0
0
…jag är för trött för att lägga ut orden men lite måste jag orda av mig i alla fall…
Jag hade ett intressant samtal igår kväll med en av besökarna på Älvornas utbildning. Hon hade spenderat några år i Afrika och hon berättade att människor där ofta är nöjda som de har det. De tycker att de har det bra som de har det. De tycker helt enkelt att det är jobbigt att vi från vår värld kommer och ”prackar på dem” vårt sätt att leva, vår syn på att bygga ständig tillväxt, att arbeta flitigt för att få kapitalet att växa. För det är ju det vi gör när vi ger dem u-landsbidrag och skickar dit vårt ”know-how”.
Nu menar jag inte svältande och nödställda, jag menar de som är nöjda. De nöjer sig med tak över huvudet, mat i magen och kläder på kroppen och de har det bra som de lever. Enkelt och billigt.
– Ja, man kan undra vilka som är lyckligast, sa min samtalspartner.
– Jag tror att de är lyckligare än oss, sa jag.
För visst är det säkert så. I det här landet har det till och med gått så långt att samhället inte längre är till för individerna, nej i stället kan man få intrycket att meningen med våra liv är att vara ”enheter” som arbetar, sätter sprätt på pengar och betalar skatt. Det är inte längre människorna som är det viktiga utan i stället pengarna. Sjuka ska tvingas arbeta och arbetslösa ska utförsäkras. I vår värld är det ekorrhjulet som gäller. I Afrika kan man vara nöjd med det lilla och frågan är om inte vi får dra i handbromsen för vi kan inte fortsätta med vår blinda tro på tillväxten som lösningen på allt. Vi har bara en planet och vi får nog nöja oss med den och försöka hitta ett kretslopp i stället för att blint rusa framåt linjärt som vi gör!
Average Rating