Intellektuellt fotfäste

Read Time:5 Minute, 21 Second

…är bra att ha när det finns. Jag läste just om Jonas Sjöstedt som förlorade sitt intellektuella fotfäste i en debatt och flackade med blicken för att leta efter det.

Texten är en krönika i Expressen och den handlar om att ett hårt debattklimat gör debattörer dumma. Vill du läsa så finns den här >>

Det är Anna Dahlberg som skrivit och hon tar upp något som jag tycker är mycket viktigt i alla debatter och det är att ta för givet saker som man därför inte har argument för om det kniper.

”… faran med en konsensuskultur där man inte längre behöver argumentera för sin sak. Vissa saker tycker man bara; hur man har kommit fram till den ståndpunkten minns man inte längre. Det enda man är säker på är att motståndarens åsikter är fullständigt förkastliga.”

På Wikipedia står det så här om ordet konsensus: ”…syftar dels på själva överenskommelsen, dels den teori och de handlingssätt som används för att uppnå denna överenskommelse.”

…och om ordet kultur; ”…från latinets cultura som betyder ungefär ’bearbetning’, ’odling’ och ’bildning'”

Det ”alla vet”

I en konsensuskultur utgår alla från sådant som ”alla vet”, det handlar om självklarheter som ingen behöver försvara. Det är bara självklart. Alla inom en viss gruppering tar det för självklart, som något som ”alla vet” helt enkelt.

Många debatterar på det sättet. De egna ställningstagandena är självklara och bygger på en lika självklar grund. Så går det till i många olika debatter i många olika frågor. Det går att se i till exempel debatter om invandring, vargar, mygg i Deje och i många, många andra sammanhang.

Det är mycket om ”alla vet” och som därför är självklart men när det kommer till kritan är det egentligen ingen som har så väl underbyggda argument att de kan försvara det där som ”alla vet”, det som ligger till grund för ställningstagandet.

”Alla vet” hur alla lider i Deje av myggen (för inte finns det väl de som inte gör det?). ”Alla vet” att mångkultur är ett hot mot allt det svenska (för inte är det väl så att vi gillar pizza och amerikanska filmer?). ”Alla vet” att vargarna förökar sig som kaniner i skogarna och att det inte finns älg till jägarkåren (för inte kan det väl förhålla sig på något annat sätt?). ”Alla vet” att naturen behöver skyddas av oss människor (för inte finns det väl de som inte inser det självklara i detta?). ”Alla vet” att folk som arbetar i kommunen skriver upp kvitton på damkläder och får tillbaka vad de betalade på det egna kontot (för inte finns det väl ärliga människor som inte är korrumperade och som arbetar i en kommun?).

”Ingen vill ta debatten”

Jag anser att skyttegravskriget i vargfrågan ofta består av en debatt som präglas av just konsensuskultur där motståndarna har fullständigt förkastliga åsikter. Både de som inte vill ha vargen i vår svenska skog och de som vill ha varg kvar vet att motståndarnas åsikter är fullständigt felaktiga.

Så är det även när det gäller debatten som många hävdar att ingen tar i. Jag hävdar att alla de som påstår att ingen vill ta debatten om flyktingar, invandring och mångkultur också utgår från samma konsensuskultur. De är rörande överens om att alla de där som inte tar debatten, har fullständigt förkastliga åsikter.

Men det är där det faller.

Vår gemensamma konsensus i det här landet

De som hävdar att andra är rädda för att ta debatten avsäger sig det som vi alla i den här delen av världen (och i vårt land i synnerhet (enligt vissa) ) har som konsensuskultur.
Vaddå, hur menar du nu Cicci?

Jo, jag menar att bara namnet på ”det där partiet” har ju ett sådant begrepp i sig, demokrati och demokrater. Det är inte demokratiskt att dela upp människor i grupper och utesluta vissa.

Andra värden som vi tar för givna i den här delen av världen är ”likhet inför lagen” och ”mänskliga rättigheter”.

Det är gemensamt för oss i vår svenska kultur, eller hur? Det är det som ”alla vet” är rätt i vårt land och hur ska vi då kunna ta en debatt som handlar om motsatsen? Att skilja ut människor på grund av deras grupptillhörighet, religion eller rättare sagt icke-grupptillhörighet för att de inte hör hit. För en sådan debatt skulle ju handla om att mota bort det som inte är svenskt eller inte och ingen med vår konsensuskultur skiljer ut grupperingar, eller hur?

Då infinner sig en fråga jag gärna skulle vilja ha ett bra svar på, vems åsikter är det då som är helt förkastliga och i så fall på vilket sätt, kan man göra så utan att gå emot vår konsensuskultur i det här landet?

Tar den lätta vägen när det blir för svårt

Det är nog då det händer. Den frågan blir för svår att reda ut. Det är då folk blir dumma, som jag ser det, och slutar tänka. Men om de tänker efter så säger vår konsensuskultur i det här landet att det som ”det där partiet” står för går emot det som ”alla vet” i vårt land.

Men då kommer det där om att världen har blivit hårdare och råare och det måste ju vara någon annans fel, eller hur? Det måste vara de gamla politiska partiernas fel. Det är DE som har misslyckats och då ska vi i stället rösta på ”det där partiet” i ren protest, sägs det.

Men hallå alla ni som tänker så, tar ni konsekvensen av det då…? Tror ni på fullt allvar att ett parti som tjatar om att de vill ta en debatt där vårt gemensamma konsensus om demokrati, mänskliga rättigheter och likhet inför lagen sätts ur spel kommer att ge det här landet en bättre grund att stå på än vad de gamla partierna har gjort? Tror ni verkligen det…?

Tror ni verkligen att det är politikernas fel att landet är som det är? Min åsikt är att vi alla är skyldiga till hur vår värld ser ut omkring oss, vi får den värld vi förtjänar. Vi har valt politikerna och om vi väljer ”det där partiet” i nästa val får vi verkligen inte en värld som JAG vill ha! Näe fy 17 säger jag!!

… jag är rädd för framtiden och jag vet att många mer med mig som är det. Vad kommer att hända om ”det där partiet” får för mycket att säga till om! Hemska tanke!!