0
0
Det är sådan jag känner mig idag när jag vaknade denna söndag 4 oktober 2009. På något sätt kan jag se en röd tråd av visioner som förvandlas till illusioner i mitt liv. När jag föddes drev pappa företag och det gick bra. Men så hände något och det vände.
När jag var fyra eller kanske fem år sa pappa att jag skulle få en hundvalp. Men det skulle inte ske förrän jag blev lite större, kanske sex sju år så där.
Men visionen om en hundvalp blev en illusion när jag i stället fick en gosehund av pappa i julklapp. Då var jag deussutom redan åtta eller kanske nio år. Någon hundvalp fick jag aldrig. Inte av pappa och inte av mamma.
Den största visionen i mitt liv och den jag trott på allra mest av allt är definitivt mitt äktenskap. Jag gifte mig i tron att jag skulle leva lycklig resten av mitt liv. Vem gör inte det förresten? Men någonstans på vägen förvandlades min verklighet och till slut fanns inte min vision kvar. Då tappade jag fotfästet och hade svårt att finna fast mark under fötterna igen. Besviken och vilsen insåg jag att visionen var som bortblåst och kanske gav jag upp för lätt…
Människor jag lärt mig lita på under mina år i Värmland har visat sig ha helt andra sidor i sin personlighet och helt andra intentioner med sitt handlande än de jag först trodde att de hade. Det finns de som fått mig att tro en sak och sedan har det visat sig att målet varit ett helt annat än det jag trodde.
Trots den skola jag gått genom i det här med visioner och illusioner insåg jag någon gång utmed livets väg att det inte finns någon mening i att vara misstänksam. Det gäller i stället att alltid hålla alla dörrar öppna för att det första intrycket alltid kan förändras. Det är ingen idé att tvärsäkert förvänta sig att man minnsann vet hur det kommer att bli, eller hur det är.
Det är aldrig säkert att de slutsatser som skapar visionen om framtiden kommer att infrias. För mig är det därför viktigt att aldrig ställa för höga krav på hur det kommer att bli. Eller på VAD det kommer att bli. Att hålla alla dörrar öppna och inte totalt tappa lusten för att det inte blir som man tänkt är mitt ledmotiv nu. Det gäller att kunna vända på saken för att se fördelarna i det som blev i stället….
Jag var gift med en man som nära på gjorde vad jag själv tänkt göra innan jag ens tänkt tanken själv på att göra det. Nu är jag sambo med en man som i regel ALLTID gör tvärtom mot vad jag tror att han ska göra. Det spelar liksom ingen roll hur jag försöker räkna ut hur han tänker ta nästa steg han går i princip alltid åt ett annat håll och gör något jag inte tänkte mig. Det har lärt mig att man inte kan förvänta sig att man vet hur folk fungerar, det om något är en verklig illusion. Det är absolut ingen idé att ha en alltför strak vision om vad andra ska göra. Besvikelse är mer eller mindre ett löfte i så fall! Den visionen är dömd att förvandlas till illusion.
Ondska och godhet, yin och yang. Det är alltid två krafter som står emot varandra och balansen rubbas då och då. Kvinnligt manligt är ett annat exempel. Vilken av krafterna som är den dominerande har betydelse för hur det blir. Att bygga en vision som kan hålla livet ut innebär balans mellan motstående krafter. En av dem kan aldrig skapa jämvikt och för mycket av den ena får den andra att upphöra.
Illusioner är bilder som löser upp sig i tomma intet, de upphör att existera och finns inte mer. Det är som hägringar i öknen, bara ett hjärnspöke. Väl där är de borta! Men en vision är ett mål, något att sträva efter och ett löfte om något bra. Det blir svårt när visioner blir till illusioner. Plötsligt inser man att man står där i öknen med en brännande verklighet som saknar alla spår av visioner om lycka. Den bild av paradiset man trodde sig se vid horisonten fanns helt enkelt inte.
Trots allvaret i det här renonemanget är världen full av visioner och visionärer så hoppet är ändå inte ute för det. Visionerna är viktiga. Det finns kraft i dem. Kraft som innebär positiv förändring. Men det är inte hela världen om de förvandlas till illusioner utmed livets väg.
Det är bara att skaffa sig en ny vision om den man hade förvandlats till en illusion. Så enkelt är det så det är ju ingen idé att kasta in handduken bara för att man plötsligt står där i öknen en dag….
Average Rating