0 0
Read Time:3 Minute, 2 Second

Jag skulle kika på Karlstads ridklubbs hemsida och fann en länk till häst-nostalgi på hög nivå! Bilder på mina vänner, hästarna som fanns på ridskolan när KRK låg på Våxnäs i Karlstad.

Jag minns hur det var att få sitta på en häst för första gången. Sara hette hon. Hon var mamma till Pysen som sedan blev min absoluta favoritponny. Han var sur och man kunde få sig ett tjyvnyp om man inte såg upp och han kunde vara enveten som få på lektionerna.

Jag minns Hampus som hade en spilta mellan ponnyavdelningen och de stora hästarna. Honom var man tvungen att ta sig förbi för att komma till ponnyerna och då lade han öronen bakåt och backade ut så att man inte kom förbi. Försökte man ändå så lyfte han hotfullt på hoven och i värsta fall sparkade han också. Jag fick en blå hov på låret en gång då han sparkade mig…

Jag minns Klimpen som var så go, en connemara som alltid var glad och framåt. Lotten hette hästen jag tog ridborgarmärket på och Jösses vad nervöst det var!!

Det härligaste minnet är nog en uteritt. Det hade de på söndagar. Just den här söndagen hade det snöat tio centimeter och solen strålade. Det var några minusgrader och snön var lätt. Vi galloperade utmed en skogsväg och snön yrde som rök kring oss. HÄRLIGT!!

Jag minns Gugge och Birgit som var ridlärare och jag minns farbror Lasse som var sträng och barsk. När man kom innanför dörren så var det en lucka till vänster och där ropades man upp och blev tilldelad en häst. Varje gång var det lika nervöst, VILKEN häst skulle man få?

Fler hästar som jag minns är Poupé som var hög i mankhöjd och väldigt gammal. Silva som var tjock och hade öron som såg ut att sitta löst när man travade och galloperade. Jolie som var en väldigt vacker häst. Rasmus som var en tjurig ponny som oftta tvärstannade och vägrade gå.

Jag kommer ihåg när jag fått min tröja från Whalströms ponnyklubb och jag minns min första ridhjälm som jag fick ärva av min morbrors fru. Den var för stor men jag älskade den.

Jag kommer också ihåg hur häftigt det var när jag för första gången i mitt liv fick ett par ridbyxor. Hur dyra de var och att pappa var med och betalade dem för mamma hade inte råd…

Alla dessa ändlösa promenader minns jag också, i Växnäs till och från hållplatsen. I Skived till och från busshållplatsen. Jag minns hur Barry hämtade mig ibland och körde hem mig. I bilen fick jag lyssna på jazz med Count Basey och han sa alltid att jag skulle få LP-skivor med honom när jag fyllde år. Men det fick jag aldrig… jag fick skivor med min musik i stället! 🙂

Jag minns fortfarande den dagen mamma sa att jag fick välja, ett par svarta Bergis-jeans eller ridlektioner. Hon hade inte råd med både och…

Den gången var jag 13 år och valde jeansen…

Men efter detta har jag gått på Alleby ridklubb, Storås ridklubb och jag har ridit innan dess också. Men nu är det länge sedan jag satt på hästryggen. Hösten 1991, på Storås ridklubb. Men så fick jag besked om att Jonatan var i magen och sedan dess har det inte blivit någon mer gång…

Tack vare Erica har jag varit i stall och nära hästar men jag inte suttit upp själv!

Hm, man kanske skulle ta upp det där igen…? Jag har funderat på det några gånger faktiskt…

En vacker dag ska jag skanna foton jag har på hästarna i Våxnäs, men inte idag…

Happy
Happy
0 %
Sad
Sad
0 %
Excited
Excited
0 %
Sleepy
Sleepy
0 %
Angry
Angry
0 %
Surprise
Surprise
0 %

Average Rating

5 Star
0%
4 Star
0%
3 Star
0%
2 Star
0%
1 Star
0%

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.