Analys av IMFs roll i Latinamerika

-främst om Argentina och Mexiko

Ett arbete av Cicci Johansson Vårterminen 1997 Samhällskunskap C, Majornas Komvux

IMF har stort inflytande i Latinamerika genom att flera av länderna är låntagare hos fonden. Några av Latinamerikas länder har till och med vänt sin ekonomi mot det bättre med hjälp av fondlån. Ekonomiskt verkar det som om bland annat Argentina och Chile har kommit ikapp västländerna. Vad som saknas är väl att detta syns i de breda folklagren.

Genom att hjälpa till med lån och ”goda” råd (som grundar sig på en liberal ekonomisk grundsyn) har IMF stort inflytande på låntagarländerna, för att erhålla dessa råd samt ekonomiskt stöd kräver IMF att de går över mot ett utåtriktat ekonomiskt styrelseskick. Organisationen har sina rötter i en konferens i Bretton Woods, USA, 1944. Man skulle bygga upp krigsdrabbade områden och se till så att det inte skapades nya handelskrig som kunde urarta i ett nytt världskrig. USA:s dominans fanns redan från början och i det nya likviditetssystemet är det också USA som dominerar med majoriteten av rösterna i IMF.

Villkoren för att få lån är att landet skall verka för en öppenhet mot yttervärlden som skall ligga till grund för handelsavtal mm. Samtidigt som de statliga utgifterna inte får vara så stora att de äventyrar landets ekonomi. Genom att styra över sina låntagare till ett liberalt ekonomiskt system där marknadskrafterna får vara ledande för landets politik ger detta det internationella kapitalet fritt spelrum.

Genom att göra det bekvämt för företagen att etablera sig skall landets befolkning kunna få ett ”gott” liv när ekonomin blivit tillräckligt god. I vårt land är ekonomin god om man jämför med vissa av länderna i Latinamerika men det hindrar inte att klyftorna ökar och inkomsterna fördelas ojämnt. För att fler människor skall kunna ta del av en god ekonomi krävs det andra lösningar. Mycket av resurserna gynnar enbart ett fåtal och den stora massan får inte samma del i det monetära flödet. IMF är en ekonomisk organisation men dess inflytande sträcker sig långt utanför ekonomins sfär vilket gör att den borde ta ett större socialt ansvar.

”Hjälpta” regeringar världen över ser den ökade tillväxten som receptet mot alla former av ekonomiska problem. Den nationella ekonomin bör styras mot att låta kapital, tjänster och varor få så fritt spelrum som möjligt detta skall vara det övergripande målet med låntagarnas politik. IMF har makt att hjälpa länder att nå det målet, det är i alla fall budskapet.

Vad som i själva verket händer är att makten över den egna ekonomin mer eller mindre indirekt flyttar över till de internationella ekonomiska intressen som valt att etablera sig i till exempel Argentina. Regeringarna i de Latinamerikanska länderna får anpassa sig efter att föra en politik som gynnar utländska investerare och de få kapitalstarka som finns inom landet. De sociala frågorna skjuts åt sidan och får en underordnad betydelse.

Men om det uppstår alltför stora orättvisor som påverkar befolkningen i en alltför negativ riktning, arbetslöshet, fattigdom mm så blir det oro. En social oro påverkar ekonomin negativt då investerare får ett sämre klimat flyr de landet. Detta faktum tvingar fram en svår balansgång. Motsättningarna står mellan det internationella kapitalets intressen och ett socialt ansvar för medborgarna inom landets gränser.

Chiapas i Mexiko är ett exempel på en liten grupp som fått internationell uppmärksamhet och därmed påverkat Mexikos ekonomi. 1994 uppstod en ekonomisk kris i landet och Chiapas var delvis orsak till den. Investeringarna i landets valuta sjönk och till slut var IMF tvungna att gå in med garantier för Mexikos ekonomi så att inte landet skulle gå över styr.

