Tänk att det ska va så svårt ibland. Jag får använda en hel del energi för att fokusera på det jag bör. Det finns mycket som stör och får mig in på ”fel spår” och ibland längtar jag efter att kunna ge efter och bara följa dit näsan tar mig.
När Tommy och jag var ute och tågluffade fick jag utlopp för den längtan. Vi gick till stationen i Venedig, tror jag det var. Där kikade vi på vilka nattåg det fanns och vart de gick sedan tog vi oss till biljettkassan. Till kassörskan sa vi sedan att vi ville åka med något av dem. Hon tittade oförstående på oss eftersom ett tåg kanske gick till Berlin, ett annat till Paris och det tredje till Prag.
Känslan att inte veta om man vaknar i Tyskland, Frankrike eller i ett helt annat land är rätt så go faktiskt. Helt annat än det jag bör just nu. Jag måste hitta fokus på min uppgift att göra klart kommande Miljö&Hälsa. Jag har en hel rad med notiser att skriva och jag måste redigera klart. Av ekonomiska skäl har föreningen varit tvungen att dra in två nummer i år och det stör mitt fokus. Jag hade ju utrymme för dubbelt så mycket arbete innan de drog ner. Nu måste jag mellan tidningarna ge mig ut på än mer effektiv jakt på mer att göra.
Som anställd är det oroande när man inte har tillräckligt att göra för då kan man bli uppsagd. Men som företagare har man inte råd att leva om man inte får in tillräckligt att göra och dit hän vill jag ju inte… Jag kan leva som det är nu men jag skulle ju vilja ha lite guldkant på tillvaron ibland och jag skulle nog egentligen vilja göra mer för dem som behöver i samhället också.
Men nu måste jag hitta fokus på notismaterialet…