Idag har jag varit och lyssnat på och pratat om jämställdhet. Det blev många intryck som jag måste smälta lite till tror jag…

Jag var på en föreläsning när jag arbetade i äldreomsorgen i Göteborg för en massa år sedan. Där sa föreläsaren att män som träffas första gången får ett förhållningssätt gentemot varandra genom att ta reda på vad den andre är bra på. Balans blir det om de är bra på varsitt område. Då kan de respektera varandras expertis.

Är de däremot bra på samma område så blir det en kraftmätning först som avgör vem av dem som är den störste experten.

Kvinnor som träffas letar i stället efter likheter. De utbyter liknande förtroenden. Om jag berättar lite om min familj så berättar du om din och så vidare. Balans uppstår när man bytt förtroenden som liknar varandra, som värderas lika. Ingen av dem får försöka trumfa den andra med en ”värre” historia eller hålla inne med att utbyta förtroende. Då blir det obalans.

En grupp kvinnor kan därför ha svårt att acceptera om en av dem så att säga sticker ut huvudet och gör något som bryter av mot de andra. Ingen får tro sig vara förmer, alla ska helst vara lika.

Idag har jag varit och lyssnat på Lotta Snickare och vi har diskuterat kvinnor, män, organisationer och hur det är. Feminsm är ett laddat ord som inte ger så mycket positivt. Jämställdhet däremot innefaattar både män och kvinnor och där finns en positiv klang.

Men jag måste nog smälta alla intrycken från dagen med Lotta Snickare lite till tror jag… Det var mycket lärorikt och jag kände att det var en hel del aha-upplevelser i det som sades idag.

Men vi pratade inte bara om jämställdhet, vi pratade om annat också. På vägen hem satt jag i bilen och tänkte på att det känns lite sorgligt att det ska vara så svårt att vara rak och ärlig, att våga lita på sina medmänniskor och känna sig trygg. Det är ett ständigt genomgående tema kan jag tycka. Jag får en vision av blänkande gula, elaka ögon, smygande och tisslande och en ständig skärm uppe mot omvärlden för att slippa sticka sig och göra sig illa. Ett bevakande av positioner, information och fakta för att hålla kvar sin plats och inte bli anfallen av det yttre hotet, vilket det nu är?

Vi människor har en ond sida och en god, så är det. Ingen av oss är rakt igenom enbart det ena och inte det andra. Det gäller att känna sig själv, inse sina begränsningar, sina svagheter och det gäller att bestämma sig för vem man vill vara helt enkelt.

Men det gäller också att inse följderna av det egna handlandet. Att inte lita på sina medmänniskor får naturligtvis följder för den egna existensen. Att ständigt se fel, brister, hot och misstro från sin omgivning ger negativ laddning och då uppstår gärna negativa spiraler.

Någon gång för ett tiotal år sedan bestämde jag mig för att arbeta åt andra hållet och försöka skapa positiva spiraler. Jag vill inte vara misstänksam, jag vill vara ärlig och jag vill tro på människors goda sida. Min ambition är att agera på ett sätt som ger mina medmänniskor chansen att vara goda i stället för onda. Men det är inte lätt. Jag känner ju misstroendet, jag känner viskningarna bakom min rygg och teorierna om vad jag är ute efter, vad jag EGENTLIGEN har för mål med det jag säger och gör.

Psykologdotter som jag är vet jag också att vi människor ibland lägger våra dåliga sidor på en annan människa. Det kallas för en psykologisk försvarsmekanism att projicera sina egna fel och brister på andra människor. På det sättet slipper man ju ta tag i det själv, det blir ju lättare om man lägger över de där jobbiga sidorna och de onda tankarna på en annan människa. Eller hur?

Ofta är det svårt att erkänna att man har fel, att det kanske rent av finns en dold agenda i det egna handlandet som syftar till en egotripp på någon annans bekostnad. Det kan vara så att man inser att om man gör si så händer det så och då skulle man själv hamna i en bra dager. För att rättfärdiga detta så intalar man sig att det egentligen är den som drabbas av detta som får skylla sig själv…

Jag vill inte vara sådan, jag vill vara ödmjuk. Jag vill ha en god balans, inte en ond. Jag vill inte smida ränker och tissla och tassla med andra och jag vill framför allt inte prata skit om folk!

Staffan pratade om att vara saltet. Att inte låta sig flyta med när andra sätter igång att prata skit. Att ignorera och inte delta i det helt enkelt. Jag ska försöka vara saltet, jag ska inte vara med i skitsnacket! För egentligen, varthän leder det om inte till en negativ spiral?

Det hjälper ju ingen att snacka skit, det finns inget konstruktivt i det alls. Det enda som händer är att det blir negativ energi som limmar ihop dem som är överens om skiten och tisslar och tasslar!

Tänk vad bra om man fokuserar på det goda hos alla människor och försöker motarbeta det onda i stället för att framhäva det?

PS. För att förtydliga så var inte det här något jag kom på idag. Jag tycker nog att folk i allmänhet är rätt bra på att snacka skit och rätt kass på att se sina medmänniskors goda sidor. Det är lättare att snacka skit än att berömma och ge komplimanger. Lättare att tissla och tassla om andras fel och brister än att vara ärlig och ge konstruktiv kritik. Att det är så säger ofta mer om dem som snackar skit än om den det snackas om också. Jag gör vad jag kan för att inte trilla dit, men visst snackar även jag skit ibland tyvärr.

4 svar på ”Skitsnack, jämställdhet och att hjälpa varandra

  1. Hej
    Bra skrivet. Det måste ha satt sina spår ordentligt. När du skriver låter du väldigt fundersam och eftertänksam. Det verkade ändå vara en bra föreläsning. Synd att det inte blev något för mig. Ha det bra

    Simone

  2. Det var mycket nyttigt vi fick oss till livs idag. Och ja, det var synd att du inte var med!
    Jag är fundersam och eftertänksam, helt rätt. Men det var kanske inte dagen i sig som fick mig att skriva detta. Mer som om en del av det jag funderat på sista tiden satte sig idag… Det hjälpte att vara där idag om man säger så! 🙂

  3. Det är alltid bra att få sig tankeställare och ofta får man det genom någon annan. Kul att dagen blev bra, det är ju ingen garanti när det kommer spännande människor att de är bra föreläsare.

    Jag tror så här; att människor är goda och vill gott, men vi är också svaga, har behov för att bli sedda och bekräftade för de vi är och då när vi inte blir det, så kommer det där med att inte göra gott, avundsjuka och ett behov av att trampa på någon annan, jante.

    Sträck på ryggen och fortsätt att vara den du är, det vinner i längden och håll för öronen när folk tisslar.
    Kram Jaana

  4. Japp! Jag tänker jobba på att vara saltet, det vill säga inte delta i skitsnack om jag kan undvika det. Så jag sträcker på mig och fortsätter så! Tack Jaana! Kram tebax!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.