0
0
…läste i Dalai Lamas bok, ”Lycka! En handbok i konsten att leva”. Det går inte att vinna över vrede och hat genom att enbart undertrycka detta, nej vi måste aktivt odla motmedlen, tolerans oh tålamod.
Jo, om du känner mig vet du att jag har i det närmaste oändligt tålamod och stor tolerans och förståelse för många av mina medmänniskor. I princip brukar jag till och med tycka om 99 av 100 jag möter, kanske till å med 999 av 1000 faktiskt.
Men när jag blir bemött respektlöst, som något katten släpat in. När jag får fraser slängda i ansiktet på mig med tonfall och ordval ämnade att sätta mig på plats. När orden jag får är både nedvärderande och syrliga och när den som uttalar dem inte väntar på mitt svar utan bara tvärvänder på klacken och går. När detta hänt alltför ofta så når den som gör så min gräns så småningom.
Varje människa har en gräns tror jag. En gräns där tålamod och tolerans tar slut. Många av dem vi möter i livet har en tendens att testa gränsen för att se var den går. En del gör det medvetet och då ser man räven bak örat. Men andra gör det omedvetet och då blir det svårare…
Vissa av de där som inte gör det medvetet tar ut sin besvikelse över sina egna tillkortakommanden på andra människor helt enkelt. Som om det är deras fel att de själva inte förmår att göra något åt sin situation. Andra låter sina egna invärtes frustrationer drabba oskyldiga för att det är lättare än att ta ut dem på oskyldiga individer än det är att låta ilskan drabba den person som är roten till den.
Oavsett anledningen så leder båda de här beteendena till att skapa ny frustration hos den eller de oskyldiga som drabbas.
Svårt att hänga med i hur jag menar?
Jo, om du har en besvärlig situation på ditt jobb som du inte förmår göra något åt så kan det bygga upp en känsla av maktlöshet som leder till frustration inom dig. Den frustrationen måste få sitt utlopp om den blir för stor. Då kan det lätt bli så att du låter den gå ut över någon som egentligen inte alls har med saken att göra men som råkar finnas till hands. Det löser inte din situation, men det lättar på trycket. Fast du kanske inte inser detta själv, att du tar ut dina frustrationer på en oskyldig i stället för att göra något åt din situation.
Det är bara det att om denna person som drabbas av dina frustrationer inte har tillräckligt med tålamod och är tillräckligt tolerant så kommer du att möta motstånd. Du kommer att få reaktioner som du kanske inte har räknat med. Alla har en gräns där tålamodet och toleransen tar slut och om du låter dina egna tillkortakommanden gå ut över en oskyldig person kanske du skapar mer frustration. Om då denne gör som du och låter sin frustration gå ut över ytterligare en oskyldig så är kedjan igång… DU är den som satte snöbollen i rullning.
Negativiteten blir som en snöboll i rullning och risken är att den växer till en lavin om du inte passar dig.
Själv har jag blivit mobbad i skolan till och från under grundskolan och jag vet hur elaka mina medmänniskor kan vara. Jag känner även igen de där som vill trycka ner andra i skosulorna för att få känna triumf. De finns i vuxenlivet också, de är bara lite mer sofistikerade än barnen är och inte lika lätta att genomskåda.
När man efter att ha vistats ihop med en grupp människor har en dålig smak i munnen och känner sig illa till mods så kan man nästan ana sig till att det fanns en mobbare med i gruppen. En sådan där person som måste trycka till andra för att få känna den där triumfen en kort sekund. Den där korta triumfen ger dem tillfredsställelse i en sekund. I nästa sekund inser de att de mår ännu sämre än de gjorde innan de fick triumfera. Så är det med mobbarna i skolan också.
Som vuxen är jag härdan, det är inte hela världen att få en känga då och då. Det gör väl inte så mycket. Men när det blivit ett helt berg av kängor så kommer i alla fall jag till den gräns då min egen vrede vaknar och jag måste sätta ner foten och ryta till.
Egentligen ska jag nog varna mina medmänniskor för att slå mot mig. Jag vill bli behandlad med samma respekt som jag har ambitionen att behandla mina medmänniskor med. Jag accepterar dig och vill bli accepterad som jag är. Du är som du är för att du blev som du blev och jag är som jag är för att jag blev som jag blev.
Den som inte kan ge mig respekt utan i stället ser ner på mig, nedvärderar mig och min person och dessutom sätter i system att misstro mig och misstänka mig för både det ena och det andra som jag aldrig skulle göra, ja den personen kan räkna med att jag reagerar på ett eller annat sätt. Så enkelt är det!
Är du sådan mot mig så har du snart väckt en sovande björn! Då blir jag inte lätt att tas med… Det kan hända att du ångrar dig!
Det är inget hot det är ett löfte!
Kränk mig inte för det gör du inte ostraffat helt enkelt!
Så sorry, Dalai Lama, jag är människa och som sådan har mitt tålamod och min tolerans en gräns helt enkelt!
Average Rating