0 0
Read Time:4 Minute, 24 Second

Akademiker tror ofta att vetenskaplig bildning ger tolkningsföreträde på verkligheten. Vad menar jag med det? Jo att den som inte har bildning och alltså inte är akademiker därför saknar det som akademikern fått sig till livs på universitetet, nämligen förmågan att vetenskapligt granska verkligheten. Men den som inte är akademiker är naturligtvis också begåvad med både ögon, öron och hjärna och verkligheten finns där för dem också att lära av! Akademiker glömmer ofta det och sätter sig på sina höga hästar och ser ner på den obildade mobben.

Vi människor har förmåga att vilja dela in allt i fack. Vi blir trygga då när vi kan göra det. Syftet med att vetenskapligt angripa verkligheten är ofta att ”sortera” och göra den mer överskådlig. Det fungerar mycket bra när vi ska undersöka orsaken till cancer till exempel, men när vi börjar använda vetenskaplig metod i vardagen blir det mer fel än rätt tror jag. Det går helt enkelt inte att hantera allt med ett akademiskt angreppssätt. Känslor har vi alla och de är ofta oförutsägbara till vetenskapens förtret. Jo jag vet, det finns psykologi att analysera och sortera dem med. Men kan vi vetenskapligt förutse människors känslor? I alla lägen?

En bra fråga är hur det egentligen är med vetenskapen, ”vet” den egentligen alltid allt? Finns det svar på precis allt inom vetenskapen? Mitt svar på den frågan skulle oundvikligen bli nej, naturligtvis inte! Det säger jag eftersom det ständigt kommer nya vetenskapliga rön, på alla områden. Vi kan omöjligt sortera hela verkligheten i vår vetenskap och sedan luta oss tillbaka och anse att arbetet är utfört. Allt från minsta nanopartikel till de enorma stjärnsystemen i rymden är oerhört komplext. Jag tror inte att vi någonsin kommer att ha koll på allt.

Trots att vetenskapen inte är heltäckande och därmed inte bevisligen enda sättet att betrakta verkligheten på i alla lägen har jag hört akademiker behandla icke akademiker som om det var så. En väninna till mig sa nyligen att hon fått höra att hon inte skulle ha gjort det hon gjort eftersom hon saknar akademisk utbildning. Ändå klarar hon av det hon gör med bravur!

Vi kan ju aldrig döma ut varandras kapacitet och kunskap enbart efter måttet på akademisk utbildning. I alla tider har människor åstadkommit saker utan vetenskaplig bildning. För hundra år sedan fanns inte den nivå som finns idag. Men det innebär naturligtvis inte att vi kan döma ut deras kapacitet, de som levde då på den tiden. Vi kan börja ännu längre tillbaka i tiden. Utan våra förfäder hade vi aldrig nått dit vi är idag. Det är ett faktum som inte ens vetenskapen kan sortera bort!

Tänk på dem som målade grottmålningar till exempel. Ofta berättar målningarna en historia och det faktum att vi som lever så många hundra år efter dem kan tyda historien är fantastisk. Tack vare grottmänniskornas bilder fick berättandets utveckling fart och så småningom ledde det fram till det skrivna ordet. Utan den kunskap som grottmänniskorna förmedlade hade vi absolut inte nått så långt som vi gjort i vår tid. För utan det skrivna ordet som blev det tryckta ordet och nu även det digitala hade vi aldrig varit där vi är idag. Men inte kan vi döma ut grottmålarna för att de saknade akademisk utbildning?

Nej, jag har börjat inse att kunskap är så mycket mer än akademiskt vedertagen sorterad fakta. I Butorp i norra Forshaga finns till exempel en kvinna som heter Aina. Hon har massor av kunskap från förr som hon gärna berättar. Det handlar om både tomtar, andar och annat så kallat ”skrömt”. Men inte finns det någon akademiskt vedertagen sanning om hur verkligheten ter sig bakom denna kunskap? Nej, i Ainas berättelser finns en underbart fantastisk bild av hur det var förr, hur människor tänkte och kände och upplevde sin verklighet. Den här bilden blir omöjlig att återge med akademisk nivå på språket till exempel. Det ska vara Ainas ord som berättar och på hennes sätt helst. Jag skulle nära nog vilja påstå att det är omöjligt att återge det Aina berättar och samtidigt vara akademisk.

Som vårdbiträde i äldreomsorgen har jag personligen skaffat mig mycket kunskap som inte heller är möjlig att i sin helhet återge vetenskapligt. Jag tror att mycket av den kunskap vi får i vårt sociala umgänge är svår, och i många fall omöjlig, att återge vetenskapligt. Erfarenheter är inte akademiska men det är ändå frågan om kunskap.

Akademiker har fått möjlighet att lära sig tänja på sina tankar och det ger ofta en vidsynthet som ”vanligt folk” kan sakna på många områden. Men vidsynthet kan man få på många fler områden än de rent akademiska och jag kan ibland tycka att många akademiker saknar social vidsynthet och respekt för ”icke-akademikers” kunskaper och erfarenheter. Sociala ingenjörer blir vi definitivt inte automatiskt av att skola oss akademiskt i alla fall. Vetenskaplig teori i all ära men utan social förmåga är den inte till någon nytta för mänskligheten helt enkelt.

Människor utan akademisk utbildning men som har mängder av erfarenheter har ofta mer praktiskt användbar kunskap än de som enbart är teoretiskt skolade akademiker. Jag tror att styrkan ligger i att kunna kombinera erfarenheter och akademisk kunskap på ett bra sätt och då utesluter inte den ena den andra…

En betraktelse för dagen
Cicci

Happy
Happy
0 %
Sad
Sad
0 %
Excited
Excited
0 %
Sleepy
Sleepy
0 %
Angry
Angry
0 %
Surprise
Surprise
0 %

Average Rating

5 Star
0%
4 Star
0%
3 Star
0%
2 Star
0%
1 Star
0%

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.