När jag föddes var mina föräldrar gifta. När de skildes var jag 6 år, då hade jag två syskon.
1981 fick jag en bror till, hans mamma och min pappa gifte om sig med varandra när jag var 13.
Min lille-lillebrors mamma hade fyra barn när hon träffade pappa. Så han har har många syskon!
När mina barn föddes bodde deras föräldrar ihop. Men vi skilde oss och deras pappa gifte om sig. Nu har mina barn två småsyskon.
Idag ser min närmaste familj ut så här: Tommy, goaste sambon. Han har fyra barn och jag har två. Allihop är vuxna.
– Tillsammans har vi sex, brukar han säga! 🙂
Min älskade sambo: Tommy
Vi lärde känna varandra vintern 1978-79. Jag var 13 och skulle fylla 14 och han var 22 och skulle fylla 23. Fram till att jag flyttade tillbaka till Göteborg i mars 1980 var jag ofta hemma hos Tommy. Ibland med kompisar på helgerna. Han spelade gitarr och vi sjöng med eller lyssnade på honom.
Det hände att han ringde mig och bad mig komma över och titta på hur han hade möblerat om. Då och då följde jag med till Karlstad och handlade. När han fick lön fyllde han kyl och skåpen i köket med öl och kôrv. Det gör han gärna än idag faktiskt…. 🙂
1982 åkte jag till Forshaga och hälsade på honom några dagar. Den gången var vi bara vänner, inget mer även om det fanns en del ”vibrationer”… Därefter höll vi kontakten med brev fram till 1985. Jag har breven kvar. Varje år skrev jag in Tommys födelsedag 18 januari i årets almnacka. Han fanns liksom alltid där på något sätt.
De intryck han gjorde på mig när jag var 13-14 satt kvar. Bland annat var det hans engagerade sätt att berätta om händelserna i Ådalen som gjorde intryck. Det var även Tommy som introducerade mig i visans värld. Dan Andersson, Fred Åkerström… Cornelis…
När min äldste son skulle leta reda på sin dagiskompis Ivar på nätet via Eniro så frågade han mig om inte jag kände någon mer vi kunde leta efter… Gissa vem jag först kom och tänka på…? 🙂
Så skrev jag ett brev och så bjöd han hit mig och mina barn. Det sa inte klick det sa PANG sa Tommy till alla som han fick chansen att berätta det för!
🙂
När han satt där ute på altanen med mig medan barnen kikade på oss genom altandörren sa han:
– Du Cicci, jag är rädd att jag blivit kär i dig!
Jag minns den blandning av rädsla och lycka som fanns i rösten när han sa det. För visst är det stort att bli kär och då var det ju 27 mil mellan oss.
Nu har jag bott här tillsammans med denna goa snälla och mysiga karl sedan 2003! Jag ångrar inte en sekund att jag valde Forshaga före Göteborg och Tommy före singellivet!
Visst har vi haft en del problem. Särskilt under de första åren, men kärleken till Tommy är stark och den är en fast punkt att hålla sig till när det blåser. Hur hårt det än har blåst till och från så har den alltid funnits där och det är jag glad för idag!
Gammal kärlek rostar aldrig sägs det och i mitt fall är det helt rätt! 🙂
2008 var vi ute och tågluffade. Då fick vi äntligen chansen att åka till den plats som vi bestämde att vi skulle förlova oss på, Fontana di Trevi i Rom.
Den 26 juli 2008 förlvoade vi oss sittande på kanten till den berömda bassängen… <3