0 0
Read Time:2 Minute, 49 Second

För mig är det självklart att undvika svordomar. Någon gång, under väldigt extrema förhållanden kan det hända att de hoppar som ovälkomna grodor ur min mun. Men det är MYCKET sällan.

Det finns egentligen två anledningar till att undvika att svära. För det första är det för att jag vet att många människor tar illa vid sig eller blir ledsna. Av hänsyn till dem undviker jag att svära. Vi kan aldrig veta vilka de är, de som inte tycker om att vi svär så varför chansa? Bättre att låta bli.

Den andra och kanske viktigaste anledningen är att svordomar är negativt laddade ord. Antingen är det namn på symbolen för ondska vi använder eller ord som har med honom att göra på ett eller annat sätt. Den onde är ingen som för positiv energi med sig. Jag väljer att kalla det så, energi. Ett annat ord skulle kunna vara ”vibbar”.

Ett val jag gjort är alltså att så långt det är möjligt undvika svordomar i mitt vardagliga språk. Jag har även valt att berätta för mina barn att jag inte tycker om sådana ord. När jag fortfarande var gift med deras pappa sa han ofta ”fiksgratäng” eller ”pulvermos” vid de tillfällen han hade behov av att svära. Så kan man göra! Det är ju jättebra för då visar man hänsyn mot dem som inte tycker om svordomar.

Visst är ett av de tio budorden att man inte ska svära. Jag hävdar att alla religioner egentligen handlar om samma sak, oavsett religion, det handlar om att vara snäll mot sina medmänniskor och om att vara rädd om planeten vi bor på. Att inte svära är att vara snäll mot sina medmänniskor, enklare förklaring till det budordet tror jag inte går att få.

Men det skrivna ordet är människans. Tolkningen av religioner är också människors. För mig är alla tolkningar som innebär krig, död, förstörelse och destruktivitet mänskliga påfund. Kraften i det vi inte förstår, livets mysterier och de dimensioner och den kunskap vi människor troligtvis aldrig kommer att uppnå, den kraften är inte destruktiv. Så mycket är jag helt säker på.

Den är konstruktiv. Hur skulle vi annars kunna leva i en sådan komplex verklighet som vi gör? Så komplex att vi aldrig kommer att lära oss allt om den.

Kanske är inte konstruktiv och god samma sak. Men ondskan är helt klart destruktiv. Det vill säga den förstör och vill ont och inte gott. Svordomarna kallar på symbolen för ondskan och därför är det självklart för mig att undvika dem. Enkel logik för mig. Vem vill vara ond?

Men tillbaka till bibeln och historier vi människor berättar. Jag hävdar att allt detta har ett budskap. Vi ska lära oss något av det och det finns en röd tråd, en mening inbygd som står mellan raderna. De flesta historier vi berättar har samma ”rolluppsättning” också.

Oftast hittar man hjälten, offret, boven  i dem alla. Det speler i princip ingen roll om det är ett inslag i nyheterna, ett reklaminslag, en dramadokumentär, en film, en teaterpjäs eller en av alla bibliska historier. De finns där!

Till och med i reklaminslaget om Cillit Bang. Det goda är uppenbart och det onda är smutsen. Hjälten är Cillit Bang, offret är där smutsen hamnat och hjälten är kvinnan (för det är tydligen bara sådana som använder detta) som sprutar på lite av det goda och torkar bort det onda!

Happy
Happy
0 %
Sad
Sad
0 %
Excited
Excited
0 %
Sleepy
Sleepy
0 %
Angry
Angry
0 %
Surprise
Surprise
0 %

Average Rating

5 Star
0%
4 Star
0%
3 Star
0%
2 Star
0%
1 Star
0%

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.