Detta är ett bevis på att en liten icke finansiellt stark grupp i ett land kan skaffa sig makt att störa hela den globala ekonomin. Efter den ekonomiska krisen har IMF:s överhuvud Camdessus börjat nämna sociala problem i sina tal. Han säger att det är viktigt att det infinner sig ett lugn som inte hämmar de ekonomiska flödena då dessa har stor internationell betydelse. Det vill säga det internationella kapitalets intressen är rädda att social oro skall kunna orsaka ekonomisk skada.

Det visade den Mexikanska krisen. Det går att rubba ekonomins makt med mänskliga medel. De internationella ekonomiska intressen som etablerat sig i landet råkade i ordentlig gungning vilket spred sig ut över landets gränser och tvingade den mexikanska regeringen att ge efter för deras krav.

Man kan påstå att IMF och världsbanken företräder i första hand i-länder då det är dessa som innehar de flesta rösterna inom verksamheten, samt att det oftast är dessa som är ursprungsländerna till flera multinationella företag. I förlängningen kan man säga att även dessa länder styrs av internationella ekonomiska intressen då det är minst lika viktigt att man inom i-världen för en politik som främjar stabilitet på den globala marknaden.

Börsen fungerar som en barometer på hur det är ställt med politiken och många gånger tvingar den fram en politik som håller den lugn och helst stigande. En sjunkande valutakurs kräver till slut att politikerna anpassar sin politik så att valutan inte tvingar landet mot ett ekonomiskt nederlag. Detta är i mina ögon alltför enkelspårigt, de sociala och de ekologiska intressen som borde få större utrymme får ofta vika på foten av ekonomiska skäl.

När jag läste vad IMF:s chef Camdessus sagt i sina tal så var budskapet entydigt. Den enda vägen mot en väl fungerande värld är genom fri handel och därmed ekonomisk tillväxt. Han talar om en globalisering av den internationella kapitalmarknaden och statens förändrade roll. Vad jag skulle vilja veta är hur det välstånd som han talar om i en framtida värld skall komma ut i de breda massorna.

I samband med krisen i Mexiko höll Argentina på att gå mot samma öde. Den argentinska regeringen fick även den garantier av IMF för att klara krisen. Rakt översatt från ett tal på den ekonomiska vetenskapsakademin i Buenos Aires, Argentina i Maj -96 sa Camdessus så här:

”… Först och främst, en konsekvent och stabil macroekonomisk politik. …..Det finns en nära på universell enighet i att detta är det nödvändiga villkoret för en bibehållen och rättvis ekonomisk tillväxt. På grundval av detta växer en gemensam uppfattning fram om vilken strategi som skall användas för att nå målet.

Det är absolut viktigast att först och främst ha en disciplinerad finanspolitik som uppmuntrar till en ökning av inrikes sparåtgärder och som också ställer ett välriktat socialt skyddsnät till förfogande. För det andra måste den garantera en tillfredsställande nivå av officiella investeringar i infrastruktur och mänskligt kapital, men detta får inte ersätta den privata sektorn utan snarare öka dess effektivitet. ….”

Camdessus nämner åtminstone ord som ”socialt skyddsnät”. Men samtidigt säger han ”välriktat” och ”sparåtgärder”. Ett begrepp som ”mänskligt kapital” är nedsättande och omänskligt. Vad som menas är en fungerande sjukvårds och hälsoapparat som kan hålla människor arbetsföra. För mig som är en som arbetar med detta ”kapital” låter uttrycket helt själlöst, ekonomin har ingen plats för det mänskliga, det andliga behovet är ett exempel.

Skall man hårddra det så är ekonomin enbart intresserad av produktivitet , ett liv innehåller dock annat än enbart detta, barndom och ålderdom till exempel. Begreppet ”mänskligt kapital” visar bara på ekonomins utbredning inom områden där den borde vara underordnad andra värden. Ekonomi är precis som matematiken ett hjälpredskap för att kunna leva ett bra liv, den är därför inte livsnödvändig som en källa till liv, den är bara nödvändig som verktyg för ett ordnat materiellt liv.

