Det finns en bakgård där all skit hamnar. Dit når inga solstrålar. Där har jag lagt det jag inte kan göra något åt. Det som bara för med sig sorg, ilska, frustration och andra negativa känslor. Där får får det ligga. På bakgården.
Jag vill hellre se framåt och vara konstruktiv med det jag KAN bearbeta och komma någon vart med än klafsa omkring i den där skiten.
Ibland funderar jag ändå över möjliga lösningar, sätt att ta mig an skiten, reda ut, sortera och återvinna så att jag får en städad bakgård. Men jag får oftast ge upp eftersom skiten inte bara är min, vi måste vara fler om vi ska städa. En del av det som ligger där är det snart för sent att göra något åt, det blir nog till att begrava just de högarna.
Kanske får jag energi och rätt fokus en vacker dag så att jag kan ta mig an resten, det som ännu så länge eventuellt går att ta reda på….? Men energin måste räcka till då. Inte bara till mig själv, utan även till att omvända övriga inblandade, och det är inte lite energi som går åt i så fall utan en hel del.
I natt har jag drömt mardrömmar så jag vaknade. Ett monster jagade mig… Kanske har jag sett för mycket på Walking Dead med Jonatan? Kanske var det för att någon öppnade dörren till bakgården igår och fick mig att börja grubbla igen…
Nä nu hoppas jag att dagen vänder!
スインガーポルノ .IS1E4CUYHbh