0 0
Warning: Undefined variable $post in /customers/5/e/e/cicciwik.se/httpd.www/cdl/wp-content/plugins/cardoza-facebook-like-box/cardoza_facebook_like_box.php on line 887 Warning: Attempt to read property "ID" on null in /customers/5/e/e/cicciwik.se/httpd.www/cdl/wp-content/plugins/cardoza-facebook-like-box/cardoza_facebook_like_box.php on line 887 Warning: Undefined variable $post in /customers/5/e/e/cicciwik.se/httpd.www/cdl/wp-content/plugins/cardoza-facebook-like-box/cardoza_facebook_like_box.php on line 891 Warning: Attempt to read property "ID" on null in /customers/5/e/e/cicciwik.se/httpd.www/cdl/wp-content/plugins/cardoza-facebook-like-box/cardoza_facebook_like_box.php on line 891
Read Time:3 Minute, 31 Second

vargsiluettVälj dina fajter! Det är ett uttryck jag fått höra många gånger och jag måste ibland lägga band på mig själv. Jag är ju trots allt en engagerad person som ofta känner för något eller emot något. På senaste tiden har det rört sig mycket om vargjakten.

Jag var med och träffade många engagerade personer som brinner för våra rovdjur och några för vargen i synnerhet. Där lärde jag  mig mycket. Kunskap är en bra grund och åsikter som bygger på kunskap kommer längre än de som bygger på känsla. Tyvärr är mycket i den här debatten känsloladdat och en hel del av det som skrivs och sägs saknar kunskapsgrund.

Den energi som går åt när engagemanget är känsloladdat kommer från själen. Har man otur så kan en sådan fajt ta musten ur en totalt. Därför är det viktigt att man väljer sina fajter.

För min del finns det egentligen tre huvudområden där jag kan gå igång totalt och måste bromsa mig ibland. Eller två av områdena berör natur och miljö och det andra människor och samhälle. Vargjakten är i mina ögon ett uttryck för det synsätt som dominerar i världen när det gäller oss själva i förhållande till naturen.

I det dominerande synsättet ingår egentligen all mänsklig inverkan på och av naturen, den här planeten och livet i sig självt.

Därifrån kommer vi osökt till ett annat område som har engagerat mig sedan jag var 14 (!) och det är kärnkraften. Jag har som 40+ upptäckt att inget har förändrats, jag har samma åsikt nu som då. Skillnaden är att jag är äldre och har fått fler insikter i hur samhälle och människor i det fungerar. På gott och ont!

När man är ung tror man på stora förändringar snabbt. Det slutar man göra när man kommer upp i åren. Då har man insett att betongtänket tar åratal på sig att förändras.

Den röda tråd jag sett när jag läste historia, samhällskunskap och sociologi är att vi är ganska egocentriska vi människor. Vi är det på många plan. Som art på den här planeten har vi svårt att inse vilken makt vi har i våra händer. Låta leva eller utrota, det är det som är frågan. Utrota oss själva handlar det ju om i slutänden men det är som om vi tror att vi är odödliga och därför kan fortsätta utrota djurarter och växter på vägen dit.

Jag får intrycket att de styrande i världen verkar tro att tillväxt och en ständigt uppåtpekande pil på börserna är det som är det bestående värdet på den här planeten. I den mörka medeltiden hade människor fullt upp att överleva dagen. Men med tekniken fick vi det bekvämt omkring oss, kunde göra livet lättare för oss och fick tid över att bli giriga.

På något vis så vann girigheten i takt med att industrialismen växte fram och människor knöt handelsband kors och tvärs över jorden. Ödmjukheten och lyckan över att bara finnas till, över det faktum att vi finns på en planet full av så mycket fantastiskt att uppleva, det försvann.

Tillväxt och ekonomi värdesätts högst, globalt, nationellt, regionalt och lokalt, ja ända in på min gata här där jag bor. Det är produktion som är meningen med livet, produktion och ekonomi. Den fajt jag aldrig tänker ge upp är nog att försöka sprida insikten att det faktiskt är livet i sig självt som är meningen.

Att vi har medmänniskor och att vi är en del i ett fantastiskt och sinnrikt konstruerat ekosystem. Som vi människor INTE ha skapat faktiskt. DET tycker jag är en insikt värd att försöka arbeta för.

Under mina svarta stunder ser jag det hopplösa i att vi människor inte som art inser att vårt tänk är destruktivt. Jag kan bli deprimerad över att vi inte ser längre än den egna näsan räcker.

Jag måste stanna upp och hitta kraften i nuet för att orka kämpa vidare när det känns alltför tungt. Idag är det borta men de senaste veckornas rimfrost på träden, en flock sidensvansar och en go kram av sambon är ögonblick att få kraft ur…

Nu ska jag sluta skriva för jag måste göra tårta! Tommy fyller år i morgon men eftersom han gör vändskift då ska vi ha kalaset idag!
Tommy truckförare

Happy
Happy
0 %
Sad
Sad
0 %
Excited
Excited
0 %
Sleepy
Sleepy
0 %
Angry
Angry
0 %
Surprise
Surprise
0 %

Average Rating

5 Star
0%
4 Star
0%
3 Star
0%
2 Star
0%
1 Star
0%

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.