Jo men så är det, det brinner en eld i några få av oss människor, man brukar kalla dem eldsjälar!

Så är det. I dem brinner en eld som får dem att utföra stordåd! Elden gör att de kan åstadkomma mycket som är bra för många.

Eldsjälarna är de som gör saker för andra, de är inga egoister. De bevakar inte bara sina egna intressen, de bjuder på sin kraft för att skapa och göra världen bättre för alla!

Jag möter ofta de här människorna när jag är ute och gör reportage. Det är de som brinner för något och arbetar för att genomföra, utveckla och förbättra. Många gånger får de mycket ros för sina insatser och många gånger smittar deras eld så att fler börjar arbeta åt samma håll.

Den här elden kan vara väldigt stark och den drivs av oavkortat och enbart av positiv energi. Energi som ger problemlösningar. I en sådan energi bor det mycket positiv energi och det blir ett kretslopp, som en evighetsmaskin. Utveckling och förbättring kräver problemlösningar och problemlösningar leder till utveckling och förbättring.

Men i avund, missunnsamhet och revirpinkeri bor det däremot mycket negativ energi som i värsta fall motverkar den kraft som bor i dessa eldsjälar. Sådant kan bromsa utveckling och förbättring och hindra problemlösningar.

Samarbete, lyhördhet, generositet och kompromissvilja är däremot krafter som hjälper elden att fortsätta brinna. Som leder till problemlösning och som i sin tur leder till utveckling och förbättring. Men om avundsjukan sätter käppar i hjulet för eldsjälarna blir det alltför tungt att ta sig framåt, då bromsar de in och i värsta fall faller de och försvinner.

Den som då satte käppen i hjulet har oftast inte vunnit något alls med sin käpp.

Ibland kan jag bli så arg att det ryker ur öronen på mig när jag märker de här käppbärarna. Deras bakåtsträvande vedermödor med att försöka stävja elden, få den att slockna, kan göra mig så arg och ledsen!!

Varför gör de så undrar jag…? Vad tror de att de ska uppnå?

Men vi människor har väl alltid varit destruktiva kanske, vi har alltid krigat och förstört och jag har då aldrig förstått varför…?

Destruktiva krafter är bra i naturens kretslopp, där ska de bryta ner det som vissnat och dött för att det ska bli till ny näring att bygga nytt i. Men när vi människor ibland kan bete oss ibland som destruenterna, mikroorganismerna som bryter ner döda växter, INNAN någon dött. Innan elden falnat, bara för att den SKA falna. Ja då undrar jag varför?

Personligen beundrar jag eldsjälar som ger av sig själva för att göra något som är bra för så många andra som möjligt. När en eldsjäl fått en sten att rulla borde ju fler haka på och själva rulla stenar åt samma håll i stället för att bromsa och bygga hinder.

Idealet måste ju ändå vara att utveckla och förbättra i stället för att bromsa och förstöra? Eller?

Därför tycker jag att vi alla borde vara rädda om eldsjälarna vi har runt omkring oss! Vi borde hjälpa till att hålla elden vid liv och vi borde låta oss smittas av den positiva energi som bor i dem så att vi blir delar i det maskineri som utvecklar och förbättrar!

Vem vinner på att släcka eldar??

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.