Det övriga i citatet låter annars som något vi hört här hemma också till leda. Det lämnas samma recept på lösning av den ekonomiska problematiken över hela världen. Mindre offentlig sektor, friare handel och större frihet för det internationella kapitalet.

I en artikel i Affärsvärlden 4 1997 (I väntan på tillväxten av en okänd författare) undrar man ”vad folk bråkar om”, varför gerillan har så brett stöd i Peru, och hur det kan komma sig att antalet mord ökar i Latinamerika i stort. Dessa frågor är väl ganska lätta att besvara. Om man kan tala om människor som ”mänskligt kapital” visar det en människosyn som är kall och opersonlig.

Det som IMF och Världsbanken bryr sig om är den ekonomiska sidan av livet i Latinamerika och övriga världen. De sociala bitarna blir lidande av att alltid komma i andra hand. Det är viktigare att individen är frisk så att arbetet kan utföras än att individen har ett mänskligt värde med tillbörlig respekt för livet som företeelse. Den funktion som har störst status i hela världen är förstås den ekonomiska samhällsfunktionen.

Det är oftast ett ensidigt vinstintresse som får vara ledstjärna i världen. Ett vinstintresse som dominerar och får ett prioriterat läge i politiken världen över.

Av Cicci Johansson Samhällskunskap C vårterminen 1997.

Källor:

Internationella valutafonden, av Margareta Forselius, Göran Lind och Åke Lönnberg, Sveriges Riksbank (ett kompendium som vi fick i kursen), + Internet: http://www.imf.org/ + Indianernas moderna hjältar, en artikel i Dagens Arbete (Metalls tidning) av Björn Kumm 1997

Adopted at the United Nations Monetary and Financial Conference, Bretton Woods, New Hampshire, July 22, 1944. Entered into force December 27, 1945. Amended effective July 28, 1969, by the modifications approved by the Board of Governors in Resolution No. 23-5, adopted May 31, 1968; amended effective April 1, 1978, by the modifications approved by the Board of Governors in Resolution No. 31-4, adopted April 30, 1976; and amended effective November 11, 1992, by the modifications approved by the Board of Governors in Resolution No. 45-3, adopted June 28, 1990.

Articles of Agreement of the International Monetary Fund

The Governments on whose behalf the present Agreement is signed agree as follows:

Introductory Article

(i)   The International Monetary Fund is established and shall operate in accordance with the provisions of this Agreement as originally adopted and subsequently amended.

(ii)   To enable the Fund to conduct its operations and transactions, the Fund shall maintain a General Department and a Special Drawing Rights Department. Membership in the Fund shall give the right to participation in the Special Drawing Rights Department.

(iii)   Operations and transactions authorized by this Agreement shall be conducted through the General Department, consisting in accordance with the provisions of this Agreement of the General Resources Account, the Special Disbursement Account, and the Investment Account; except that operations and transactions involving special drawing rights shall be conducted through the Special Drawing Rights Department.

A R T I C L E   I

Purposes

The purposes of the International Monetary Fund are:

(i)   To promote international monetary cooperation through a permanent institution which provides the machinery for consultation and collaboration on international monetary problems.

(ii)   To facilitate the expansion and balanced growth of international trade, and to contribute thereby to the promotion and maintenance of high levels of employment and real income and to the development of the productive resources of all members as primary objectives of economic policy.

(iii)   To promote exchange stability, to maintain orderly exchange arrangements among members, and to avoid competitive exchange depreciation.

(iv)   To assist in the establishment of a multilateral system of payments in respect of current transactions between members and in the elimination of foreign exchange restrictions which hamper the growth of world trade.

(v)   To give confidence to members by making the general resources of the Fund temporarily available to them under adequate safeguards, thus providing them with opportunity to correct maladjustments in their balance of payments without resorting to measures destructive of national or international prosperity.

(vi)   In accordance with the above, to shorten the duration and lessen the degree of disequilibrium in the international balances of payments of members.

The Fund shall be guided in all its policies and decisions by the purposes set forth in this Article.

