrelsemöte här. Vi har sökt med ljus och lykta efter fler som vill vara aktiva för att få in lite nytt blod, nya tankar och ny energi. Men det är svårt…
Föreningslivet är trögt idag. Många har fullt upp med annat. De har inte tid att vara engagerade verkar det som och vi som trots allt är det förväntas göra allt jobb.
Medlemmar finns det ju, hur många som helst, men aktiva är det värre med och så länge ledningen i organisationer är det som värderas högst så kommer det ju inte att bli fler aktiva.
Ledningen i min organisation gör ett fantastiskt bra jobb, inget snack om saken. Men frågan är om det behövs aktiva ute i landet? Det kanske räcker med att vi som inte bor i Stockholm betalar våra medlemsavgifter, så gör de jobbet i storstan…?
På den mörka sidan…
Det här har jag skrivit idag för att jag hamnade på den mörka sidan i livet när det blev som det blev. Så känner jag för att jag bara ÄR en person. Jag kan inte dela upp mig i två, en som arbetar med att dra in pengar till brödfödan och en som ägna hela dagar åt ideellt arbete med att ringa och förbereda för att kunna utföra det ideella arbete jag är beredd att utföra.
Nej, jag skulle önska bättre och mer stöd från riksorganisationen till oss som faktiskt också arbetar för samma sak som ledningen i Stockholm gör!
I förlängningen skulle jag vilja att alla som jagar makt och pengar lär sig att varken makten eller pengarna hade funnits utan människorna. Det är människorna som är värt mest, inte status och materiell standard!
PS. Skrivet: 2011-09-28 Nu hade det råkat bli fel adress på materialet jag skulle haft med mig till Deje i lördags. Avierna hade hamnat i fel brevlåda och de hamnade inte rätt förrän på måndagen. Jag vet inte vems felet var men trist var det i alla fall….
Average Rating