Jag hade en diskussion på facebook idag om det här med män som slår kvinnor. Jag vill påstå att det måste vara först och främst en stark känsla av maktlöshet och en stor portion frustration som gör att en man slår. Då blir nästa fråga, varifrån kommer maktlösheten och varför blir han så frustrerad?

Många har säkert blivit illa behandlade som barn och har den maktlösheten som ett känslominne inom sig sedan dess. När det uppstår en situation i vuxenlivet som påminner om det som ledde till denna känsla i barndomen kommer frustrationen. När frustrationen blir övermäktig reagerar mannen sedan med reptilhjärnan och då övergår det som styr agerandet från intellektet till att bli ren instinkt. Då kommer nävarna.

En klok och självständig man låter det inte gå så långt, han har insikt i sitt eget känsloliv och vet med sig att stoppa i tid. Det går helt enkelt aldrig så långt att han slår. Arg kan vem som helst bli men för att en man ska använda sitt fysiska övertag mot en kvinna som inte lika lätt kan försvara sig krävs det nog att han först ska passera en hög tröskel, kanske till och med gå genom en stängd dörr.

Visst finns det kvinnor som misshandlar också. Men jag tror inte det är så många som slåss. De använder sig av andra metoder. Vi kvinnor har lättare att sätta ord på och beskriva känslor. Det ger oss en ventil som många män saknar och därmed har vi ett övertag på det sättet. Vi kan såra män med ord om känslor. Sårbarhet skapar försvar och jag tror att en kvinna som går för långt på det sättet lätt kan skapa en frustration hos en man. En frustration som kanske till och med kan putta honom över tröskeln så att han slår.

Jag hade sällskap med en kille när jag var yngre. När vi grälade slutade det alltid med att han rusade in i sovrummet. Slängde igen dörren och sedan kastade han saker där inne. Det här hände varje gång vi blev osams mer eller mindre. Hans ord tog slut och då fanns bara frustrationen kvar. Som tur var hade han en tröskel till att ge sig på mig så det var i stället sänglampor, vaser och väckarklockor som råkade illa ut.

Två gånger har jag fått en örfil av en man. Det är inga trevliga minnen och jag kände mitt fysiska underläge. Första gången var det en man som jag vet slog andra kvinnor också. Han kände ingen som helst ånger och tyckte att han hade rätt. Jag gjorde inte som han sa åt mig, jag ville inte kliva in i en bil som han sa åt mig. Men det gjorde jag efter att jag fick örfilen.

Den andra gången jag fick en örfil var det av en man jag hade sällskap med och han ångrade sig i samma stund som han slog. Det var enda gången det hände och vi var tillsammans länge efter det utan att han gjorde om det. Hade han gjort det så hade jag lämnat honom. Det kanske var därför han inte gjorde om det…

En kvinna som inte går ifrån en man som slår kan jag förstå också. Jag har levt i en relation där min självkänsla togs ifrån mig. Där jag kände mig värdelös och där det till slut blev självklart att jag bar skulden till allt ont i vår relation. Han slog mig inte men han skrämde mig på andra sätt och fick mig att känna mig i underläge. Nu är jag en stark kvinna och med hjälp av andra utomstående som påpekade saker och ting för mig så tog jag mig ur den relationen. (Det här var INTE mina barns far för den som trodde det!)

Många gånger får man höra att en relation är en ständig kamp om att ha övertaget. Jag vill inte ha en sådan relation och jag känner faktiskt inte alls igen det. Visst kan det uppstå situationer där det kanske handlar om vem som bestämmer. Men det går att kompromissa också, det går att hitta lösningar som gör båda mer eller mindre nöjda, eller nöjda varannan gång. Det är sådant jag lärt mig på vägen…

Jag måste ju lägga in några länkar till artiklar och citat med mera som jag hittat med facebookvännernas hjälp idag…

Jan Guillous krönika i Aftonbladet till exempel:
Lotteriskjutningen blir slutet för de svenska vargarna
Säga vad man vill om den mannen men formulera sig kan han!! Han skriver rakbladsvasst tycker jag!

Johannes Söderqvist konstaterade i sin status:
Att en potatis blir fler är naturligt. Att pengar ska kunna föröka sig (utan att någon blir liudande i andra änden) är det inte!
Jag kan inte annat än hålla med!

Jägarna betalar svensk viltforskning
Forskning ska vara objektiv och neutral. Det ska vara fakta som styr och inte ställningstagande och åsikter, eller vad någon tycker är mest nyttigt för vem. I det här fallet kan verkligen börja undra hur det är ställt med demokratin om det är intressestyrd forskning som ligger till grund för besluten…???

Den svenska miljölagstiftningen…
Den vanligaste dödsorsaken för Sveriges och länets vargar är illegal jakt. Men lagstiftningen gör det i princip omöjligt att döma tjuvskyttarna.
– Det kanske är det som är lagstiftarens mening, säger Helena Eckerrot Flodin, miljöåklagare i Örebro.”


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.