1946

March 8-18

Inaugural meeting of boards of governors of the World Bank and the International Monetary Fund is held at Savannah, Georgia. Bylaws are adopted, executive directors are elected, and Washington, D.C. is chosen as the site of the two new institutions. The Bank’s subscribed capital stands at $7.67 billion.

May 7

The first meeting of the executive directors is held, with the director representing the United States acting as temporary chairman. He continues to do so until the election of a president.

June 18

Eugene Meyer takes office as the first president of the Bank.

June 25

The World Bank formally begins operations.

September 27-

First annual meeting of the board of governors of the World Bank is held

October 5

in Washington. The Bank has thirty-eight member nations, and its staff totals seventy-two.

1947

March 17

John J. McCloy becomes the second president of the Bank.

May 9

Executive directors approve the Bank’s first loan agreement, with France, in the amount of $250 million, for reconstruction purposes. In real terms, it remains the largest loan ever made by the Bank.

July 15

The IBRD makes its first bond offer on the U.S. market in the amount of $250 million. The offering is substantially oversubscribed, and the bonds immediately sell at a premium over the public offering price.

1948

March 25

Executive directors approve the first loan agreement with a developing country—an operation in Chile, in the amount of $13.5 million for hydroelectric development.

1949

July 1

Eugene R. Black, who had been the executive director for the United States since March 1947, becomes the third president of the Bank.

July-November

The Bank launches its first comprehensive economic survey—of Colombia’s economic resources and needs—with a view to indicating the most promising lines of development, the principal obstacles in the way, and the means by which they might be surmounted.

1951

May 23

The IBRD’s first public offering outside the United States is placed: a £5 million issue offered on the London market.

1952

August 13, 14

Japan and the Federal Republic of Germany become members of the Bank, bringing the Bank’s membership to fifty-three.

September

The first reorganization of the Bank is carried out. Three geographical Departments of Operations (Asia and Middle East; Europe, Africa, and Australasia; and Western Hemisphere) and a Department of Technical Operations are created.

1953

October 15

The first three loans to Japan, totaling $40.2 million, are approved. The loans to the Japan Development Bank are relent for power development.

1955

March 11

The Economic Development Institute, serving as the Bank’s staff college, is set up, with financial support from the Ford and Rockefeller Foundations. The first course is attended by fourteen officials from as many member countries.

1956

June 30

The number of Bank staff at the end of fiscal year 1956 swells to 511.

July 20

The International Finance Corporation is established as an affiliate of the Bank, with an authorized capital of $100 million.

1958

August 25-27

In the wake of a deterioration in India’s balance of payments, the first meeting of the India aid consortium takes place in Washington, with attendance by representatives of the governments of Canada, Germany, Japan, the United Kingdom, and the United States.

1968

April 1

Robert S. McNamara becomes the fifth president of the Bank.

1970

February 12

The IBRD’s first borrowing from Japan (equivalent to $100 million) takes place. One month later, the IBRD borrows another $100 million equivalent from Japan.

1987

May 4

The Bank is reorganized into four senior vice presidential complexes: Operations; Policy, Planning, and Research; Finance; and Administration. Within the regions, country departments are created, combining the functions formerly divided between programs and projects departments. In addition, the central Environment Department is established in the senior vice presidency for Policy, Planning, and Research.

December 4

Donors agree to establish the Special Program of Assistance to provide quick- disbursing aid to reforming low-income African countries with debt problems.

1990

January 30

The biggest-ever IBRD loan (in nominal terms)—$1,260 million—to Mexico in support of that country’s debt-reduction program, is approved.

June 30

Lending for education during the fiscal year ending June 30 crosses the $1 billion mark for the first time.

July 16

World Development Report 1990, which outlines a strategy for reducing poverty based on experiences from developing countries around the world, is published.

November 28

The Global Environment Facility, jointly administered by the Bank, the United Nations Development Programme, and the United Nations Environment Programme, is launched.

http://www.worldbank.org/html/extdr/backgrd/ibrd/history.htm

Average Rating

5 Star
0%
4 Star
0%
3 Star
0%
2 Star
0%
1 Star
0%

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.