Du blir min vän

Read Time:4 Minute, 20 Second

…om du har humor och ett varmt hjärta! Om du är öppen, lyhörd och har lätt att acceptera och tolerera det som är olikt dig men bra ändå.

Kan du skratta åt dig själv, bjuda på att göra bort dig. Våga visa dig som du är utan att försöka vara någon annan, ja då får du min respekt. Har du fel och brister och vet om det, å till å med kan skoja om det, ja då beundrar jag dig.

En person som är rak och ärlig, säger vad hen tycker utan att försöka frälsa de som lyssnar. DET är beundransvärt tycker jag. Att säga rakt ut att man tycker illa om någon eller misstror någon är inte vad jag menar då. Nej, det som sägs ska givetvis sägas med avvägning och respekt mot den det gäller i så fall.

Jag menar att personer som tycker något, har egna åsikter om saker och ting i världen är värda min respekt. Den som tycker något om förhållanden i omgivningen, på jobbet och i samhället och som kan stå för vad de tycker. Utan att fördöma alla som inte tycker lika givetvis då. Det är personer som jag automatiskt tycker om och gärna umgås med. Oavsett om jag har samma åsikt.

Är du generös, inte genom att skänka allt du har, nej jag menar om du har gästfrihet och ett öppet sinne som kan acceptera olikheter och trivas ihop med andra. Då är du min vän.

Lyhördhet i kombination med ett öppet sinne fritt från fördomar och förutfattade meningar är också sådant jag tycker om hos folk. Motsatsen däremot, är nog bland det allra värsta jag vet. Är du full av förutfattade meningar och fördomar och om du dessutom totalt verkar sakna förmåga att lyssna och förstå. Ja då kan jag tyvärr inte umgås på ett avslappnat sätt med dig utan att reagera på ett eller annat sätt.

Kanske blir jag arg om det är MIG du har fördomar och förutfattade meningar om. Kränk mig inte på det sättet för då finns det inga garantier för att jag är snäll mot dig. Måste jag vara i din närhet så kan jag inte försöka vara din vän. Då kommer jag i stället att hålla avståndet. Jag tänker nämligen inte lägga energi på att försöka överleva i din närhet utan att bli grinig, ledsen, arg och frustrerad.

Nej det är du som har ett varmt hjärta, förmåga att lyssna och respektera och som samtidigt hellre friar än dömer! Det är DU som är värd min vänskap, inte de där andra!

Du som hellre älskar än hatar, dig är jag mer än gärna vän med.

Du som hellre respekterar och accepterar än fördömer.

Du som hellre tror andra om gott i stället för att misstänkliggöra allt som andra säger och gör.

DET är DIG jag tycker om!

… en gång för länge sedan, när livet blev besvärligt, sa jag att jag skulle fotvandra i Tibet. Det kanske är DET jag ska göra när misstänksamheten, fördomarna och de förutfattade meningarna blir för många omkring mig nästa gång.

Jag har ju två söner som snart tjänar egna pengar och kan försörja sig själva. Jag har en sambo som är självgående. När man kommer i den situationen kanske det är lika bra att dra sig undan och bara vara i stället för att ständigt försvara sig. Mina vänner säger att jag ska sluta bry mig men det är lättare sagt än gjort ibland…

Asch, egentligen vet jag vem jag är och vad jag vill med mitt liv och att jag tycker om ALLA jag möter på NÅGOT vis. Sådan är jag och sådan har jag valt att vara så långt det är möjligt. Jag VET att jag alltid försöker göra mitt bästa och jag VET att jag aldrig medvetet skulle lura eller bedra. Varken staten eller andra i min omgivning.

Nej, jag vill att rätt ska vara rätt. Jag vill betala min skatt och jag vill följa lagar och hastighetsbegränsningar på vägarna.

Jag är som min mamma. Hon sa alltid att hon var dålig på att göra bra affärer för att hon var alldeles för ärlig.

Mormor lärde mig att hel och ren var viktigast och att det är viktigare att göra rätt för sig än att bli rik. Mitt liv har inte varit en dans på rosor, eller ett enkelt glid på en räkmacka. Jag har kämpat för att klara av att göra rätt för mig med de små medel som stått till buds genom hela mitt vuxna liv. Jag är inte född med silversked i mun och då får man kämpa. Så är det, och jag är bra på det. Att överleva och göra rätt för mig!

Nä nu ska jag sluta mitt försvarstal för den här gången! Förstår inte varför jag ska behöva försvara mig men det har jag nog också gjort i hela mitt liv tror jag. Försvarat mig mot de som tycker att man inte ÄR något om man inte har status. Försvarat mig mot mobbarna genom hela skolan, ibland med framgång och ibland vann de.

Men jag är ingen sämre människa för att jag inte är lika bra som du tycker att du är! Tänk på det!