0
0
Nytt uppdrag i Grums, höstens första Miljö&Hälsa, fyra styrelser och så har man ju familjen och vännerna också. *pust*
Men jag trivs bättre när det finns på gränsen till för mycket att göra än tvärtom. Har jag inget för händer eller att hålla reda på så blir jag nere och känner mig onyttig på alla möjliga sätt. Men så länge jag håller bollar i luften känner jag att jag lever och att jag gör något och just nu leker livet!
Trots att det är mycke nu så hinner jag fundera lite ibland och när jag såg fotot på Jonatan, Ruben och Håkan som Jonatan lagt upp på facebook så kunde jag inte låta bli att haja till. Vardagen är ju här nu för mig, här med Tommy och i det här huset i Forshaga. När jag såg den där bilden så insåg jag vad tiden har gått. Där stod de på rad och var lika långa allihop. Jonatan ser nära på vuxen ut och Ruben är inte långt efter. Håkan ser äldre ut men är fortfarande samma Håkan som han var för åtta år sedan när jag flyttade.
Vi har bott här i 6 år nu och Tommy och jag har varit tillsammans i sju. Trots att jag vet att de har haft det bra här så har jag samvete. För hur det nu var så finns det en massa ”om” och jag tänker ibland på att om inte ”om” varit, hur hade deras liv sett ut då? Ja, jag menar om vi hade bott kvar i Gråbacka allihop. Innerst inne vet jag ju att vi hade blivit olyckliga eftersom det var som det var när jag tog beslutet att flytta. Men om inte ”om” hade varit… om man kunde skruva tillbaka tiden till allra första tiden vi bodde i det där huset, eller kanske innan vi köpte det? Vi kanske skulle ha låtit bli att köpa det…? Hur hade allt blivit då?
Vad tjänar det till att fundera på det här egentligen? Det var som det var och det blev som det blev. Nu är det som det är och det blir som det blir. Vad som hänt i det förflutna är historia och det är framtiden vi har att spela med. Den blir som den blir utifrån de val vi gör här och nu. Trots att det allra simplaste lilla val kan få ödesdigra följder så bör man inte förhålla sig passiv anser jag. Vi är våra egna livs byggmästare, sa en gång en vän till mig. Så sant!
Så jag fortsätter att bygga på framtiden och försöker lära mig av det förflutna för att inte fatta beslut jag får ångra. Visst finns det val jag har gjort som jag ångrar bittert. Men gjort är gjort och jag har fått ta konsekvenserna. Det skulle aldrig falla mig in att skylla på någon annan och förresten om jag gjorde det, vem har något att vinna på det i så fall…? Ja inte jag i alla fall!
Jag stortrivs fortfarande här i Forshaga, i det här huset och hos Tommy efter 6 år och jag är fantastiskt lyckligt lottad som får driva mitt företag och arbeta med det jag älskar att göra! Jag vill absolut inte tillbaka till mitt gamla liv i Göteborg! Så är det! Sedan blir det som det blir…
Average Rating